lördag 9 augusti 2014

11 timmar av glädje!

Vi har brukat besöka Borgbacken en gång varje sommar. Tidigare år har vi brukat gå i början av Augusti, då folk redan börjat jobba och det varit lite mindre människor på plats, men nu skulle jag ju själv börja jobba redan den fjärde, så det fick bli att gå i Juli. Vi tänkte att vi fixar det redan i början av månaden, med hoppet att köerna skulle vara ens litelite kortare.

Så den tionde Juli ringde väckarklockan, för första gången under sommaren. Minstingen frågade oroligt om det var dagisdag men var glad då han hörde att det bara var vårt sommaräventyr som väntade!

Sambon hade som tur fixat en bytesdeal mellan någon på Borgbacken och hans eget jobb så vi fick billigare biljetter mot att de fick klättra, så kunde vi också bjuda med pojkarnas faster som hjälp, pojkarna är ju i så olika åldrar.

Jag fick börja dagen lite lugnare med den lilla, medan Tripp fick springa rakt in i hurja maskiner på morgonen då det ännu var lugnare och nästan inga köer i de värsta maskinerna.

Trapp gick modigt med till Linnunrata, flera gånger tom. fast han nog emellanåt var rätt så rädd.
 De som åkte i lite snabbare maskiner..
 Så var det min tur att åka i den första med lite mer fart. Lohikäärme. Och tänk, om den lilla är över metern nästa år får han faktiskt också åka med då! Nu var han ju så besviken då han inte fick, men får nu se vad han sen tycker då det gäller..
 Sambons bror med flickvän kom också med en stund, då de endå bor i närheten. Åkte med i några gratismaskiner. Denna gillar både barnen och jag och vi åkte i den många gånger!
 Så sku detta gäng upp i Kingi, den nya, högsta. För i år var han just och just 140, den stora. Äntligen!
 Men någon hade velat ut ur Kingi just innan den sku upp. De hade öppnat "bältena" och då de stängts igen litade han inte alls på att de var fast ordentligt. Så hela vägen upp hade han suttit och trott att de nu alla kommer att flyga upp i luften och bara slungas iväg i det tomma.. Stackars liten. Efteråt hade han bara suttit, tyst och blek, en god stund innan han kommit över det..
 Trapp hittade sin favorit, Berg och dalbanan. Och jag fick också åka med honom, så roligt! Fast åker man med barn sitter man nog lite mer spänd för bommarna över barnet lämnar ju så sjukt mycket tomrum där emellan att jag åtminstone har svårt att tro att den lilla lätta ska hållas på plats.. Men ja, bra gick det ju såklart!
 Vi bytte tur igen, jag fick den minsta som sällskap. Hade lust med glass och frågade om han också ville ha. Då sambon sen råkade se oss skrattade han att den lilla just precis innan hade ätit en likadan med honom, jag hade blivit lurad. Inte så illa för en lite parvel!
 Vi åkte upp i maailmanpyörä med Tripp för att se på utsikten. Det blåste nämnligen så hårt att Panorama var stängd hela dagen, och Kingi också stängdes emellanåt. Så lite spännande kändes tom. detta då det blåste så hårt..
 I år fick också Trapp åka i Kehrä, men här är det Tripp och fastern i den första röda vagnen. Tripp fick också åka ensam, det lär ha varit lite spännande det också. Själv är jag inget fan av denna, men åkte nog i den ett år..

Denna lilla var så lycklig, så lycklig och njöt av allt och köade så duktigt!
 Och tänkt att min lilla, duktiga, vågade åka iväg med Muksupuksu helt ensam!
 Han blev ju av med tutten natten till den 7.6. Då sku vi ge dem till ekorrbabyna vilket han sen inte ville, så vi sa kallt att vi satt dem i skräpkorgen. Det har han funderat massor på under sommaren och varit lite ledsen då han sett skräpbilarna fylla på där baktill.. Nu råkade jag hitta en tutt i väskan och gav honom en chans till ett värdigt slut på tuttlivet. Nu kan han minnas tillbaka på nåt positivt då vi talar om den sista tutten..
 Fastern hade sovit en alldeles för kort natt pga. hårt regn natten innan och hon drog sig hemåt någon timme innan oss.
 Vi fortsatte ännu. Hela familjen i Maisemajuna till exempel.

 Mina män i en lastbil.

 och så sista åket just innan Borgbacken stängde.
 Via meterlakuståndet ut genom portarna och mot busshållplatsen. Det tom inte många meter innan denna lilla bara stängde ögonen och somnade. Matt och lycklig. Vilken dag! Elva hela timmar, och endå tycker de aldrig vi ska åka hem då det tar slut..
Dagen var rätt kall och emellanåt frös vi, men jag tror det är bättre med lite för kallt än för varmt då man snurrar runt-runt-runt.. Och inte nåt regn i år, skönt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Blir så glad för varje kommentar! :)