Sista l-e-d-i-g-a dagarna

Ledig, sådär som i ensam.  I början på sista veckan i Juli alltså. Min sista lediga vecka. Hade tänkt att det skulle vara fantastiskt skönt med en längre paus ifrån de fina små, men efter några dagar började jag ångra mig. Visst är det underbart att bara rå om sig själv, men vi har haft det så skönt tillsammans nu i slutet på sommaren, fått till stånd en sådan symbios igen, att jag nu bara ville känna små armar kring min hals. Men visst, inte ska jag ljuga att jag inte njöt!!

Klippte gräset på gångarna och njöt av mitt blomland. Det blev riktigt lyckat i år trots en del missar och olyckor. 

"Guldbollarna" (helt fritt översatt från finskan nu, sorry!) är mycket längre än jag i år och verkar tycka om ju mer man klipper bort av dem till buketter. Än har jag inte ens hamnat bilda upp dem fast de alsrig varit så höga förr.

 Gladde mig åt mängden av bin som dras till mina blommor. Förra året gick det omkring någon biolog på området och utförde gallup om vilka växter och blommor som verkade dra till sig bin, och ja, lavendeln är nog definitivt en av dem!

 Och jag hann få alla ogräs bortryckta så örterna också kom fram. I år blev det riktigt uselt med persiljan av någon orsak, men basilikan, i lådan bakom frodas som aldrig förr! Staketet kring en del av området riggade jag också upp innan vi åkte till landet, för att hålla borta hararna från mina bönor de brukat gilla att äta upp..

 Det kom ett par åskväder. Stannade alltid kvar till sista minuten.. Men gick endå hem till sist för att mamma skrämt upp mig med tidningsnyheter. Nå, kanske det är på tiden att jag börjar visa lite respekt.

 Men regnet höll inte i sig länge, och så visade ju sig regnbågen sluta mitt på våra ängar, visste ju det! Att jag bor på ett ställe av guld!

 Nästsista kvällen smålog jag åt en skylt på någons palsta. Själv hade jag ju en det står "stjäl inte", men denna vinner nog!

 och solen gick ner varje kväll..

 Sista dagen samlade jag ork och mod, tog cykelns släpkärra och cyklade iväg till närmaste K-rauta för att köpa nåt jag länge behövt, bark till gångarna!

 och de blev så fint och färggrannt!

 Och innan sambon kom och hämtade mig förevigade jag ännu den tuffaste draken.

 Som modigt höll sig i luften fast bullret var riktigt intill igen och blixtarna började vara vildare.

Så var det dags att slänga lite saker ner i väskan, mata fiskarna och åka iväg till svärföräldrarna för första gången sedan jul.