Då man håller på att bli galen..

Efter närmare en och en halv vecka, största delen inomhus, hemma och sjuka.. Ja då började de två yngre tjafsa om allt. Oj jee så de gick an..Om allt! Så jag tänkte att jag provar föra dem (och  mig) till parken intill Jag sku trots allt på jobb följande dag och kände mig fortfarande alldeles kass. Det var nog höjden av seg bobba det här!

Vi gick inte på familjecafe för att inte smitta ner nån. Men vi tog med en egen lite lunch och satte oss ute i solen. En av de första varma dagarna. Grävde också fram en lite för liten utedräkt till Trull. Råkade stöta på Trapps gamla klubbkompis med deras lilla baby och pratade en stund om hur det går för oss.

 Jag inspekterade deras rabatter.

 Och phew- de kunde igen leka tillsammans! Det är så roligt då det händer (det sker alltså inte alltför ofta, tyvärr), man får verkligen njuta sådana stunder, och tänka att man kanske gjort ett bra val.. Här lekte de buss. Handen ut!

 Och Trapp var så stor idag. Cyklade runt med brorsan fast hur länge, och den lilla njöt såklart! Trots lite stränga lekregler..

 Han fick gräva i sandlådan helt ifred! Lyx!

 Och på vägen hem såg vi den första vitsippan.

 Vid hörnet mellan parken och oss. Så långt behövde man inte gå fast vi bor här i höghus.

 På kvällen sku vi hämta ett par loppisskor, ville att Trull sku prova dem. Samtidigt passade vi på att gå till palstan då vi endå hämtade skorna helt intill. De små var så glada då gräslöken vuxit till sig lite och smakade såklart genast "lite".

 Och jag var så glad då dessa små narcissolar stod där, ännu nära marken, och hälsade på mig i kvällskenet.

En liten pensé har orkat komma tillbaka efte den kalla vintern. Liten och nätt.

 Jag hade ju också egna vitsippor på palstan!

 Scillor i diket, som jag nu tog och delade på lite också upp mellan hallonbuskarna då de spridit sig en aning. De är nog så väldigt fina, tycker jag. Trapp har förresten en flicka i förskolan som heter så, Scilla. Vackert!

 Även ogräs kan vara vackert. Fast denna håller nog ofta på att göra mig galen..

 De här två vände på grannfruns stora stenar och var överfötjusta då de hittade massor med myror!! Små glädjeämnen i livet!

 Och ännu en bild av den fina rabarbern. Vilka färger!

Och ja, så plötsligt kändes det lite mindre jobbigt fast jag ännu var helt svag och sjuk. Vi sku nog klara det!