I blåbärsskogen

Då vi kom tillbaka till Esbo hängde vi en stund på gården. Den är så underbart lummig och grön, och skogen tar vid bakom bakgårdens staket.. Deras farfar han byggt underbara träbåtar till barnen och låter dem tydligen leka med dem i dammen nuförtiden. 

Farfarn skrämde förresten oss på sommaren. Fick hjärtinfrakt och fick ligga på sjukhus. Efter en liten operation har han nu varit sjukskriven sedan dess. Där ser man vad inte så hälsosamma levnadsvanor och stress (i högsta grad) gör till människor.. Hoppas verkligen han endå lyckas tillfriska ordentligt och ännu hålls här länge med oss. Han är en typ för sig, men har nog endå ett gott hjärta och älskar på sitt eget speciella sätt, som inte alla alltid förstår! 

 Barnens farbror med flickvän hade varit där hela veckan med skölpaddan Cleo. Nu var det dags för dem att åka iväg. Så det kramade och vinkades häftigt! Jag tycker det är så ljuvligt när alla samlas under samma tak, alla är alltid inbjudna och ryms inte man att sova i sängarna fylls det luftmadrasser eller sovs på soffor.

 Då de åkt iväg gick vi till skogen med de små, vi sku plocka blåbär! Trapp visade plötsligt en fin storebrorssida och hjälpte Trull upp på stenar och var allmänt snällare med honom. Denna sommar har de äntligen börjat vara mera vänner än på länge. Trapp har kunnat vara riktigt fräck med lillebror, men nu har de då kunnat hitta på ljuvliga lekar tillsammans (med bråk emellanåt såklart, men endå!). Det inverkade verkligen massor på att lovet känns så härligt, att man inte behövt typ slita håret av sig i desperation över syskonbråk..

 Och så visade jag dem stället där jag varit kvällen innan, med mer blåbär än jag sett på flera år (nå alltså jag har då typ inte sett några blåbär på flera år, bara små, skruttiga, fåtal här och där). Nu var det många och stora i varje buske.

 Och den lilla koppen vi hade med oss visade ju sig vara alltför liten! Så var det bara att börja fylla på magarna istället, för de hade varit superduktiga och bara plockat ner i koppen dittills!

 Men nu var det då fritt fram!

 Så gick vi på ett litet äventyr. Märkte att det finns nånslags firma just vid skogen med en massa "vaihtolavan" till lasbilar (alltså flak). Vi smög omkring (nå klampade och pratade högljutt) och kollade och pojkarna tyckte det var väldigt spännande!

 och visst var det ju ett intressant ställe. En massa, antagligen övergivna flak på en stor del av gården. Så rostiga att de nog inte går att använda mer.. Så fanns där rader med bajamajor man kan köra iväg, sopbilar och en buss som höll på att byta däck.

Så började solen gå ner och vi började gå hemåt genom skogen innan det blev för skrämmande mörkt för de små. det är nog så ljuvligt att vara med dessa i skogen, de är så lyckliga där!