måndag 15 september 2014

Den otursdrabbade..

Lördagen den 6 September vaknade vi till en disig värld.
 Måste bara stå där och njuta en stund av det vackra, innan jag gick tillbaka och lade mig en stund.
Pysslade med lite ett och annat här hemma med barnen, Vilade, mådde dåligt, han haft stegring nu en längre tid igen med halsont, huvudvärk och flunssa. Tripp åkte iväg för att scootta nåttag på dagen.

 På kvällen ringde han hem. Yrade om att jag inte sku bli arg, han hade inte menat att lämna tomflaskan kvar på marken, men då han var så yr.
  Ööh,yr?!  Va, vänta nu? Sakta ner. Ta det från början.. 

Han hade alltså fallit ner från rampen. Ögat var uppsvullet och läpparna blödde. Yr var han dessutom kände sig konstig.
Så var han ju ensam också, han som egentligen sku till en annan skatepark, med hans kompisar från gården, Hade bara "glömt" att meddela oss att planerna bytts. Hundra gånger har jag bett honom ringa ifall han byter plats, så man vet var han är.

Bad honom be om hjälp av någon "pålitlig" vuxen om han tänkte svimma. Frågade om han ville tala i telefon tills han kom hem. Det ville han inte, han höll ju på att släpa på scoottin på en sandväg på väg till bussen.
Så var det bara att vänta.
Hem kom en med ett helt uppsvullet öga och hål inuti läppen, både uppe och nere, och axeln uppskrapad den med. På bilden ser det inte nära heller så uppsvullet ut som det så ut i verkligeheten. Men tur hjälpte det med en kylpåse på ögonbrynet/ögat, en god stund!

Funderade nog på att åka till barnkliniken med honom. Men jag var ensam med de tre, då sambon var någonstans i skogen och klättrade. Försökte kolla på ögat, och frågade om det tog sjukt. Det tar endå många timmar att åka fram och tillbaka med bussar till läkaren, en lördag kväll.. Bestämde mig för att avvakta, väckte honom ett par gånger på natten för att kolla att han mådde ok.


Följande dag, på morgonen, gick ögat knappt upp. Då svullnaden lagt sig lite såg han bara tuff ut i sin lila färg.. Stackars barn!
På fredag, nästan en vecka senare beställde jag läkartid. Då hade jag kvällen innan märkt blod baktill i ögonvrån och han klagade på att han såg suddigt och lite dubbelt. Som tur hittade inte läkaren nåt fel och antog att det bara berodde på svullnaden att synen är lite påverkad, och det är väl liksom ett blåmärke också baktill i ögat. Huj, tur att det inte gick värre. Han föll endå rätt högt ifrån nu igen, ner på asvalten..
Men som tur börjar det vara på bättringsvägen i alla fall! Han skrämmer nog mig så, denna son. Listan börjar vara lång, med olyckor han varit med om, bara tio år gammal. Två hjärnskakningar,två eller troligen tre brutna tår, ett brutet revben och ett finger, förutom då alla megablåmärken och sår han haft på sin kropp.
Nu blev han nog själv också lite rädd. Talade om att tom. sluta. Men inte kan han göra det! Han brinner ju för detta, och får han inte röra på sig blir han tokig! Så det är väl bara att hålla tummar och tår uppe att allt slutar bra och han kommer hem i gott skick om kvällarna!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Blir så glad för varje kommentar! :)