onsdag 29 januari 2014

Den svaga ankmataren

Han var ju så sjuk stackarn, att han inte fick åka med resten av hans gäng, till farföräldrarna på veckoslutet. Då vi endå var tvungna att söka oss till butiken för att köpa lite mat passade jag på att göra nåt, i dagsljus, vi inte gjort på länge.  Mata änder.

Kvak, kvak, kvak hoppade de en och en upp ur dammen vid kyrkan och traskade gungande upp mot oss, lade sig ner (de lugnare typerna) och väntande.
Jag plockade fram brödpåsen med de färdigt smulade brödbitarna.
 och han matade ivrigt hela påsen. Vissa änder är modigare än andra och äter ibland tom. från handen. Idag var de lite blyga och väntade att färgklicken rörde sig lite mer undan. Misstänker att barnen som flockades där innan hade skrämt upp dem lite..
Så stod vi kvar en stund och njöt av att följa med deras vinterliv.  Billig och bra underhållning för barn!

Efteråt gick vi till dagisgården mitt emot vårt hus. Då han orkade be om det. Det kändes redan stort att han orkade tänka på att gunga. Så vi gungade lite, och provade allt som fanns att göra på gården. Tills han själv sade att nu vill han gå hem. Och att han ber om att gå hem från parken betyder att han inte är frisk!

Såg roliga ispelare på vägen. Jämt platta upptill.


tisdag 28 januari 2014

en patient i kölden

Han har varit sjuk så mycket nu, stackaren. Två dagar och en timme på två veckor är saldot på dagis.. Förra veckan var det magsjuka med grymma magsmärtor, räckte i sex dagar, rätt länge för en så liten en. Detta var två dagar efter insjuknandet, på torsdag. Jag hade stämt träff i parken med en mamma för att köpa en loppissak av henne. Parken ligger ju några hundra meter ifrån oss och han verkade ok då vi startade. Men som ni ser, den lilla pojken i den kalla, kalla morgonen ser nog lidande ut. Blek om noser och bekymrad blick.
 Men det var min första chans att ta en bild av snön och den vackra vinternaturen i solljus detta år. Och så har han ny overall. Hans förra hade fabriksfel och sa upp kontraktet. Det fanns inga snygga Reimatec i denna brådska,alla overaller i den storlken var sgs. slut i hela Itis! Så det blev en Ticket To Heaven av en lokal liten firma, här i Vik, KaksiKuningasta. Fin, men gillar bättre materialet på Reimas.. Och att man brukar kunna ställa in midjan, denna lilla magsjukepatient är inte precis rund från tidigare heller..
 Det var inte många bilder jag hann ta innan han började gny och låta lidande, så skyndade mig hem med honom.
 Min sjuka skatt, så vacker i solen.
 Ja allt är så vackert i solen!

måndag 27 januari 2014

Att växa in i sin roll

Då nallen Elvira var här på besök  skrev jag ju om hur jag stannade inne medan de gick och skrinnade, resten av gänget. Alltså sambon och hans tre söner. Skrinnade. Bara de! Trumpeter och fanfarer! Han tog faktiskt med sig alla tre till den nygjorda isen här intill och snörde tre par skridskor på barnen och hjälpte den vingliga minsta Bambin att skrinna. Detta var stort i min värld. Själv har han nog inte stått på sådana sedan typ skolan och verkade nog inte helt övertygad om grenens funktion ännu heller. Men han gjorde det och jag är så stolt! Det är inte så många år sedan man fick tjata över alltmöjligt och nu fixar den duktiga pappan tom. sådanthär med nerverna i behåll! Bevismaterial hade han inte insett att fota, men här är en blid på en mycket rödkindad typ i vår tambur.

Ganska trött efter att ha varit i feber största delen av veckan.
 och glädjen i att ha fått städa lägenheten medan de var ute på isen blev kortvarig. Fyra människor och sportutrustning damp plötsligt ner i vår tambur. Välkomna hem bara..

och en bonusbild på den lilla typen. Bara för att. Sambon har tagit denna, det kom så bra ljus från ipaden.. 


söndag 26 januari 2014

Mina fakirer

Tycker det är litet gulligt att den minsta har använt spikmattan sedan han var under året. Det är inte en ovanlig syn här om kvällarna att två små ligger och slappnar av på spikmattorna  (vi har bara två spikmattor). Själv tar jag också fram den var och varannan dag för att slappna av eller försöka mjuka upp tex. spända muskler i benen.
Men om ni låter barnen varva av på er bortglömda matta, somnar de, lyft bort dem från den! Sambon har flera gånger glömt att göra det och då är det nog lite ledsna ljud då det stackars barnet vaknar många timmar senare med djupa "spikmärken" i huden. Det börjar ju bränna/kittla som då nåt domnat bort sen då man stiger upp från den nämnligen..

Ögonkoll

Det var dags igen här för ett par veckor sedan, att kolla hur synen utvecklats. Han har ju haft glasögon sedan han var tre, min lilla söta, och behöver verkligen dem.

Vi visste att det var dags för de hemska ögondropparna igen, han får dem varannan gång ungefär, alltså en gång i året (brukar kollas med ungefär ett halvt års mellanrum). Och lika illa som det känns att sätta dem, lika mycket brukar han njuta av belöningen, att få sitta på cafét i sjukhusets utrymmen medan de hinner börja verka. De har bara, de fjanttarna på cafét, dragit bort hans absoluta favorit, Grandis ananassaft på glasburk. Men ja, vi klarade ju oss nog. Tog bara appelsinsaft istället (fast den är långt ifrån lika god). Lilla SuperMario var också med.

 Så kollades han igen. Noggrant. Och det var inga bra nyheter vi fick tyvärr. De fick det till nästan +8! Åtta!! Min lilla parvel. Sköterskan blev lite orolig då det hade blivit nästan 1,5 sämre sedan sist och skickade ännu in os till läkaren för dubbelcheck. Tyvärr var det nog samma svar där, det blir ännu starkare glasögon nu igen. Bu och blä. Han har en sån pikuliten näsa och glasen blir så tjocka trots att man betalar för förtunning. Ett lager slipning blir ju alltid 70€, och med dendär styrkan behövs nog minst två slipningar förutom ännu själva glasögonen och så ännu hårdare yta för att överleva i hans dagliga bruk. Att det finns så dåligt med modeller för små pojkar gör inte det hela lättare. Nästa vecka (om nu alla bara blir friska) får vi väl sätta igång med igenomgåendet av alla butiker som staden har betalningsförbindelsedeal med (brukar vara riktigt dyra och dåliga butiker bara, morr och murr..). Så får man fundera på om det blir plus minus noll att använda stadens 70€ förbindelse, man får ju ett halvt par glasögon utan linser för det.. heh.
Men ja. Vi fortsätter med täckbehandlingen och hoppas det vänder i nåt skede. Han har nog inte haft det lätt i livet, min lilla. <3

fredag 24 januari 2014

En nalle på besök

De har en ganska rolig grej på gång i förskolan. Sedan hösten har en nalle, Elvira, åkt från hem till hem varje veckoslut. Denna gång var det Trapps tur att få sitt namn draget och rätt stolt berättade han förra veckans fredag att hon satt i hans hylla och väntade i sin kappsäck.

Så vi packade ner henne i vagnen, med kappsäck, häfte och påse och åkte hemåt för att påbörja vårt gemensamma veckoslut.

Väl hemma packade vi upp och kollade vad som fanns i den stora tygpåsen.
Häftet med hennes tidigare äventyr.

 Roligt att läsa igenom. Här har hon tex. varit på lössavskaffningsäventyr i frysen..
Hon med kläder på är Elvira. Hon till höger är nalle, min gamla bästis. De klickade direkt enligt Trapp. Lådan de lutar mot bor hon i och tuttflaskan har hon alltid med sig. 




Så började vi. Utan printer blev det lite jobbigt med bilderna. Försökte flera gånger skicka dem till förskolan för att printas ut där, men det kom bara ett par och så i helt konstiga storlekar. Så fyller på med dem mellan sidorna..
Elvira som spelar Mario Kart med egen kapula..
Filmsällskapet.





 Jag tycker detta är en härlig idé! Sambon tyckte jag var helt sinnessjuk som skrev så många sidor, men det var ju roligt!! Tänk vilken härlig bok det sku bli som minne till förskolebarnen, men ja, inser ju att det inte kommer att lyckas så.
Varje tisdag har de endå samling då de läser upp vad föregående skrivit in i häftet och berättar om vad Elvira varit med om. Man får också ta med böckerna som lästs och så läser de det de hinner. På fredag dras sedan följande barns namn.


tisdag 21 januari 2014

Sagan om en amaryllis

Det kom en gång, innan jul, en kruka med två långa stjälkar med knoppar på. Det var barnens mormor som hämtade en julhälsning, som hon så snällt brukar. 
Knopparna var rätt små, och man visste inte om de skulle spricka ut eller inte. Det är ju nämnligen lite så med blommor på vintern, man vet inte riktigt hur det kommer att gå..
Men det gick så bra så!
Den femtonde Januari hade den ena knoppen spruckit ut såhär fint och alla (nå främst mamman i huset) gladde sig över den överraskande vackra färgen.
 Så vecklade sig nästa vackra blomma ut några dagar senare.
 och den elfte var det tre stora, tunga, blommor som stod där på matborde och lyste. De blev så tunga att mamman i huset fick binda fast blomstjälken på en pinne då den en dag låg där platt över matbordet..
Som det brukar gå med blommor, så vissnade också denna skönhet till slut. Men tadaa- då började den andra knoppen veckla ut blomma efter blomma, fyra stycken denna gång. Så vackra och stora.Och än en gång gladdes alla åt det vackra mitt på bordet. 

Och ja. De kommer att vissna, inom en snar framtid. Men då har åtminstone denna vackra amaryllis lämnat ett spår efter sig.. 

fredag 17 januari 2014

Mina söta

Visst, det är en helt annan sak att ha nåt fluffigt husdjur som gillar att gosa. Men nog gillar dessa små söta också våra fiskar!
och det måste ju vara imponerande då man är så liten i jämförelse med undervattenvärlden.


 Trull brukar med jämna mellanrum lägga kinden mot glaset och säga "haliiii" och så brukar han trycka läpparna mot glaset och ge pussar. Så gulligt! Som ni märker flockas ju fiskarna också då bakom glaset för att umgås (eller i hopp om mat men..).
 Trapp har blivit trashpackflugsbiten. Här ser ni trashpacks som åker skateboard. det blir tydligare och bättre hela tiden!
 De hade roligt åt den stora julbilden.

 Här en kväll förbjöd jag alla spel och maskiner. Borde ta fighten oftare. De lekte nämnligen tillsammans sedan, för första gången på länge. Starwars, vad annat?!

"Lucke död" Ja ni ser ju själva det?!
 och här är nåt ovanligt, det är inte så ofta dockorna kommer fram. Små pappor på babybio?

Den största söta vill ju inte vara med så mycket mer. Varken med oss eller på bild. 

Tjugondag Knut flyger julen ut..

Fast jag slängde nog ut den redan på trettondagen fast granen var grön och fin ännu då. Visste dock att jag inte orkar med nåt extra under jobbveckorna, så det fick bli så.
Men några julpyntsbilder ska jag ännu visa, då de nu en gång fyller minnet på datorn också.

Det var inte så mycket vi ställde fram i år. Men dessa prydde lådan invid det mindre akvariet.
Granlyktan. Den har hängt med sedan jag var barn, ängeln sedan min första jul i egen lägenhet. Granen med lampor som byter ljus hämtade mamma hem från en utlandsresa för några år sedan och ängeln med de röda kinderna gjorde Trapp i förskolan. Eiffeltornet hämtade Tripp med sig från Paris och den lilla asken med fjärilar fick jag till julklapp. Klockan tar jag till om man behöver få ungarnas uppmärksamhet..
 Inuti granen gömde sig en tomte och kotten jag pysslade på dagisets pysselkväll där innan jul.
 och i pojkarnas rum hittade jag ett fint stilleben. Starwarstypslådan, julklappsminecraft och souvenirer från Paris min förstfödde släpade med sig hem.

Så. Nu tror jag det var dags för vår.

torsdag 16 januari 2014

Nåt nytt i matväg

Eller nej. Rätt samma mat, men i annan, mer lockande form. Sådär en onsdag till ära då maletköttpaketet höll på att bli gammalt och jag ville locka den lilla sjuklingen att äta nåt.

Fräste lök i olja och honung och lade först sedan det i bunken med biff "smet". Vet hur de brukar gnälla om de märker lök. Hemma obs. Hos farmor är det ingen som hellst skillnad. Heh.

Fyllde hjärtpepparkaksformen, biff efter biff på en tallrik, lyfte över dem till den varma stekpannan och stekte dem.

Stekte champinjoner i redigt med smör och chili över. För vuxna och äldre barn. Och så stekte jag de gamla makaronerna vi hade i kylen i samma smör, fylld med smak.

Det blev gott och det blev omtyckt av både barn och vuxna (fast sambon fick ris istället för makaroner, han äter nu sedan en tid glutenfritt, tyvärr, gör ju inte mitt liv lättare precis..).


måndag 13 januari 2014

God natt

Här sitter man. Mör. Slut. Har inte sovit ordentligt på länge. Inatt låg en febervarm liten, liten, gubbe tätt intill. Det passade inte riktigt in med feber nu. Åkte iväg med Trapp halv åtta. Riktning förskolan, med skridskor i ryggsäcken. Det var väl lite kallt för sådant nästan, åtminstone för ovana barn som gått i novembervärme fram till nu. Som tur hade de fått klä på skridskorna inomhus endå. Det lär ha gått bra, fast skavsår hade han fått på fotens sida, där på "knölen".
Jag kom på jobb där lite före halv nio. Råkade ha tur med bussen. Wow.
Bytte bland annat lakan i tretton sängar, hade sångstund för 19 barn och tre vuxna (herregud så pinsamt det kändes först!) och följde med språkstöd för första gången. Slutade Prick 16.39 och rusade iväg. Råkade ha tur med bussen (andra gången på samma dag, antar att oturen följer mig resten av veckan nu..) och var framme på förskolan redan 17.00.
Så var det bara att släpa den trötta, korta skridskoåkaren mot busshållplatsen, darrande av köld och åka iväg mot Böle. Där hade nämnligen sambon med sig den febriga minstingen på jobb. Inte bästa lösningen precis, men ingen av oss kunde ta ledigt idag. Så kan det gå. Har nog mina åsikter om saken, men tydligen kan inte föräldrar alltid inverka på allt. Ännu sämre kände jag mig då jag insåg att han hade ett lager kläder mindre på sig än Trapp som skakat hela vägen dit. Och filten jag hade valt och hängt på kärran han kom till Böle i hade sambon inte tyckt att behövdes och lämnat hemma i tamburen. Mätaren man såg från busshållplatsen visade -16. Behövdes inte?! Feber och första köldveckan. Hade lust att ge honom min rock där vi stod och väntade på de två olika bussarna och han klagade på att han frös. Stackarn.
Hemma var vi tio över sju. Nästan tolv timmar efter att vi startat med Trapp.

En sådan dag.

Imorgon ska jag starta redan halv sju, för att öppna dagiset för första gången. Den tiden kunde jag, helt på riktigt, ännu sitta vaken och pyssla med nåt om jag fick leva i min egen rytm. Så nej, väntar inte precis på morgonen. Vet inte om jag kan sova heller när jag vet att hela öppningen hänger på mig. Börjar larmet tjuta? Hade lyckats fint då jag satt på det senast. Ja, det hade inte gått på.. Inte så lyckat alltså.

Men nu.

Go´natt!

torsdag 9 januari 2014

Vi två

Han och jag, min gosegris (och hans Bogi). Där dagen efter julafton. Han låg på golvet i timmar, trött och varm. Ville bara ligga där, ha ynkliga ljud för sig och gnida Bogis stinkande tass kring ansiktet. Mitt bland ljud och goda dofter. Ensam bakom soffan med endå ögonkontakt med många. Jag lade mig bredvid. Han lade sig på mig. Och vi låg där och njöt. Av tiden. Värmen. Att få vara med den man älskar allra mest.
Svärfar tog en bild med sin telefon.

måndag 6 januari 2014

På besök hos det fina gänget

Har varit en riktigt usel fadder till den lilla jag blev fadder till förra året, lilla Mira. Jobbet sög musten ur mig totalt i höst. Nu hade vi som mål att träffas under jullovet, äntligen! Och inte ens det var helt lätt, men förra fredagen sågs vi! Lindas två äldre flickor hade födelsedag i slutet på året, jämngamla med de våra yngre och det firade vi lite. Tyvärr ville inte vår pretonåriga tioåring komma med, förståeligt iofs då han tyvärr inte har jämngammalt sällskap. De yngre trivdes dock väldigt, väldigt bra, som vanligt. Som vanligt kändes det riktigt varmt och skönt inombords då man såg hur bra de kommer överens trots längre pauser i träffarna.

Vi började med mat. Tyvärr var de inte så intresserade av mat då det var så länge sedan vi var på besök hos någon..

 Så blev det lite ritning i korridoren. Mira vaknade också och fick joina de äldre. Tänk, hon kan sitta och röra på sig redan, ja stå mot stöd tom.!

 Och Inika ville att jag sku ta en bild på när hon akrobatiserade under den nya (för mig) högsängen.
 Gissa vad detta är?!

Jo en väldigt liten koja med fyra barn inuti.
 och detta är en glad typ med sin mamma. Så söt där hon vinglar på sina knän!
 De är alla så snälla med henne, våra pajade också det mjuka huvudet gång på gång..
 Men stackarns festmat var nog inget att hänga i julgranen än..
 Medan vi andra blev bjudna på mycket gott!

 Vi delade ut födelsedags- och julklappar i nåt skede. Det blev drama. Kanske lite väntat? Trull hade velat öppna alla våra paket till dem, och hann också riva upp ett innan han sårat och argt vrålade en god stund. Deras gåvor dög inte! Fniss. Och då han lugnat sig var det hans jämnåriga kompis som också fick ett litet anfall då hon inte fick likadant innehåll i sitt paket som storasyster. När ska jag lära mig? Men ja, sist och slutligen lugnade sig alla och jag fick än en gång dåligt samvete då vi fick så fina paket. Tack! <3


Blivande rockstjärna?! Sjunger gör hon åtminstone hela tiden.
 Och de här två lekte så sött skola med Lindas gamla möss.
 Han pekade på en hylla och babblade på om någå små bilar om och om igen. Fattade inget. Till slut insåg Linda vad han menade. I typ Augusti hade han lekt med denna bana för småbilar, och visst var det den han så gärna ville leka med också nu! Den hade bara bytt hylla så jag inte fattade vad han ville ha. Tur hann han leka med den en god stund innan vi sku hem..där någongång närmare nio. Fortfarande i jullovstakt. Ganska skönt egentligen.

Kram på er alla fina! Hoppas vi hinner träffas snart igen!