Sportlovet

Har varit och farit. Vi var sjuka och det regnade. Men var tillsammans och tog det lugnt. På onsdag var också sambon hemma då han kände sig krasslig han med och vi lagade sushi tillsammans. Inte så sportigt, men gott och uppiggande i det gråa regnvädret!

Han gillar definitivt bäst laxen! Så gick också de kokta grönsaksstängerna ner, själva rullarna är han inte så förtjust i efter de första smakbitarna, medan resten av familjen är totalt sushifrälsta! 

 På torsdag hade vi stämt träff med mamma. Men hade också velat hälsa på i parken, vårt andra hem under så många år. så gick dit en stund först. Pojkarna njöt av de stora ytorna och att de fick leka ostört med alla leksakerna då stället var sgs folktomt.

 Så kom också mamma dit en stund. Så satt vi där och pysslade och lekte en stund tillsammans.

 Vi bidrog med handavtryck till draken i parkens tambur. Vilken underbar idé!

 Min är den gröna med blommor på. Trulls är den orange till höger om den och Trapps är den i flera färger under den gröna. Nu hänger vi där. Känns bra. Saknar nog gemenskapen här ibland. de har alltid så underbar personal också, som kemin har gått så väl ihop med. Träffar man av den gamla personalen på gatan stannar man och kramas och talar om barnen de minns så bra. Uttnyttja och njut av perkverksamheten gott fol. Be och ta upp idéer för att alla på området ska trivas. Här har det aktiva försäldragänget tillsammans med personalen i parken ordnat en massa härligt under åren!

 På kvällen då de satt och lekte i allskönsro, kände jag att det är såhär det ska vara. Det tar flera dagar innan de saktat ner och lugnat sig, funnit vännen i brodern man annors bråkar så otroligt mycket med i vardagen.

Trapp lekte också duktig lärare åt Trull då jag talade om vad läkaren på rådgivningen tyckt om hans språk. Så de övade uttal och räknade antal (fast där är det nog inga problem precis!).

 På lördag åkte Tripp iväg med sin pappa till Salmisaari för att klättra efter att de egentligen stängt för publiken. Han hade gillat det då det var mycket lugnare än vanligt. Visst känns det rätt hurja att se min plutt klättra upp där. Hela vägen hade han klättrat, och sedan modigt droppat sig ner. Huh. Tror inte jag sku njuta av det själv, men han var glad. "Det är ju ingenting liksom"

 Vi andra blev istället bjudna på middag av min pappa. Ganska skönt med en sådanhär annorlunda middag en tråkig lördag. De lekte sig svettiga med två andra pojkar i klätterlabyrinten innan det var dags att åka hemåt i rusket.

 På söndag hade jag trott att det sku vara nättare väder, men fick snopet svälja besvikelsen då det öste ner med jämna mellanrum och duggade där emellan. I nåt skede tvingade jag endå ut oss. Hade det lilla berget i närheten som mål men gick via skolgården med dess aktiviteter först. Dessa enkla träplankor är ju väldigt inspirerande i sin enkelhet (söker idéer till dagisgården) .

 Spindelmän. Färgerna smälter på nåt vis fint ihop i dimman och de stora isfläckarna..

 Till sist kom vi upp till den lilla skogsdungen på berget.

 Lekte en stund med de medhavda bilarna och höll vår enkla picknick. Varm kakao och goda kex. sedan började det regna slask, fingrarna frös och jag började känna att jag ville hem.

Så var det korta lovet över och vardagen kallade. Inte alls utvilad på nåt sätt efter den sega flunssan och nästan tröttare än innan fick jag endå packa ner jobbnyckeln och förbereda mig mentalt.