Sandstranden

Vi vaknade, konstigt nog, igen till rätt fint väder. En man gick förbi vårt tält någongån före elva i jakt på hans bortsprungna hund, och måste ha undrat över att barnen ännu mornade sig. För ja, våra barn kan sova bort halva dan om de vakat sent! Otroligt!

Vi fick förresten kämpa hårt med denna lilla.Han har aldrig gått med på att ha täcke på på natten. Nu var det ju rätt svalt om nätterna och jag var orolig att han sku frysa, då kroppen var helt sval. Säcken vägrade han totalt krypa in i, men han gick i princip med på att han det som täcke. Problemet är bara att i sömnen sparkade han av det hela tiden. Nå, tre i ett tält höll ju det relativt varmt ändå. 

 Så var det dags att äta morgonmål och packa ihop vårt läger, under det perfekta stentaket.

Vi körde mot en sandstrand sambon ville visa barnen. Vi hade tänkt övernatta där, men barnen blev grymt sura på att där var en del andra tält också, de trivs som deras föräldrar, mera ifred. Dessutom dundrade åskan inte långt ifrån och stora moln tornade upp omkring oss, så vi insåg att det nog bara sku bli ett kortare besök vid det sagolikt vackra Saimen. 

 Vattnet var väldigt kallt då sjön ju är så stor och de soliga dagarna så få. Men Trull var länge i vattnet, han som inte riktigt hade velat gå i på det förra stället. Han hade ändå väntat så på denna strandvisit att nu njöt han fullt ut!

 Han kom upp bara för att äta lunch.

Ett jättefint ställe! Men då det började regna så packade vi oss in i bilden och fortsatte mot ett ställe med en stor kåta där man kunde sitta om det tänkte regna mera också..