onsdag 15 oktober 2014

En massa bilder på en cirkus

Förra året var han lite ledsen, Trull, då vi bara tittade på djuren utanför cirkusen som spänt upp sitt tält här på vår gata. Nu råkade det sig att de kom sådär passligt, en vecka efter han födelsedag, och lade upp sina reklamskyltar redan sådär en vecka innan hans stora dag.. Köpte ju genast biljetter, först av alla! Mina föräldrar gav sedan ett kuvert med biljetterna till honom på hans kalas, och OJ så han blev glad. Och nervös tydligen. Kvällen innan den stora dagen hade han väldigt svårt att somna, och då jag hämtade honom i galopp efter dagisdagen hade han för första gånen i höst inte sovit dagssömn på dagis. NOooooo! 

Vi förde hem väskorna, åt ett snabbt mellanmål och traskade iväg. 

Köpte popcorn och gick in på våra platser, som var på första raden. Trull var helt salig hela tiden. Nickade och klappade i takt med musiken, skrattade och ropade glada wooow! Han njöt nog SÅ! 

 Ungefär redan här, vid första numret, föll Trapps popcorn upp och ner på det smutsiga golvet. Minen var väldigt sorgsen, tills han glömde bort det igen.
 Andra numret, en "sjöjungfru" i nätet.
 Så kom de sötaste. Det var en viss mamma som bara ojade och vojade sig över deras söthet. VILL HA EN PONNY btw.. O inte var deras leende ägare så illa han heller, för att vara ärlig.
Såg ju nog på det hela med kritiska ögon, hann ju bli nästan lite utskälld för att ta mina barn på "djurplågeri". Men han ser nog ut att vårda dem rätt bra, och glittrar liksom i ögonen då han ser på dem. Vilket nu vilken som helst normaltfuntad människa sku göra. För de är ju så underbara. Bröderna.
 Här kändes det dock lite konstigt. Då stoet kom med hennes lilla föl som blev hungrigt mitt i allt. Men tja, såhär i tältet såg det nu inte ut att gå någon nöd på dem.
 I nåt skede blev det lite spännande. En "ormjägare" som med sitt "spjut" fångade gummi- och kvinno-ormar.
 De följde noga med.
 Och detta var nog imponerande. Att balansera en kvinna som gör konster, på sin axel.
 Så kom den envisa kamelen fram. Gjorde lite som den ville, och det fick bli en del av showen.
 Paus, och inköp. Så fortsatte det.
 Här var jag lite nervös. Om nåt sku gå snett, sku jag få honom i huvudet. Nu strittade det bara lite svett på en..
 Men sen. Sen blev det dags för clownens show där publiken blev inblandad. Han kastade popcorn i munnen på folk i första och andra raden. Och det var ju där vi satt.. Trapp blev hans "offer". Trapp skakade på huvudet, clownen skakade på huvudet. Trapp skakade jättehårt på huvudet, clownwn skakade jättehårt på huvudet. Sen vände Trapp huvudet bort och brast ut i gråt. Jag vet inte om clownwn märkte det, men det kändes väldigt illa för mig som mamma, och för Trapp som inte alls ville vara där. Stackars liten. Så känslig och fin.
 Som tur kom det en häst in rätt fort, för att det fick fort oss på andra tankar.
 och papegojorna var en succé. fast de sku ha velat se mer av dem!
 Denna sorts luftakrobati är nog det jag gillar mest. Det kan liksom inte bli fel..
 Den obligatoriska "var är hon" delen.
 och så var det dags att börja traska hemåt i regnet. Men Trull ville åka i karusellen. Som jag redan långt innan sagt att vi INTE sku göra. Och nu regnade det dessutom. Så nejet höll i sig. Och han tjöt. Och gnällde. Och tjöt. Och gnällde. Hela den förbenade vägen hem. Medan de två andra höll på och gick an om idiotiska clowner som retas och är elaka. Dessutom var de arga på att våra gener var usla och har gjort dem till blyga barn. Så där tjugo meter före vi nådde hemdörren släppte jag taget om den vrålande yngsta sonen och sa att nu räcker det, nu går jag iväg, bort. Supermom alltså.. Men ja, responsen var så häftig att jag fort vände om och endå följde dem hem, matade och bortade tänderna på dem. Men så fick de lägga sig själva (händer i princip aldrig!) medan jag grät ut min trötthet och frustration i badrummet.

Att det var både en fin kväll, med skratt och upplevelser, samt en lite dålig och ganska jobbig kväll (sådär en trött torsdag kväll).

Som minne har vi nu tre fina (och dyra) lampor. Förra gången höll de länge, hoppas på samma nu!


2 kommentarer:

  1. Hehe, sådär brukar det vara hos oss också, hemskt sällan som det går 100% som en dans på rosor, utan alltid ska det krånglas och testas liiiiite åtminstone - men till all lycka så är det de tråkiga botarna jag brukar glömma, och när ni ser tillbaka på den där cirkuskvällen kommer ni antagligen att komma ihåg den som väldig rolig och spännande. :)

    SvaraRadera
  2. Nå tur att vi åtminstone inte är de enda som inte oftast flyter omkring på rosa fluff.. ;) Och du har ju rätt, självklart brukar man ju minnas det bättre med dagen! Det bara så hemskt just då och där, när man gett sitt allt och bara får en massa s**t hälld över sig. :D

    SvaraRadera

Blir så glad för varje kommentar! :)