onsdag 31 december 2014

Nysnö och storebrorspoäng..

Det är ganska jobbigt att sköta tre barn ensam om man inte borde prata nåt. Miste ju rösten totalt, fick bara fram viskningar i över en vecka. Och så sa alla att man inte ska viska.. Skrev lappar, ritade bilder för den yngsta, använde nåt tokigt avatarprogram som läste upp det jag skrev på datorn (våra tog INTE det bra, med humor, alls!). Men inte brydde de sig. Så jag viskade och klappade i händerna då det brakade loss. Ni vet ju hur fredliga och lugna barn är ett par dagar innan den spännande julafton..

Men en kväll var Tripp snäll. Hade ju lånat en massa julböcker innan jul som jag hade tänkt läsa, ni vet sådär mysigt, i väntan på julen.. Nu läste han då åtminstone en bok för de yngre som uppskattade det!
 och sambon, som också han hade fått en lindrigare släng av sjukan, uppoffrade sig och gick ut med barnen då den första snön föll. Jag hade så ont  i lungorna, kallsvettades av att bara röra på mig inomhus.
Men de fick gå ut och njuta en stund. Utan att deras räddhare till mor beblandade sig med stilen att ta sig ner för backen, dessutom.. Men hej, poäng för hjälmen! 
 Tillbaka kom definitivt nöjdare barn med röda kinder. Kanske skulle det bli en vit jul i alla fall?!

årets gran

Sku vara pappa sådär till bröstet, ungefär.. Men då han kom insläpandes på den, då vi just hunnit hem från skolans julfest, såg jag direkt att den var redigt större.. Vi har ju lyxen att alltid få egna julgranar då pappa har planterat av dem på landet. Ganska bra idé egentligen! O så snällt att han med mamma väljer och fixar hem dem, varje år! I år var jag nästan lite orolig, för han var ju ute på resa igen, hälsade på hos hans föräldrar i Frankrike och så en liten resa till Afrika igen. Var inte helt säker om han sku hinna med någon gransökning innan jul, men som tur hann han!

För att få granen att passa på dess plats måste jag flytta på ett par blommamplar. Taket de hänger ifrån är uselt, sådantdär "inget material" som bara smular sönder ibland. Som nu. Och hela två gånger ramlade amplarna ner. KABOM!

Var lite ledsen över att den måste träffa just tomtenissan på väg ner.. Och mullen flög lååånga vägar runtom.
 Men så fann den sin plats och kunde börja dekoreras.
 Som han hade väntat,den minsta! Har en sådanhär tavla i köket där jag skriver och ritar viktigare saker så de minns och förstår (går nu kröhöm lite sådär med den saken..) och där hade han räknat ner dagar till granens ankomst!
Och han var så noga med bollarna, så koncentrerad! 
 och de jobbade riktigt fint ihop, delade på pyntet och så vidare.
 Så tog det slut, det jag gick med på att ha upphängt. Visst blev den fin!!
 Vi har nog lyckats samla på oss en massa fina (glittriga) dekorationer genom åren! Det är ungefär alltid samma som kommer upp, men det var första året på länge som vi hade riktiga granljusen i bruk, och fint blev det!
Mycket juligare direkt! Vi tackar så mycket för granen och hemleveransen!

Skolans julfest

Den tjugonde var det dags för det som skulle inleda jullovet, skolans julfest. Två barn på en fest detta år. Den första, stora, festen för Trapp och kvällen innan sa han att han har både fjärilar och larver i magen. Men då han klev upp på scenen såg han bara glad ut och sjöng så fint han kunde, men full inlevelse. Feliz navidad.
 Då två olika klasser steg upp på scen och sjöng Lucia lät det så fint, men då hela resten av eleverna från två skolors ett till treor kom upp och sjöng om vinternatten, ja, det blev väl lite fuktigt i ögonvråna.. Så stämningsfullt, de sjöng så från hjärtat hela högen! Små hesa röster som gav sitt allt (jo det härjade någon flunssa i skolan i slutet på terminen..) .
 Så blev det betygsutdelning och farvältagning av deras fina lärarinna som blev hemma med det nya livet i den runda magen. Han fick såklart ett väldigt bra betyg. Ängeln borta, värsting hemma. Hih.
 Så fortsatte vi med de äldre klassernas fest. Inte alls lika många elever här, man fick riktigt bra sittplatser! Min fina kunde inte vara med. Han hade varit hemma hela veckan sjuk och hade således inte övat nåt alls. Ögonen var dessutom ännu helt röda och ljuskänsliga så han ville inte alls gå upp på scen. Men var med på festen ändå, det är ju huvudsaken!
 Jag hade på mig en av de fina tunikorna från Nepal och kunde bara viska God jul till de bekanta man träffade. Rösten hade lämnat mig redan flera dagar innan och jag var på sjukledigt.
 Efter också Tripps betygsutdelning var det dags att hämta höstens stora projekt från slöjdsalen, en stor ramp. Utan bil var det aningen krångligt att hitta på vad vi sku göra med den. Men vi promenerade då en god bit till sambons bror och sambo där vi lämnade en trevlig "liten" överraskning åt dem, sådär passligt till julhelgen. Så trevligt att få en jätteramp i sin lilla lägenhet. Problemet är att den inte ens ryms in i en vanlig personbil så får nog försöka hitta på hur vi ska få den borttransporterad till farmor och farfar nu för lite extra stödande..

Men nu, nu hade vi JULLOV!

tisdag 30 december 2014

Stora pojkars lekar

Han leker ju relativt lite numer, vår fina elvaåring. Men en sak är pop, då de yngre hålls borta ur vägen (lite problematiskt då de alla tre delar på ett yttepytterum..).  Fingerscoottande på olika ramper och banor han bygger. Denna gång bad han mig riktigt komma och titta och föreviga den långa banan.

Där far han sen omkring med fingerscootarna (och ibland får någon BMX eller skate komma med, men de är nog inte riktigt lika pop). Den blåa delen har han byggt i slöjden. Mattan under är super. Det är en linoleummatta och alltså enekel att putsa, fast såklart inte så varm och mjuk, men det värkar inte störa någon.. Fina vägar har den åtminstone och räcker över hela golvutrymmet mellan sängen och skåpet. Men på denna lilla golvyta borde då tre rymmas. Heh.

måndag 29 december 2014

Baka baka liten kaka

Den adertonde var det dags för ett till bakkalas i huset. Nu var det min tur att vara sjukledig. Ingen röst- inget jobb. Hade då haft ont i halsen redan över en vecka innan rösten gick helt då jag läste på vilan på jobbet.. Inte så lätt att vara ensam med barnen då inte man kan prata och kommendera, men hade planerat och lovat bak- så bak blev det. Men det var nog inte lika soligt som gången innan, är man sjuk tar det nog på humöret..
Som tur tar de mina humörsvängningar helt ok.. Och med pepparkaksdoft i huset kan det ju inte vara helt uselt.

 Middag och ljus på bordet. Det började närma sig jul och för Trulls del började lovet också nu..

En julfest

Jobbets. Gick på jobb sjuk den sextonde för att få vara med om det i år. De har ju övat så massor och var så fina! De minsta, på lillasidan, sjöng inte ett knyst. Ingen. Bara "tanterna" sjöng sångerna jag vet att de små kan utantill, tom. de minsta typ. Men nu, i mörkret ute på gården (ja tur med vädret här förresten, det öste morgon och kväll men inte just på eftermiddagen då vår mysiga fest ägde rum) var det lite för spännande..
Våra fina, med de fina lyktorna de pysslat ihop själva, sjöng duktigt. Och var så stolt över dem alla! Vi hade med oss en Trull i barngruppen. Pappan hade ju kvällstur och hade inte då så många andra alternativ än att ha dem med. Pappan kunde som tur hämta dem till dagis då de ju ännu var hemma med Trull och sambon sen sku iväg på jobb. Trapp satt bland publiken med skolkompisar men Trull var så rädd så rädd för att sitta med brorsan att han hellre satt med "våra" barn och sjöng med det bästa han kunde med min lykta i handen. Gullunge,

Efteråt blev det peppisar och glögg. Som sig bör.

onsdag 24 december 2014

God jul

Så blev det ogjorda ogjort, julen kom i alla fall. Sitter i Esbo hos svärföräldrarna och väntar på en gubbe i rött med två nervösa och ett sovande barn. Visar här årets julbild och önskar er alla en RIKTIGT GOD JUL!!
Nu ska jag försöka vila upp mig. Har haft halsont i tre veckor. En vecka var jag helt utan ljud, nu börjar jag återfå nånslags brytande bassoröst. Trött som en urvriden trasa, ont i lungorna och stegring. svärmor värkar vara inne på lite samma linje. Men där ser ut som på ett postkort på gatorna, helt sjukt fint. Men går jag ut gråter mina lungor och kallsvetten rinner av blotta tanken. Som tur är har stora fönster som vätter mot skogen. Bra så också!
Sköt om er, ät gott och ta det lugnt!

tisdag 23 december 2014

Årets hus

Blev en flopp. Det har sitt noga uttänkta ställe, där i glasskåpet i vardagsrummet, där det är synligt, inte blir dammigt men små fingrar inte knycker av husväggarna.. Men. Så planerade jag ett lite stort hus då tydligen. Som visserligen satt perfekt på glashyllan jag tagit som modell från vitrinskåpet, men hade glömt att det på båda sidor av skåpet går metallstöd lite längre in vid hyllorna. Så nix, det rymdes inte in! Lyfte således upp det på ett skåp i köket så det sku vara tryggt. Men Tripp tyckte det var så synd då man såg det så dåligt, det brukar ju vara en del av juldekorationen liksom.. Frågade då barnen om de kan hålla händerna i styr om jag lyfter det lägre ner, på en pulpet där det sku rymmas. Ett av barnen, en sjuåring, sitter och skakar bestämt på huvudet. Han känner sig själv.. Så huset står kvar där uppe, i tryggt förvar. Stort.

Fönster av krossade slickepinnar.

 som ser så mysiga ut då man lägger en ljusslinga eller ficklampa in i huset.
Man fattar inte riktigt hur stort det är. Men bilden där uppe är ju ritad på en a4, så då kanske man fattar att det inte är nåt litet hus. Det ska ju räcka till flera pepparkaksfans..

På tal om pepparkakshus. Kollade igenom gamla bilder och fann denna.. Bordsplaceringarna år x. Då man bara var mamma till ETT barn och tydligen var smått tokig också.. Heh. är liksom imponerad av mig själv här.

Sommarblommor och julbelysning

Det är ju jul redan, men än blommar blommorna på den inglasade balkongen!





 Kändes tokigt att hänga upp juljusen, men det blev fint!
 Tog också tillfället i akt och fyllde en stor vas med lite natur som Trapp släpat med sig hem. Han fyller alltid händerna med diverse pinnar, stenar och kottar. Det blev sådär passligt enkelt men fint.
 Så har jag ju min svaghet för lampor i olika färger. Här hänger tex. våra julkort i tamburen. Det är alltså en ljusslinga i form av bykknipor.
 Och här ser man en av färgerna på den fina slingan som byter färg. I passlig takt så det inte blir hysteriskt. De fina kuddfodralen hämtade Linda från Nepal då jag bad henne välja ut några fina. Det harmade så att den yngsta har ätit (ja ätit!) upp alla paljetterna från de jag hade där innan.. Hoppas han blivit lite smartare nu!?


måndag 22 december 2014

Leka med ljus

Sådant jag pysslar med om nätterna, de gånger jag får vara ifred. Måste tydligen byta batterier på ena bollen, märker jag. Men fina är de ändå! 



Lussebullar och nattligt postlådsbesök..

Vi gav inte upp trots sjukor och nattliga ambulansbesök. På lördag var det Luciadagen och åtminstone de äldre sku iväg till farmor och farfar. Det sku alltså bakas lussebullor! Men det var inte så enkelt. Först fattades smöret, märkte jag då jag redan blandat ihop jästen med mjölken.. Sambon hämtade då han kom hem. Sen märkte jag att sockret ju var slut. Skickade iväg Tripp. Så äntligen, typ någon timme senare, kunde vi sätta igång med själva baket.

De är så roliga att baka, då stilen är fri. Två gillar russin på sina, den tredje vill inte ha nåt med dem att göra. Jag fick forma Trulls bullar och han dekorerade. Det nystes och hade sig, men det var ju ändå vi som sku äta upp dem, som tur..
 Sen var det dags för kortskrivning. Hoppades innerligt att inte de röda kuverten sku lämnas tillbaka redan på eftermiddagen, utan faktiskt inom dygnet den tolfte.. Och kvart över elva på kvällen sprang jag iväg till närmaste postlåda och fällde ner ett tjockt, rött, kuvert fullt med julhälsningar. Det är nåt jag gillar att skicka. Vet ju hur glad man blir över nåt annat än räkningar i posten..
Frimärkena till utlandet var dock inte så mysiga. Sambon hade köpt dem på vägen hem. Lite "ojuliga"på nåt sätt, men han tyckte de var fina, det är ju konst! mmm..mm..

söndag 21 december 2014

Ambulansen på besök.

Skrev ju om att Tripp var sjuk här för någon vecka sedan. Först grym halsont, riktigt så att han jämrade sig också i sömnen. Så fick han öronvärk en torsdag kväll. Jämrade sig och grät. Somnade med smärtmedicin och en varm vetepåse mot örat. Där låg de alla tre sen till sist, i vår säng, och sov lugnt. Vi såg på tv och jag visade mina uppköp inför julfesten följande vecka. Blingbling örhängen och snygg tomteluva.

Nåttag efter tolv började det höras konstiga ljud från sovrummet. Tittade in efter en stund. Blev rädd. På sängen satt den minsta med uppspärrade ögon, tårarna rinnande, och kippade efter luft. Tripp sa att han haft sådana där konstiga ljud redan en stund! Grabbade tag om barnet och gick ut på balkongen. Har ju hört om min syster som brukade få falsk krupp som liten. Men det var kallt. Stod där en stund. Ingen effekt. Gick tillbaka in. Han fick ingen luft ner i lungorna. Det väste och pyste och han såg bara livrädd ut. Började bli riktigt rädd.
Gick till toaletten, försökte ge vatten. Grävde fram Trapps babyhaler. Visste ju inte vad det riktigt var han hade. Emellanåt lät det som om han hade slem i halsen, försökte få honom att hosta upp det. Men inte kom det ju nåt. Då han stod där med megaögon,fulla med rädsla, och väste "hjälp mig", ringde jag 112. Då hade det redan gått en stund och det verkade inte bli nåt bättre..
Tio minuter senare var de här. Han var absolut LIVRÄDD, Men de var helt fantastiska. Talade knappt till honom, annat än att de sa att se inte tänker röra honom och bara vill tala med mig. Sakteligen blev det lite bättre, han satt där i min famn och klamrade fast sig och grät. Uj så det lät hemskt då han grät. Och då han hostade lät han som en säl. De misstänkte då genast också falsk krupp. Och då han lite lugnat sig kunde han andas lite bättre.
I nåt skede kom också Tripp ut ur sovrummet där han varit tillsammans med pappan. Vi grävde fram vår (kallångs)luftfuktare och satte på den. De ville mäta Trulls syre men han vägrade ju helt, innan hans duktiga storebror visade exempel. Sen vågade han också. Till sist visade vi fiskarna och allt. Den ena brandmannen var väldigt intresserad av dem. Och så fick den lilla gå tillbaka och lägga sig då han visade sig vara tillräkligt ok för att skötas hemma. Men då blev han modig, steg upp och kom och tackade. "Det var kiva att ni kom!" Heh. Jättekiva.

Tycker att åtminstone den ena av de två har varit med i det där förstahjälpsprogrammet som gått på TV innan. Men båda var helt härliga. Den enas barn har då tydligen också haft falsk krupp.

Funderade ju flera gånger om man var löjlig som ringde efter hjälp så snabbt. Men de bekräftade nog att det var riktigt på sin plats. Han var nog i riktigt dåligt skick där innan det lite började lätta!

Efteråt barättade då svärmor att sambon ofta haft samma som barn. Han har hamnat på sjukhus också i "ångtält" och fått andas mediciner. Min syster har det ändå räckt med att gå ut eller andas ånga.

Det konstiga var ju att han inte hade förkylningssymtom innan, det bara slog på! Man visste ju inte om han fått nåt i halsen, eller vad det kunde vara. Men nu vet man att ha framme den kalla ångan hela tiden, innom räckhåll. Och så blir man säkert inte i sådan panik nästa gång och får då också honom att lugna sig. Konstigt är ju också att det kom första gången då han är hela fyra år. Det ska ju vara ett småbarnssymtom.. Men visst. Liten är han ju, jämfört med mången jämnårig. Min lilla, älskade plutt.

Efter att ambulansmännen gått skrattade sambon åt att jag hade varit så uppklädd, med blingbling örhängen och allt. Tur kom jag åtminstone ihåg att ta av mig tomteluvan innan de kom.

Tripp sade att han hade tänkt svimma av rädsla då den lilla var i så dåligt skick. Att han känt sig lika yr som då han själv hade fallit ner från 3 meter och svimmade.. Stackarn! Den mellersta igen.. Ja han sov gott igenom alltihopa, missade hela shown. Fast han sov i samma rum där det pratades och grävdes efter luftfuktare. Han var kanske lite besviken på morgonen då han hörde om det hela..

Följande morgon vaknade Trull då med 39,1 graders feber. Och så gick vi till läkaren. Laryngit var nu det han fick som diagnos. Trapps öronvärk som vi egentligen funderade på visade sig ha varit nåt annat än det vi var säkra på att var inflammation. Mysko.

tisdag 16 december 2014

En hög med hår på golvet

Tripp har redan en tid frågat efter hårklippning. Jojo,bara jag hinner, har avaret varit. Nå nu förra veckan, en kväll, tog jag tag i saken och klippte det kortare. Inte mycket fram, men baktill hade det blivit alldeles för långt igen. Hans hår växer som ogräs och är tjockt som bara vad. Nu är han dock nöjd med frisyren igen, och tydligen hade han fått en hel del komplimanger också då skillnaden blev lite större denna gång.
Så övertalade jag den motvillige Trapp att klippa hans. Han har gillat sitt längre hår, men då hans ansikte varit så i gömman, lite tråkigt. En ponnysvans fick vi bortklippt, och då han såg resultatet var han också glad över klippningen!
Sist i tur var då Trull. Han gillar också långt hår, men hans är som Tripps, sjukt tjockt och trasslade sig lätt då det var så långt. Så efter en stunds övertygande och pekande på de "snygga, klippta, bröderna" kom han också och satte sig på stolen i badrummet. Men honom fick man inte klippa med maskin, han är rädd för ljud. Han blev nog också och se så mycket äldre ut, och ansiktet kommer nätt fram då en stor del av håret föll av.

Jag är nöjd. En stor hög med lite olika nyansers hår.
 En liten kortklippt och nöjd kund.
 och en mellanstor en, med ögon som nu syns, och en souvenir från hans första fadderutfärd med min kusin. De var nämnligen till Nationalhistoriska museét för en vecka sedan på söndag, an he loved it! Nå ingen överraskning i det precis, han är såååå intresserad och förtjust i djur! Detta är då Luu (ben på svenska), en sköldpadda därifrån. Ännu en till mjukis i hans entourage i sängen. Hih.

Ögonkoll och en inte så lyckad dag..

I början av förra veckan blev Trapp sjuk. Så ont i halsen hade han att han bara jämrade sig i sömnen. Stannade hemma en dag och så sa han till sin far (som då blint litade på honom utan att kolla desstu närmare) att han var tillräkligt frisk för att gå till skolan följande dag. Torsdag alltså.

Torsdag morgon fördes han alltså till skolan av sin far. Jag åkte iväg på ny synkoll med Trull som ju inte "klarade testet" på fyraårskollen. Han var sjukt stressad. Ville inte alls. Mutade med hans favorit, lejona pastiller om han var duktigt och gjorde sitt bästa. Och visst gjorde han det, men det gick ungefär lika dåligt som sist. Kanske han bara inte ser..han heller. Man har bara inte märkt av det i det dagliga livet, därför är jag lite förvånad. Vi ska då i början av nästa år få åka till en riktig ögonläkare, också med honom. Vad han kommer att tycka om det, och de där dropparna som svider och får jorden av våga sig..Ja, kanske det är bästa att inte måla fan på väggen än. För om det är som nu så blir det bara hemskt. Att han kan vara rädd.

Förde honom till dagis.

Gick på jobb.

Delade ut lunch, åt en stund.

Så ringde de från skolan. Trapp låg i magsmärtor, kunde någon hämta hem honom?!  Hade då hunnit vara på jobbet inte ens i två timmar. Hipp hurra.

Hämtade honom och den minsta efter hans korta dagisdag. Åkte hem, efter att ha meddelat att jag nog stannar hemma på fredag, såg ju inte så lovande ut..

På kvällen grät den stackars Trapp ännu att han hade så sjukt i örat, och somnade först efter att ha fått smärtmedicin och en varm vetekudde mot örat. "välkommen sjukrumba".

måndag 15 december 2014

En liten och lycklig gäst

Han blev bjuden på sitt första kompiskalas, Trull. Vännen från hans "blå grupp" på dagis fyller fyra och sku nu fira det med några små gäster.  Oj så han blev glad över inbjudan!! Får jag gå hem till honom, mamma?! Och visst fick han ju det! Leksaken var ett klart val för en Blixten fan. En Blixten bil skulle ju vännen också få!

Så bar det iväg med bussen. Bor han såhär nära?! blev frågan då vi kunde stiga av bussen hela två hållplatser innan dagis, helt nära forsen han så älskar.
 Innan vi kom in i lägenheten hade en förväntansfull kalasare tagit emot paketet och slitit upp det i trappuppgången. Han verkade nöjd med den lilla röda bilen och det råkade sig att han inte hade en sådan från förr heller. Bra!

Så var det dags att sätta sig till bords. Jag är inte hungrig. Hördes det snabbt. Leksakerna och det nya stället var ju självklart lockande. Men en glass sjönk snabbt ner i magen med några kex, och så kunde man fortsätta med lekandet.
 Så hann de med ballonglek och skattjakt genom huset.
 och en hel del lek, innan det var dags att motvilligt tacka för sig och gå hemåt igen. Oj så han hade njutit av sitt första kalas!!
 Och jag hade haft en orsak att dra på mig en av de fina, nya tunikorna från Nepal.

Självständiga vi

Det var ju en självständighetsdag också. Inte så fancy hos oss som hos vissa andra. Ensam med barnen igen, sambon hade stor fest för klienterna på jobbet. Men jag satsade på maten. Det som alltid gillas, av både barn och vuxna. Fisk, räkor,ägg, halloumi, någon god röra och goda grönsaker (och vindruvor!). Pommac i glasen (hade nog smugit in lite god cider i mitt)  och förra årets JulKul pyssel, alltså ett blåvitt ljus, på bordet.

Skål!

 Ingen tårta, men goda, nygräddade bullor.
Så kollade jag lite på balen, mest bongade jag bara Elastinen och hans uppträdande på efterfesten. Det där smilet upp till öronen har fångat mitt intresse. Vilken solig person han verkar vara!