På måndag kunde jag ännu vara på jobb. På tisdag fick jag ta sjukledigt för den lillas skull. Han var i uselt skick. Inget ville han dricka och han bara sov och var slapp. Pappan fick stanna hemma med honom medan jag förde den supernervösa Trapp till skolan för hans första skoldag. Skolelev, min lilla. Hoppas så innerligt att det går bra för honom! Han är så himla blyg för andra vuxna och vågade inte ens efter ett år i förskolan berätta nåt till hans kära "tanter" där. Nu ska han då ut i skolvärlden, med allt va det innebär.
Jag åkte iväg med två stora, fina, barn! Den mindre av dem hade just dagen innan fått ett helt eget busskort han nu fick börja använda i väntan på resekortet från skolan.. Vi har ju rätt lång skolväg från oss.
På gården höll han sig nog nära mig. Och just då det ringde in sku de ju ringa tillbaka från det underbart bra fungerande tillbakaringningssystemet från hälsostationen (insett en stor dos ironi här..) om Trull jag ringt och bett om läkartid till. Sådana fanns inte att ge och de bad oss kontakta barnkliniken på kvällen istället.
Han såg sig oroligt om då jag kom upp i klassen efter samtalet. Hade jag lämnat honom?! Han fick en plats i framraden och fick träffa den söta läraren (som tydligen gått på samma klass som min lillasyster i högstadiet, världen
är liten!)
Så följde vi ännu med till jumppasalen för att lyssna lite innan vi måste iväg och fick lämna de små, nervösa, barnen på deras första skoldag.
Och han tycker ju ännu att "skolan är bäst". Fast det var tråkigt att sitta stilla så mycket! Och så hade ju Tripps kompisar bråkat med honom direkt, fast de ska bli deras vänelever och allt.. Som sagt, livet kan vara hårt i skolan, men jag tänker nog leka lejonmamma och blanda mig i så gott det går! Han har haft det så jobbigt annors också i livet att jag inte tänker gå med på nåt retandes eller liknande utan att kämpa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Blir så glad för varje kommentar! :)