Bilder tagna med sorg i hjärtat

Nu kommer vi inte längre in i djungeln. Dörrarna är stänga för gott. Vi får inte längre gå in  värmen och känna växterna omringa oss med växtkraft och dofter. 

 Barnen har älskat skattkistorna som finns gömda här och där bland växterna, och uppgifter som hör till.

 Dekorationer och riktiga insekter i mängd och massor, som nu blir hemlösa.

Träkonst som både barn och vuxna uppskattat

 Denna har jag älskat. Helt sjukt stora blad!!

 Och denna megavariant likaså, som växer nerifrån första våningen upp till taket. Om man hade täckats ta en liten bit hem för rotning..

 Buske eller träd?

Vacker oberoende!

och på andra sidan salen, i en mörkare färg

 Blommor man hittar här och där, bara man lite söker. Varje gång hittar man nåt "nytt"

 Dessa har blommat varje gång vi varit till Gardenia. De är så fina!!

 Orkidéer i alla de former och färger.

 växandes här och där så underbart fina..

 Denna kommer jag att sakna! Den har också blommat så flitigt genom åren. Den är så mäktig, samtidigt som den är lätt och skör..

 De snirkliga gångarna som planerats så fina och inbjudande

 O då jag ser på denna bild skär det lite extra i hjärtat. Ljuset, färgerna. Ljudet av vattnet i dammarna och "regnsimulatorn". Den andra världen som nu ska förstöras.

 Och hans älskade bambun som ska huggas ner och kastas på flaket. Är inte den enda med brustet hjärta och noll förståelse för den underliga, kalla, hårda och hjärtlösa världen vissa verkar leva i.
Ur och skurdagisarna bredvid har säkert otaliga mängder både nuvarande och före detta familjer med sorg just nu. Detta har ju varit en så viktig del också av deras verksamhet.

 Chilina har säkert fått nya hem, men hade det inte varit bättre om de hade fått stanna kvar och glädja alla besökare istället? Lära barnen var maten kommer ifrån?! En stor del av växterna har ju just varit nyttoväxter, och barnen har ivrigt lyssnat och lärt. Ja inte bara barnen. Inte vet kanske du heller hur en pepparplanta ser ut?!

 I korridoren har på sistone hängt en utställning jag tyckt  mycket om. Underbara färger!

 O ja. Hela huset har ju liksom lyst upp trakten. Här åker vi förbi flera gånger om dagen och har så uppskattat den ljusa triangeln där. Ibland har fester hållts till långt in på natten, med lampor i olika färger som letat sig ut genom de immiga fönstren. Ja, vi kommer att sakna detta ställe! Och aldrig förstå beslutet bakom nerläggningen!Att man kan vara så oförstående och kortsiktig. Suck.