söndag 25 oktober 2015

Sushi och färger

De blev sjuka mina små. Just passligt till höstlovet. Men lite sushi piggar alltid upp, mycket sushi ännu mer! För en gångs skull så köpte vi färdiga från en restaurang. Riktigt goda! 
 Ute är det vackert. Går omkring och bara svänger på huvudet för att se allt det fina!
 Dimma. Så tjock och häftig! Blir alltid lika till mig av hur fint det blir med en omslutande dimma..
 Hästar vid stallet jag står och viskar till då ingen ser. Sku så vilja slinka in och smeka mjuka mular.
 Stallet. Vilken vacker färg det har i kvällssolen.
 Envisa älskade penséer. Där blommar de än! Tack för det ni fina,små!

Att påbörja ett pysselprojekt

Snart gäller det! Första kompiskalaset! 
Och vad behövs till ett av våra kalas?! 
Jo en pinjata såklart! 
Han satt jätteduktigt och koncentrerat, en lång stund och limmade fast slimsor på ballongen. Vi använder socker+potatismjöl+vatten så känns det barnvänligt.

lördag 24 oktober 2015

Länge sedan sist..

Det hade gått alldeles för länge emellan förra gången vi träffades. Linda med flickorna alltså. Jag är så urusel på att orka göra nåt om kvällarna. Men nu, nu kom de finaste flickorna på besök igen, med Trulls firande som "orsak". 

Vi åt middag, lekte och öppnade paket igen.
 Så blev det ännu festefterrätt med kladdkaka och ljusblåsning.
 Och just i bästa leken var kvällen slut och klockan alltför mycket för en vardagskväll.
Vad härligt att ses igen. För visst är det ju roligt att vara tillsammans, bara man sku komma över den där trötthetströskeln. Tycker det är så ljuvligt att se barnen tillsammans, hur de kommer överens och har kännts hela livet. Trull umgicks igen mest med minstingen, och det kommer en så snäll sida fram hos honom då han sköter en som är mindre. 

Kram på er finingar! 

Mäktiga höst

Vi var på väg hem en dag då jag märkte att en åker nära oss var full av gäss. Promenerade fram och ut på åken. Vi gick riktigt nära det kacklande gänget, för de såg inte ut att bry sig om oss. Så märkte jag att min telefon började gnälla om att det inte rymdes fler bilder. Och DÅ- då blev det ett förskräckligt oväsen och då jag märkte att de började lyfta sa jag åt Trull att fort ducka, de lyfte ju från bara någon meters avstånd och det tar je en stund för klumen att lyfta tillräkligt högt. De var så nära, så nära, och det var SÅ mäktigt. Vi bara skrattade resten av kvällen! Vilken upplevelse! 
 Frosten kom.
 Vi bytte till vinterkläder för våra frusna små. Och njuter alla dagar av färgerna runtom oss!
 Det finns ett träd vid hans dagis där man kan krypa in. Fast just då jag tagit bilden insåg jag att det fanns ett getingbo på baksidan av trädet också..
 Han varit flunssig, trött och lat. Men ibland rycker jag upp mig och springer om kvällarna, i synnerhet de veckor sambon inte jobbar kväll. De veckorna han har det måste jag oftast ta morgonturen och då kan inte jag ge mig av på tur så sent. Men här är så fint upplyst på vissa ställen. Som vid djursjukhuset med dess färggranna väggar till kontrast mot de gula löven.
 Har räddat dahliarotklumpar och gladioluslökar och hoppas såklart de blir fina nästa år igen! Kan man måntro få dessa små att bli till nåt också?! Sku ju minsann vara ganska praktiskt med lite fler. De är så underbart vackra då de blommar ju!
 Om morgnarna är det mörkt, men det har också varit vackra, dimmiga dagar. Tycker så om att följa med naturens skiftande.
 Någon hade en fin rabatt på palstaområdet!
 och en annan en massa fina blåbärsbuskar!
 Åkrarna ser varma ut i solen.
 och som förr säger jag att jag nog är så lycklig över att få bo just i den här delen av Helsingfors!

Femårskalas

Det blev fest! Huset fyllt med släktingar och sambon. Paketen öppnades direkt och ungen var nöjd!

Jag hade fuskat och köpt en del, men var också färdig i god tid och mer avslappnad på kalaset än jag varit på tidigare. Hann ju riktigt sätta ner mig och prata en stund också! Dessutom fick jag äntligen ett tillfälle att klä mig i min nya (loppisfyndade) spetsklänning jag tycker är så fin!
 Födelsedagsfiraren var väldigt nöjd med kakan han hade beställt och åt så mycket att han till sist fick ont i magen!
 En blixten tårta, igen. Det finns såklart finare där ute, men jag var helt nöjd med mitt nattpysslande och huvudsaken var ju att barnet var väldigt nöjd! Schokoversion denna gång och riktigt god för att säga det själv! Åtminstone gillar de våra denna sort.
 Själv var jag väldigt glad också efter kalaset då vårt hem var fyllt med fina blommor!


tisdag 20 oktober 2015

Kalasförberedelser, lite naturinriktat..

De åkte iväg på lördagen Trull och hans far. I en paketbil pappan hade lånat. Bästa födispresenten tyckte den lilla, lyckliga! Han har längtat efter en paketbilstur i evigheter, så det här är stora grejjer! Destinationen var farföräldrarnas hem, där storebröderna redan var, så att jag sku kunna ordna lite släktfest i fred.
 Jag gick på storuppköp och cyklade förbi åkrarna där jag visste dessa samlades. Oh fina gäss! Vilken mäktig känsla att följa med dem!
 Stod där en lååång stund och följde med spektaklet och kacklandet, lyften och landningarna. Man ser inte det, men hela åkern är alltså full av dessa präktiga fåglar. Det här är den hösten jag gillar!
 Så cyklade jag vidare mot palstan. Plockade den sista buketten, till festbordet, krass till den lilla, bönor, sallad en gurka och den stora pumpan. Lite på åtta kilogram blev den. Jag är nöjd, fast jag hade drömt om en bjässe. Men det här var nu säkert den största jag fått hittills. Och tur nog tog jag in den nu, för hade ju inte alls följt med väderprognoserna då jag bara tänkte på bakandet och städandet, och så kom ju ordentliga köldgrader. Hade jag vetat det hade jag ju plockat en sista megabukett också!

Sen satte jag igång med fixandet av hem och gott att äta, med min naturdos fylld för kvällen.

Balkongen i höstfärger

Eller nej, nu lurar jag lite. Höstfärger är det inte än, allt blommar ju ännu så fint!

Lite krass och några tegetes hann jag ta från palstan innan frosten kom, men annors har det mesta varit med från försommaren. Klockrankan växer så det knakar och börjar ha stora knoppar, hoppas så på lite blomning innan det blir för kallt också på balkongen. I år hade jag några eldkronor också, och de trivdes ju bra! En annan tålig favorit är stjärnöga som jag haft nu flera år.

Gillar allt titta ut genom balkongdörren och mötas av denna syn.
 Min dlitiga blommare. Tredje året var det visst den hänger med, hoppas innerligt på många fler fast övervintringskonditionerna är usla i vårt torra och varma hem..

 Min favoritpelargon som flitigt blommat hela sommaren och hösten.
 och vyn från balkongen just nu. Vackert bakom parkeringsplatsen!

Mina små simmande juveler

Färgklickarna i höstmörkret som börjat falla, våra små fiskar och ett akvarium fullt med färger.

Hämtade hem några nya små då gänget varit lite litet sedan sommaren. Tyvärr var det några som var rätt svaga och redan nu gav upp, men lite mer liv är det igen.

 Hej!



måndag 19 oktober 2015

Fem år!!

Nä vet ni?! Hur kan det ha gått fem år redan? Fem år sedan min lilla, finaste, snällaste, unge föddes med fart?!

Han som nästan alltid är glad. Han som springer emot en efter dagisdagen och kastar sig upp i famnen på en. Han som ändå äntligen också trivs på dagis och inte har gråtit alls vid lämningarna i år! Han som gillar sina vänner och syskon och också visar sin uppskattning och kärlek med stora kramar och varma ord. Som älskar närhet och att mysa. Som har börjat intressera sig för pyssel och spel och kan lyssna och förstå. En perfekt liten unge helt enkelt!

Han uppvaktades såklart med sång och paket på morgonen, lite lyxigare frukost och önskemiddag på kvällen. Den lyxiga önskemiddagen bestod av korv och majskolvar- hans absoluta favorit! Inte för jobbigt att uppfylla dessa krav.. Han önskade sig också en vetedyna och en Blixtenbil, och fick både det och lite ennat extra. Dynan han värmts flitigt om kvällarna. Vi har nu alltså tre "pipidynor" de älskar att somna med. Han fick en fin en med bilder på, hade aldrig sett sådana tidigare.


Samtidigt som jag så sku vilja stanna tiden, hålla kvar min kära kramgoa snällis, är det ju underbart att se dem växa och bli så fiffiga och duktiga. Tänk, min minsting är redan fem, tur för oss att han är så liten till växten och sättet. I år ska han dessutom få fira sitt första kompiskalas, fast det blev uppskjutet då vi alla gick och blev sjuka just passligt till höstlovet..

Älskade barn- GRATTIS!

Ett vardagsrumsfönster

Vardagsrumsfönstret. Soligt om eftermiddagen. Fullt med växter jag fått, köpt och räddat. Discokulor som gör mönster i taket och rummet. Orkidéen som hittade tillbaka till blomningen i somras och sedan dess blommat på. Och liljan jag räddade från jobbet som nu blommar så fint. 

 Pyttesmå, men väldigt fina, små, vita.

Årets palsta!

Har ju inte ens ropat ut det än, men vet ni, ja fick ett meddelande en kväll. Grattis! Din palsta har blivit utsedd till årets palsta! De har alltså börjat med en sådan tradition för något år sedan, med en utvald grupp som går omkring och kollar på palstorna under sommaren och då på hösten utser tre som får nåt litet pris. Och jag vann då "årets palsta"! Jag som ännu kom långsamt igång i våras då jag knappt kunde röra mig förrän långt in i Juni pga. min rygg. Känns ju bra! Tio år har jag nu haft samma, nästan 100m2 jordplätt, och det är ju den som tillser mig med ljus och glädje om somrarna (och vårvintern då jag själv sår allt och förkultiverar inomhus). Så en liten vinnardans över äran och lite soliga bilder på det.

Tänk. Det känns som om det var igår det blomstrade såhär på palstan. Då har det ändå varit kallt redan en tid, och det mesta har ju dött kölddöden nu. De här är då bland de sista bilderna innan frostnatten plötsligt och för mig oväntat kom..  Oj vad jag längtar till våren igen!

Hoppas detta hinner bli en ordentlig buske till nästa år, så man sku nämnas ta någon enstaka till buketter. Oo vad jag gillar mina nya, fina!
 Ärterna hann just börja mogna igen innan de frös på en natt. Den lilla solrosen hade irrat sig själv till sitt ställe i våras. Den fick stanna där och lysa upp.
Bönorna tyngde ner de flera meter höga plantorna.
 Vid vinbärsbuskarna trides några favoriter: zinnior i olka färger, och peppermint dahlian. Nästan allt här är ju återanvänt, och som man kanske märker är rabattens upphöjning stödd av en bomm från stallet invid som hade slängts på ett skräpflak.

En av de nya gladioulusarna vid komposten. Vilken fin färg!
 Pumpan.

 som trivdes väldigt bra på komposten i år! Långa stälkar flöt ner mot diket. Men måste nog läsa mer om hur man ska få dem att få frukt. Nu blir det många små som sedan ruttnar bort. Bara denna ena satte igång att jäsa ordentligt. Vallmon blommade fram till frostnatten och det vackra klockranketornet måste ge vika för köld den också, alltför tidigt, tycker jag..
 Så ståtliga blommor. Nu ska jag börja så dem redan i januari, tror jag, så jag hinner njuta av blommorna lite längre!


söndag 18 oktober 2015

Hans nya look

Han fick ju glasögon, min minsting! Vi hämtade dem en dag tillsammans. Han gömde ansiktet i händerna i butiken och snyftade, han vill inte att någon ser. Och oj så han hade jobbigt i början. Ännu också emellanåt.
 Visst är det ju nåt, att se ett annat ansikte i spegeln då man tittar. Förutom då att det plötsligt ändrar på hur världen ser ut. Vet ju inte ens hur han nu ser med dem. De förklarade att han ser 0,15 av vad man borde se normalt på fem meters avstånd med det ena ögat och 0,20 procent med det andra. MED glasögonen då. Att de ska korrigera. Men det har man ju ännu lite oroat sig över. Hålls han på benen då vi promenerar och klättrar? Faller han plötsligt i trappan? Men det har gått bra. Ännu glömmer vi dem ibland, han ber ju inte efter dem såm Trapp, direkt på morgonen, men hemma går han rätt duktigt med dem. Nu har han också börjat ha dem på dagis lite mer villigt. Skönt. Nu får vi bara hoppas att det också hjälper att korrigera lite (eller mycket!).
En gång har vi redan varit och byta ut näsdynan då den gick av och bågarna bakom öronen har han gnagat på men tycker han valde riktigt fina som passar perfekt!