lördag 30 maj 2015

Då man inte längre klarar av att sjunga med i "Den blomstertid"..

Veckorna som gått har satt sitt spår.
I år är första gången vi sett fram emot det nalkande sommarlovet med blandade känslor. Inte bara glädje och förväntansfullhet, utan bakom ligger stora farväl som skär i hjärtat.

Det började med att jag fick ge mig, slopa hoppet, torka tårarna. Min tid på dagiset där jag började hösten 2013 hade nått sitt slut. Trots både personals och föräldrars ifrågasättan anställdes någon annan på min plats. Min.  För det är så det känns. Detta var ju stället som kändes som hemma från dag ett. Personalen, atmosfären, barnen och familjerna med utvidgad släkt. Alla var ju så härliga! Barnen man fått se växa genom åren, som rotat sig i hjärtat. Usch så horribelt det kännts. Oproffesionellt att fästa sig, jag vet, men det är ju de som gör mig till mig, känslorna. Det är ju mitt sätt, att möta varje liten människa, och möter man inte dem med hjärtat så kan man nog inte lotsa dem genom vardagen särskillt bra.. Tror jag.
Men ja. Nu är jag då utan jobb igen. Men det stör mig inte alls lika mycket som att hamna lämna just detta ställe! Då jag låste för sista gången igår hade jag gråtit mig genom dagen, omfamnat både barn och morföräldrar och hulkat medan jag gick ett sista varv i huset.
Så stängdes en dörr.



För en tid sedan frågade jag också Trulls härliga egenvårdare hur fortsättningen såg ut för henne. Svaret var allt annat än önsvärt. Då inte staden får anställa fantastiska människor annat än korttida vikariat måste hon vidare. Den underbara, empatiska och pålitliga klippan han riktigt älskat (han är kärleksfull, vår minsta!) måste vi nu också säga farväl till. Tårar har inte sparats här heller, det har kännts så bra att han haft någon han verkligen tyckt om och tytt sig till under dagarna, som man också vetat att bryr sig om just honom. Men nej. Ryck, så drogs också den mattan undan fötterna.
Är besviken på lagar som gjorts. Att det där pappret ska vara så viktigt, då det verkligen inte alltid betyder att människan är lika duktig som en som har hjärtat på just rätt plats och verkligen självlärt lärt sig långt mycket mer om att hanskas med barn än någon utbildning, någonsin, kommer att lära! Och det är det som räknas då vi vill våra barn och unga det bästa!

Rosor han själv valt till den bästa, för de ska dofta! 
Men nehej! Inte var det slut här inte!

Sista veckan av skolan smäller det igen. Trapps fina lärarinna, som tog över klassen först vid julen, får sluta! Här började det bli lite (alldeles för) mycket . Visst, Trapp är duktig och det kommer säkert att bli bra. Men då han redan innan vi fick veta vem som sku bli den nya läraren hade talat om hur tur det är att hen inte är hans lärare, ja då känns det inte precis som en bra start. Han är dessutom så väldigt känslig utanför hemmet och har svårt att börja lita på utomstående, att det inte alls känns bra med byte!

Tog det slut nu då?! Nej. För att ingen ska sparas är det dags att få ta den sista, och riktigt upprörande shocken ett par dagar innan vårfesten. De förbannade lagarna och reglerna har än en gång totalt slopat förnuftet och kör över en hel klass. En klass som haft mycket problem sedan start, både med oro och samarbete sinsemellan. En krävande klass sas. Och lärarinnan de haft i år, har äntligen varit en som förstått sig på gruppen! Som verkligen sett dem som individer, med det positiva bakom allt strul, och jobbat jättehårt för gruppanda och skolframgång. Som trots misslyckanden sett det positiva och uppmuntrat, precis det de suktat efter efter all negativitet de samlat på sig av andra lärare i huset.. Att min stora inte ens längtar efter sommarlov och på riktigt är ledsen över lärarbyte, då är det fel människa de bytt ut! För att det där tusans pappret fattas!

Och inte var det ju bara de som byttes ut i skolan. Många fler underbara, hårt jobbande, kastas ut pga. detta lands skräck över att ta egna beslut och se människor för dem de är!  Sådana sällsynta individer som bara genom att öppna munnen inför skolan får öronbedövande applåder. Vem vinner på att de byts ut mot folk med den där lappen i handen, men utan hjärta bakom?! Ingen. Det kommer bara att slå tillbaka!

Så idag kunde jag inte sjunga med i "Den blomstertid". Det kom inte längre ord, bara tårar som rann utmed kinderna. För många farväl för att man ska må bra just nu. Det är ju endå jag som samarbetat med alla dessa, rätt så intensivt med vissa. Om någon av er mot förmodan sku kika in här, vill jag bara att ni vet. Ni spelar en mycket större roll än vad ni tror, är viktigare än ni anar och jag hyser all respekt och är er så tacksamma! Tack, kära ni, för det jobb ni gör för barnen!

Tack! 


söndag 24 maj 2015

Rehabilitering

För att få musklerna igång och börja gå normalt igen måste jag ju röra på mig under dagarna, fast det skar som knivar i ryggen och det kändes som om någon slet mina ben ifrån ryggen för varje steg. Lovely.
Men så och andra sidan. Den korta promenaden (som ju nu då kändes allt annat än kort) till palstan var nog värt det!

Tog en bild av körsbärsträden på en gård här bredvid också, med tanke på min kusin som råkade ha födelsedag samma dag. Så härligt, tänk att ha en hel gård fylld av dessa fina träd!
 På palstan blommar vinbärsbusken, massor med blommor i år! Förra året var det uselt med bär, så hoppas då detta bådar gott!
 Tulpanerna vaknar
 Har hämtat en hel del från skogen också för att sprida sig här, både jag och barnen gillar att äta av dessa små söta.
 Och här blev jag så glad! De är ännu här, mina vänner!!
 Och de 90 narcisserna jag fick av moster i höstas började slå ut. Vilket härligt blomhav!

måndag 18 maj 2015

Morsdagen

De hade varit så duktiga, mina små, med hemlisarna. "Den var jättejobbig att göra, lådan, men du får inte veta vad det är i den!"  Den minsta höll också duktigt sitt kort i dagisväskan, för jag kunde ju inte få det på morsdagskaffet som ordnades tidigare i veckan. Kunde ju inte gå. Men den lilla blev alldeles bestört då han förstod att vi inte sku gå på det viktiga morgonmålet. Så bad sambon. Som tyckte det nu var det dummaste förslaget, tills han insåg hur väldigt viktigt det kändes för den lilla. Och jag var riktigt stolt då han tog sig dit en stund på morgonen för att dricka lite saft med de andra mammorna, han som avskyr sådanthär minglande..

Jag meddelade att jag inte tänker vakna med barnen på morgonen, och hade beställt en kaka från butiken, säkert för första gången. Blev sedan överraskad med smörgåsar som Trapp själv tillrätt och kort och pyssel.

Vi åt morgonmålet tillsammans
 med de finaste
 och fick så fina kort och ett halsband av Trapp. Måste ta fram den lilla duken jag fick av mamma efter hennes senaste resa, då det passade så perfekt med halsbandet.
 Så åkte de iväg till deras farmor för dagen. Själv njöt jag av tystnaden tills min egna mamma kom och körde mig till palstan, där hon på sin egen morsdag fick jobba med att klippa ner fjolårets döda växter medan jag stod och sa vad hon kunde göra. Ville bara så se våren där, och visst hade den ju kommit!

 Och inte nog med att hon var snäll och kom och hälsade på mig och hjälpte mig på palstan. Hon hade dessutom gått och köpt mig en ROS, då hon visste att jag inte brukar få blommor. Härliga du, tack!


En glugg (skippa om du är känslig för tänder)

Den hade svajat redan länge, framtanden i Trapps mun. På kvällen efter min systers kalas var den så lös att den bara hängde, så nu sku den ut! Band ett band runt den och bad honom dra ut den. Men så den satt fast! Han drog och slet, grävde med tandpetare och försökte med tandtråd, förutom bandet. Men nej, någon pigg satt ännu fast i tandköttet fast den hängde halvvägs ut ur gropen så det såg helt löjligt ut. Inte ens brorsan fick den utdragen.

Men så äntligen! Världens sötaste glugg!


Och orsaken till att den var jobbig att dra ut var den långa piggen som satt fast i köttet. Aj. Monstertand kallade vi den. (Och förlåt nu om här är tandkänsliga, som är lika äcklade som sambon!)


Fest

Tänk. Min lillasyster fyllde trettio här för snart en månad sedan! Trettio. Känns på nåt sätt konstigt då det är fråga om ens lilla syster. Vi firade henne nu i början på Maj, hemma hos henne och sambon. Mamma kunde som tur hämta mig och pojkarna, och redan bilfärden var rätt smärtsam, fast gick som tur endå helt ok. Det som störde var att jag med min starka triangelmedicin inte kunde skåla! Heh.

Men vi skålade med läsk istället! Pojkarna ockupperade värdarnas sovrum och höll sig mest där. Inte riktigt ännu i mingelålder, om vi ska säga så..
 Så roligt med ett "nytt" festställe, med lite ny menú! Gott och annorlunda! Gillar så deras bord som de själva byggt!
 Maten smakade också för de yngre, fast de starkare lämnade de bort.
 Kakan gillade de alla, och den lilla satt så koncentrerad och slevade i sig av den.
 Födisflickan, hennes gu´son, min yngsta syster och hennes sambo. Perus.
Vår present var en korg som jag planterade (färdigt köpta) örter i.Tyckte det blev en utmärkt blomma, men får bara hoppas att de överlever sådär omplanterade. Basilika,gräslök,mint,timjam och persilja valde vi med Trull och länge höll han sig på festen innan han frågade om han fick smaka.
 Bara eeeen till.. Tycker det på nåt sätt är så gulligt att han älskar örter, av alla de slag!

Grattis kära I och tack för en fin fest!

fredag 15 maj 2015

Städdag

Den nionde ordnades igen det årliga städtalkot här i trakterna. Vi var bjudna på min lillasysters trettioårskalas samma dag, redan klockan två, och jippot började först tio. Funderade nog inte bara en eller två gånger på det hela. Det tog ju dessutom så ont att gå. Men lovat är lovat! Om de små riktigt VILL städa sin närmiljö så är det nog liksom ens plikt att göra det, tycker jag! Så vi släpa iväg oss lite längre ner på gatan där "skräpplockarna" delades ut och man fick påsar. Hade kärran med som stöd och så fick man påsen fastspänd på ryggstödet så man lätt kunde lyfta i skräpen. Så gick vi på en liten tur.

Vi städade igen vid ån. I år kunde vi inte lyfta saker från ån då inte jag kunde sträcka mig, men vi plockade flitigt runtom. Här ser ni den sötaste städpatrullen. Den minsta har börjat posera. Gangsta´ style.

 Skräpen in i påsen!
 Och sådär en och en halv timme innan start på kalaset (och då ännu lunchen oäten och festkläderna i skåpen) drack vi snabbt lite saft och åt et kex var i invånarhuset tillsammans med andra städare.
En snabbvisit. Men allt är hemåt!Och tycker nog det är bra barnen lärs sådanthär redan som små! Vi har ju varit med redan i många år, och hoppas det kanske hålls med lite skräpvett ännu som äldre..

onsdag 13 maj 2015

Gardenia

Den 28.4 var vi och köpte våra vappenballonger från Prisma. Därifrån åkte Trapp hem ensam och Trapp och jag fortsatte vandra iväg mot Gardenia, med tre stora ballonger ovanför kärran jag hade med mig. Där sku ett viktigt möte hållas, om ställets framtid. En handfull politiker och ungefär 60 vanliga döende, oroliga människor (i alla de åldrar) var på plats för att diskutera om framtiden och vad man kunde göra för att inte behöva stänga det fantastiska stället.

Eftersom jag hade Trull med mig satt jag mig inte i publiken utan höll lite koll på honom och en nyfunnen vän medan jag lyssnade på de andra med andra örat.

Äntligen fick han se sina vänner, karparna och sköldpaddorna.
 Både unga och gamla pratade för stället, varför det behövs och vad man kunde göra för att få mera folk att använda det, dvs. mera pengar. Mycket mera pengar. Hyran är ju helt absurt stor och det var från början meningen att de sku få inkomster via utbildningsverket, som ju efter det har dragit in utgifterna pga. nå pengbrist! Här är en artikel om det hela, på det andra inhemska. Här kan man läsa mer om idén bakom kvällen. Vill man ännu lyssna på en av de aktiva räddarna kan man lyssna se en liten snutt här.
 Han älskar ju stället. Ropar alltid i bussen också då vi åker förbi (dvs. ofta!). "Gardenien!"
 Han hittade som sagt fort sällskap i djungeln
 Och med Julius pojken lekte de sedan enda tills vi gick hem. Köpte en lupp i butiken och de studerade myror och småkryp med väldig iver.

 Det bjöds på tilltugg, som de flesta inte hann med. Men jag hade titulerat mig som barnvakt och försåg med jämna mellanrum barnen med vatten och bulle så de inte sku störa det viktiga mötet i lekens iver,
 Hann bara kolla lite på blommorna. Men nog är de ju fina!


 Och så vid åtta skyndade vi oss hem för att ännu laga middag åt hela högen. Promenerade alltså hem igen (bussarna gick så sällan den här tiden) med tre vilda ballonger. Årets ballonger- två minioner och en Olaf.

Nu är det bara att hoppas på det bästa. Det sku vara väldigt, väldigt, synd om stället sku läggas ner! Det är ju en del av Viks charm. Du kan ta dig en tur till stranden för att se sällsynta, häckande fårglar, kolla på korna på åkern, se på perenner eller njuta en stund i djungeln. deras växtskolor är ju väldigt populära också, det som staden sku betala för och de nu lär gratis istället..

Gör din insats och beställ en årsbiljett för det fjuttiga priset 15€ (eller bara 7,50€ för barn)! Så vet du var du kan värma själen också på vintern!

Nya tag

Igen. Kan man väl säga. Det blir så lätt svårt att sätta igång, då det hopas så mycket man borde få med.

Nu har jag dessutom suttit hemma i två veckor, sedan vappen, med ryggen i kramp. Ätit massor med starka mediciner och endå inte ens kunnat sitta annat än korta stunder. Hohhoh. Bortkastad tid!

Men jag fick en ny telefon i slutet på april! Det är viktig information. Byebye Nokias "simpukka" och hello nutid, med nät och ok kamera. Nu är jag liksom på samma nivå som ungarna, yess! En begagnad Iphone 4 som vi fick för en struntsumma då glaset baktill har sprickor (som ingen märker då jag har ett bra skal åt den!).

Så nu har jag kamerabilder, en hel hög.

Hälsade på palstan den 20.4. (Som råkar vara min lillasysters födelsedag. Hon fyllde 30 i år, lilla I!)
 Han hittade av favoriten, GRÄSLÖK! Helt lycklig mumsade han i sig typ hela busken så munnen stank lök länge efteråt. Får väl försäka vänja mig vid den doften snart igen. Heh.
 Samma lilla typ fick komma på jobb en eftermiddag. inne var det lite för spännande med alla de andra som "stirrade", men från gården hade han inte velat gå.
 Vi har varit i bokbussen. Är fortsatt tacksam över dess existens! Helt super ju!
 Man kan tom. fota akvariet med telfonen. Här är nu min stackars ensamma "fjärilsabborre" (som tur flyter en hona nu omkring i en påse och väntar på att få träffa den snygga hanen på bilden!).
 Det har regnat en hel del. Skatten värkar finnas ungefär vid min kolonitott.
 Jag var orolig över att jag inte kommer att hinna fota körsbärsträden då inte jag kunde gå. Men så släpade jag mig iväg på en kort promenad till parkeringsplatsen och bara suckade över skönheten!
 Förra veckan hjälpte mamma oss massor. Hon var tex. den första (förutom då sambon och jag) som hämtade hem pojkarna då jag låg på sjukhus förra måndagen och det plötsligt blev hämtproblem då ingen kunde tura för sambon. Det hade varit en stolt liten unge på dagis som fick åka hem med sin Mommo.
På torsdagen körde hon oss till Itis för att hämta Trapps nya glasögon. Nästan lika som de förra. Samma märke, men litelite större lins och så andra färger på bågarna. Han var nöjd!

torsdag 7 maj 2015

Kalas

Han har hunnit på flera kalas igen, Trapp. Väldigt olika alla, och alltid är det "det bästa". Härligt så!

En klasskompis firade i Gardenia. Blev så glad över det då jag är så orolig över ställets framtid, och hade just klickat vidare olika Gardenia länkar på FB innan jag öppnade mailet med inbjudan.

Kortet tyckte jag blev riktigt passligt.

 Han hade väldigt roligt och hade vunnit ett papegojhäfte i bingo. Nöjd! Trull däremot stortjöt då inte han fick gå in och kolla på fiskarna..
 Men de fick klättra en liten stund utanför innan vi måste vidare för att träffa Tripp på busshållplatsen.
 Vi åkte alltså till itis för att köpa springskor åt de båda större, nya skor till Tripp och kepsar åt Tripp och Trapp. För en gångs skull hittade vi allt vi sökte och var nöjda (förutom med hur mycket pengar det gick åt..). Ballonger fick man dessutom (jeejee,not) då det var nånslags Itislördag. Vi gick också och valde Trapps nya glasögon. Rätt så lätt. Ungefär samma modell som de förra, annan färg bara. Äntligen! De förra repades ju i oktober..
 Dagen avslutades på akvarieavdelningen i Faunatar. Mysigt med soffa man kan sitta på medan modern fiilistele.
 Följande kort var lite häftigare. Till en starwarsfan som firade med neppistävling på stranden. Det ÖSTE hela morgonen och det såg illa ut, men då kalaset började hade regnet upphört just ovanför stranden (några kilometer längre bort, hemma hos oss, regnade det hela dagen).  Också detta gillade han jättemycket och blev inspirerad till också egna biltävlingar.
 På kvällen låg dimman tät över vårt område. Tycker det är så mysigt med denna omfamnande dimma. På skolbyggnadens tak, som man ser tvärs bakom gårdens parkeringsplats, satt ett gäng måsar. Det såg så fint ut på nåt sätt med tjattrande vita fläckarna i den vita dimman så jag följde med dem ett gott tag.