Fuktig skogsutfärd

Söndagen den 20 Juli var varm den också!

Jag råkade se denna fina. Tyckte färgerna passade så bra ihop med hortensian.

 Men så plötsligt började det bullra och ÖSA. Det öste ner i bassängen vi försökt få i skick. Den hade varit fylld med någån otäckt röda alger. Mamma hade kämpat länge med den. Jag fortsatte. Tömde det sista ur den, sköljde och sku fylla den igen. Men nej, den läckte ju. Så det blev att tömma den igen (det är de sista små pölarna som är det jobbigaste att få ur). Nu hann det komma sju ämbaren till bara med en liten stunds regn, så det öste verkligen ner!
Vi satt på terassen och kollade på blixtar och räknade sekunder. Efteråt medgav de små som tittat så modigt att de nog varit lite rädda endå.

 På dagen blev stackars Tripp stungen. Jag hade själv också blivit någon dag innan. AJ så det gör ont! Där fanns minst nio getingbon runt huset och gården och man fick nog akta sig för dem!

 Då det började göra lite mindre ont var han helt färdig att åka iväg och scootta, så mamma förde snällt iväg honom. Under tiden gick Trull och jag till skogen för att kolla om där fanns nåt man kunde äta. Trapp sa att han kommer senare, med han syntes inte sen till..
Vi hittade lite svampar och så började vi klättra uppåt på berget samtidigt som vi plockade blåbär. Den minsta ville absolut högst upp på toppen av berget!

 Han plockade jätte duktigt! Alla bär ner i ämbaret!

 Vi hittade modermyrstacken. Helt sjukt stor och ifrån den gick myrmotorvägar till en massa mindre bon. Man ser det inte ens på bilden, den är tagen en bit ifrån, men den var räkert högre än jag och jätte bred. Ganska tufft!

 Och så kämpade vi os uppför den sista biten i den fuktiga, vamra, skogen. Man måste endå ha långärmat för där var mängder med myggor och bromsar..Huh så svettigt att lyfta honom uppåt alltså!
Men titta på den stolta minen!! Han var en liten sol då vi tittade ner över trädtopparna!

 Då vi kommit nästan enda ner började vi höra en liten arg röst. Trapp hade bestämt sig för att komma med och blev jätte arg då jag sa att vi nog absolut inte orkar klättra upp i hettan på nytt. Som tur var han endå nöjd efter en stund igen då vi råkade hitta ett ben och han fick hjälpa till att leta lite fler svampar.

 Den minsta bestämde sig för att plocka med sig kottar också, så vi hade en fin samling då vi hörde att mamma och Tripp också kommit tillbaka.

Oj vad jag önskar att jag fick komma iväg till skogen ordentligt!  Det är hjärtevärmande underbart att se att de yngre trivs såhär bra i naturen, men nog är det långsamt och lite tyngre att släpa med en som nästan är kortare än blåbärsriset. Men vi hade en jättefin kväll i skogen!