Vår påsk då

De små stackrarna Trapp och Trull insjuknade ju i hög feber och halsont då just innan påsk. Så det blev mycket lugnt firande för dem i år. Det tokiga var att det varkligen var första påsken ever som de firade hemma, de har alltid varit hos farföräldrarna hittills, där det är tradition att "tuppen kommer" och lägger en massa,massa, påskgodis i deras hattar på natten. Så det var lite press på att inte göra dem alltför besvikna trots feber..

Jag hade orkat fixa lite på balkongen innan. Påskriset vågade jag inte ha inne alls i år då sambon och Trapp haft skinnet i så dåligt skick, men jag lyfte upp dem vid balkongsglaset så man såg dem också från gården. Tyckte det blev rätt bra. De stackars uteblommorna gillade inte att stå på vår varma balkong och vissnade rekordsnabbt då det ju blev hur varmt som helst plötsligt (och vi fick dra för gardinerna tätare och tätare trots alla soliga solhyllningar på Facebook,heh).

 Partyanimal. Min gosiga, gosiga gullunge och hans Bogi.

 Fredagsfilm hade vi, fast stackars Trapp hade spytt (antagligen pga. av febern) tidigare på dagen då jag var borta (mer om det i eget inlägg).. Några bitar paprika festade vi loss på på soffan.

 Påskpyntet var rätt minimalistiskt,men endå där!

 Och min pappa kom förbi med jättechokopupun till vårt sjuka gäng. Det slank nog ner då febern lite sjönk emellanåt.

 Ja vi orkade tom. med lite festmat (kallrökt lax, sallad,räkor och ägg) på lördag. Pommacen var kanske bäst enligt vissa.

 och sidu, på söndag morgon (ja vi valde helt fritt dagen, utan att bry oss om någå traditioner) hade tydligen påskharen varit förbi och lämnat ledtrådar. (Den har ju alltid besökt mitt barndomshem, så det var nu på tiden att barnen fick höra även om den!)

 och på balkongen hittades sådanahär megakorgar.. Fast ha, trots att de hittades redan på morgonen hade vårsolen hunnit smälta en kanins öron..

 Och mums så det smakade!

Det var en riktigt skön påsk trots sjukan, eller just kanske därför att vi hade tid att ta det riktigt lugnt. Jag fortsatte ju själv också ha feber och stegring så det till sist blev över en vecka med sjukfrånvaro för min del.. Inte så lyckat.

Sambon igen åkte iväg genast då jag kom hem på fredag kväll, till Pumala skogar för att klättra. Nåt han hade väntat på sedan förra hösten. Stackarn kände sig nog redan lite flunssig då han åkte iväg, men väl i skogen, där de tom. sov ute utan tält, så mådde han riktigt apa. Feber och redig flunssa också för hans del, men det hade tydligen inte alls känts nåt värre än om han sku varit hemma, tvärtom, den friska luften lär ha känts riktigt bra. Tok. Han vänner hade bara varit oroliga på natten då han liksom vi andra hostat så han nästan inte längre fått luft. K18 hosta kallades den nu. Heh. Ja och så hade han lyckats smitta ner dem alla, självklart.

Men de verkade ha haft det roligt endå.

 Fast sambon själv bara varit bakom kameran denna gång..