Världens bästa jobb

Det tycker nog de våra att pappan har! Han jobbar ju i en klättringshall, korta dagar dessutom, då de bara är två anställda där och jobbar halva dagen var..

Vi hämtade alltså hem Trapp därifrån efter att ha varit på barnklinken med Trull då, innan påsk. Här hade han klättrat och fått en massa "vuxenvänner" som han sa (han är nog en sådan pladderkvarn, gullet!)

Barnväggen sambon byggde tidigare i år på övre våningen.

 Den saliga Trull fick äntligen klättra han med!!

 Så åt vi lite medhavd lunch och sambon visade hur tunga dagar han ibland har.. På väggen hänger också av hans fina klättringbilder han tagit på deras klättringsutfärder. (Måste nog säga att han haft tur då han var med från början i detta projekt, att få jobba med det man älskar är ju bara så lyxigt!)

 Trull fick klättra enda upp

 Jag hade ätit passligt med Burana för att orka föra Trull till läkaren och fick ett ryck och drog på mig ett par (äckliga!) klättringsskor för första gången ever (har totalvägrat allt detta enda sedan början,heh) och provade lite jag med. Fick höra att jag är en naturtalang (nå hej, det visste jag väl, är ingen svagis trots allt och faktiskt rätt vig också) och klarade direkt flera rutter. Men näe. det var klibbiga "stenar", smutsiga väggar och vill inte hoppa ner  utan klättrade ner samma väg jag kom upp.. Inte min grej, det visste jag ju nog. Har höjdsräck också. Men mina små var mer än nöjda då jag nu bevisat att jag kan bara jag vill. Kanske jag kunde ge repklättring en chans dock, och nåttag då man inte har hela kroppen febersjuk..

Dessa njöt dock för fulla muggar. Testade också på lite klättring med tyngder då apungarna ville..

 Så gulligt. Blusarna flög också av då det blev varmt..

 Inga problem för min apman.

 Men sen blev det nog lite tungt tillsist tror jag. Eller just detta med en fram och en bak funkade inte. Strypningsrisk. Undrar vad de väger tillsammans.

 Glädjerop och skratt.

 och ännu lite solo. Hoppas nån av dem hakar på sporten och gör pappan lycklig.

 Och som om det inte vore nog med klättringsväggar på jobbet är ju stället vid tågskenor. Nånslags fixarplats i huset bredvid. Detta var dagens programpunkt med hög status. Där satt de vid ingången och kollade på tåggubbarna som pysslade med nåt väldigt intressant!

Men så blev det lite drama också. Ylläri. De började öva på "volter" på madrasserna. Pappan slängde dem runt. Och just som jag sade att "akta glasögonen" drämde Trapp snett på madrassen så glasögonen böjdes helt. Sjuk och känslig och med priset på de nästan helt nya glasögonen i huvudet började tårarna rinna. Jag som aldrig grät förr. Heh. Nå, det var bara att äta lite mer Burana och kämpa iväg sig till Itis för att få dem fixade direkt. Han ser ju nämnligen inget utan dem, så det fanns inte så mycket val. Som tur gick de att fixa på ställe, och nu kom det en ny regel. Volter övar man utan glasögon!!