onsdag 30 oktober 2013

Hipp Hipp Hurra!

För idag fyller den finaste, stora, pojken TIO år! Hur kan det vara möjligt att åren gått så fort. Det lilla knytet på 2720 gram har vuxit sig lång och stark och har snart lika stora fötter som jag. De som var så pyttepytte små och beniga då han föddes.

Grattis älskade,älskade, ungen min!

Nybliven familj. Miniliten gubbe.<3
 Och nu. En snyggis med bestämda åsikter och stort hjärta!

måndag 28 oktober 2013

Vad som händer då det är för många barn på dagis

Nå ögonen räcker inte till! Nu har min lilla skatt både fallit ner i wc-byttan och idag lite värre. Det kom nämnligen plötsligt en lite orolig egenvårdare med mitt bleka barn i famnen, med en kylpåse på hans panna. Vet inte hur det gått obemärkt förbi att pojkarna höll på att klättra upp på det häga fönsterbrädet från soffan.. men det hade det då. Tills min skatt fallit ner. Och fått en grym bula i pannan.
Blev nog lite orolig först. Den stack ut ordentligt under kylpåsen, och han såg riktigt ynklig ut. Riktigt så det lite tårade i mina känsliga ögon igen.. (what´s up with that nu liksom?!) Men inte tog det så länge innan han hellre ville utforska lillasidan än sitta med påse på pannan. Så jag kom fram till att jag får fortsätta mitt kvällsskift istället för att åka till doktorn med honom (sambon kan ju inte heller lämna sitt jobb sådär bara, då det är en i gången som jobbar där.Åker han bort stängs hela klättringshallen..inte så bra för businessen liksom!)
Han har nog klagat över pannan hela kvällen, men annors varit som vanligt. Försökte fånga bulan på bild, men det är ju helt hopplöst med rörligt barn och mörk lägenhet. Stor är den! Men istället för att sticka ut så långt så har den nu brett ut sig istället. heh. Min lilla tuffis. Hoppas det försvinner innan dagisfotograferingen på fredag. Klippte ju håret och allt så han ska vara fin!

Och jo. Detta skyller jag på de för stora grupperna med för lite personal! Ska det bli hur mycket värre innan folk reagerar?

Roskisfynd

Ja, milt sagt är folk i vårt husbolag inte de bästa på detta med återvinning.. Nå ibland kan det vara hemåt. Som när sambon ringde från roskishuset igår och frågade om vi ville ha ett större skåp till leksakerna än det vi hade.. Alltså samma serie men dubbelt så hög, med lådorna. Och ja. Det ville jag ju såklart! Billigt och väldigt, väldigt bra!
Jag är nöjd!

söndag 27 oktober 2013

Fest för kärlek

Min lilla kusin Lotta har då hittat sig en man. En bra man, tror jag. De har sällskapat redan rätt länge och också bott ihop i flera år. Nu tog de då ett steg till och förlovade sig. Partyt hölls förra veckoslutet hos Jockis, fästmannens föräldrar, i deras fina hus. Det var bara jag som var bjuden, och de andra var oberoende hos farföräldrarna. Trodde jag. Så visade det sig att min kära förstfödde inte klarade av en hel helg utan scoottande med hans vänner, så han fick skjuts hem på dagen.. Det blev en sen och ensam kväll för honom, och jag var nog lite orolig..men inte så orolig att inte jag haft en riktigt, riktigt lyckad kväll!

Middagen fick vi äta på denna jättefina inglasade terass. Först såg jag oroligt på stengolvet och mina tunna strumbyxeklädda fötter, skulle jag frysa?! Men nej, det var ju golvvärme och allt! Vilken lyx!

 Det fina, kära, paret. Må ni bli lyckliga i många, många år framöver!
Här får de höra sanna visdomsord, och lite historia om detta med att förlova sig. Det kom faktiskt fram en hel del fakta jag aldrig hört om tidigare!
 Hennes bröder och "nästan storasyster" (alltså Poffers sambo) var också där så snyggt uppklädda!
 Mysigt bord! Här fick jag sitta med Jockis farfar som bordssällskap. Och jag måste säga att det var riktigt roligt sällskap jag hade! Vi hade intressanta diskussioner om mitt och sambpns val, att vara bara just det, sambor. Och lite missförstånd på vägen, det var tydligen inte helt lätt att hållas med i mina svängar kanske.. Men från att först ha varit lite orolig över vad vi sku prata om så var jag mycket nöjd med hur det slutade!
 Här fick jag mig för att jag avskyr blixt och att stå och fota hundra bilder på samma sak.. Harmar så att flra "viktiga" bilder blev suddiga. Nå men fina vet vi ju att de är endå!
 systra min klämde sig också in på bild.
 och det togs en hel serie med olika varianter på gruppbilder också..
 Jag var lite småimponerad av mammans färgsamling på bordet. Vi har så sällan ljus nuförtiden vi att detta vore totalt onödigt hos oss!
 och lite i annan form också..
 En lampa gillade jag! Bling bling.
 och maten var utsökt! Det var pumpsoppa jag tom. bad receptet på. Rökt lax med potatisgratäng och annat smått och gott, och så god efterrätt! Det kommer åtminstone att överleva, dessa två, det var de som fixat allt själva!
 Det låg en ensam räv och väntade på fest med tema någon annanstans och jag kunde inte låta bli.
What does the fox say?!
 och så såg jag någon som smög omkring i trädgården efter middagen.. och BOOOM! Suddenly fyrverkeri.
 som jag tyvärr först efter en stund insåg att det lönar sig att följa med genom det fina glastaket.
 och som sagt, var det en väldigt, väldigt lyckad kväll! Roliga och glada släktingar, god mat och passligt med bubbligt. Tyvärr måste kvällen ta slut inom rimlig tid så inte min kära son behövde vara ensam halva natten, men det var verkligen roligt så länge det varade!

Så väntar vi bara på bröllopet då!

torsdag 24 oktober 2013

Hur blev jag nu så känslig plötsligt?

Från att ha varit den som aldrig grät har jag det senaste året förvandlats till en riktig lipsill. Som då jag sitter och stryker små kinder och mjuka hår, tittar på långa ögonfransar och runda kinder - och tänker på att vi som nu funnit varandra hamnar skiljas åt imorgon.. Att dessa små som annors också haft en så jobbig och helt fel start på sin dagiskarriär hamnar lita på ÄNNU EN ny människa (ett av barnen har vid detta lag haft fem skötare förutom alla vikarier, som är mååånga, och barnet är två!). Släppa henne inpå, våga lära sig lita och gilla.. Och så den lilla parentesen att jag så älskar dessa små parvlar som så småningom vågat öppna sig för mig, ge små leenden och kramar, visat känslor och frustat av skratt. Aj tusan så det skär i hjärtat och bränner i ögonen, får se hur rödgråten jag är imorgon då..

tisdag 22 oktober 2013

En tandlös, stolt son

Då jag stötte på Trapps förskolelärare innan jag sku gå in och vakta på dagsvilan idag ville hon visa mig nåt. Det var det gulligaste jag sett på länge. 

På skåpdörren till hans knagg i tamburen satt denna bild uppsatt, titta nu!

För mig som trodde att den ännu bara satt lite, lite lös var detta en grym överraskning. Mitt sötaste lilla barn, tappat en tand?! När blev han så stor? 


 O kära barn så han är stolt. STOR blir man ju då man tappat sin första tand! Så det var en mycket, mycket stolt pojke som log sina största leenden på vägen hem, och glatt förevisade gluggen till den halvbekanta mamman jag träffade på vägen.

Det dumma var bara att jag ännu frågade i förskolan om tanden var sparad, vilket den var. Men den låg ju inte i väskan som jag trott, utan i hans teckningslåda, alltså ännu i förskolan. Så nu får vi se om tandfén fattar att den lossnat. Hoppas det! 

fredag 18 oktober 2013

Hästar och lysande träd

Har varit mycket dåligt med mina vinterförberedelser på palstan i år. Kvällarna är för korta för annat än matlagning och läxläsning, mörkret kryper närmare och närmare inpå om kvällarna och jag har somnat med barnen, njutit av närheten.
Hade tänkt jobba hela förra helgen. Men så blev det bråk om vem som hade rätt att göra sitt på lördag, och en sårad martyrmamma stannade sedan hemma till sist, efter en shoppingtur till Malm (två julklappar är nu iförskaffade, i oktober, whaat?!).  På söndag tog jag endå mig en tur till den höstiga palstan för att intensivjobba efter lite häng med barnen.

Tog en promenad också för har inte hunnit fotografera hösten i år. Men det blev bara bilder på de fina i hagen vid palstorna, tyvärr har många av de finaste träden redan gett upp sin vackraste höstskrud.

Alla kom glatt fram och hälsade men tyvärr ville de endå inte bli strukna av denna hästlängtande hand.

 Älska hästar. De starka kropparna, de mjuka mularna och de snälla ögonen med långa fransar. Doften.
 På palstan blommade ännu rosorna, ringblommorna och bellisarna. Buskblåbären var dock det vackraste denna gång. Borde göra nya risstaket till nästa år, dessa börjar ha kommit till ändan av sin era..Fast vackra är de ju endå. Till för att visa gränser för små barn som inte ser på saker lika som jag.. Som skillnad på rabatt och stig.
Plockade med mig lite av de marktäckande blommorna, de lär kunna överleva också i akvariet, så återkommer kanske med rapport om det då de levt där ett tag.
 De två yngre kom också och åt upp gräslöksbusken och en hel del persilja. Sötaste! Hoppas detta blivit en bra start på deras framtida grönsaksiställning, då de vet varifrån maten kommer, fast de bor i stan. De undrar ju på dagis då min parvel egentligen bara äter det gröna, det som andra petar bort misstänksamt. Annors har han inte ännu anammat Palmias matsedel kan man säga..Och jag förstår honom så väl.
 Plötsligt var det magi längs vägen som leder mot stallet. Träden lyste.
 Träden jag sett bli planterade som små skrangliga babyn,dö ut,planteras om. Det sköttes inte så bra de första omgångarna, men nu är de ju träd redan. Tokigt hur man sett området bli vad det är idag. Tio år nu i början på november. Det är ganska många år det! Själv gillade jag det definitivt bättre förr, med mååånga tusen färre invånare. Men ja, jag är den som hellst sku leva i detdär egna huset med stor tomt och lugn och ro.

Så smög jag efter det vad hästar lämnar efter sig då mörkret lagt sig. Och fick inte ens tulpanlökarna i marken denna omgång, fast jag jobbade i många fler timmar än jag tänkt mig. Jobbet gjorde endå mig gott. Har inte mått bra på sistone, inuti. Nu hade jag röda kinder och gladare hjärta. Det är nog endå ute jag är lyckligast, och ute har jag varit alldeles för lite på sistone!

Tant rundkind..

Vaknade med GRYM huvudvärk imorse. Tur att jag redan igår var och fixade sjukledigt (hohhoh, ska inte gå in på vad jag tycker om detta med att man måste släpa sig till hälsostationen direkt på första morgonen då man märker att man själv eller barnet mår uselt..) för idag hade jag nog antagligen börjat gråta (eller spy) av smärta på vägen. Men ja, det har varit en hemsk dag. Så hemsk att jag glömde min älskade Lukas namnsdag. Jag som senast igår kväll talade om den med hans farmor. Nu känner jag mig som värsta skurken då de åkte iväg till farföräldrarna och jag inte fick krama om honom (eller ja det gjorde jag ju visst, många gånger men inte för att säga grattis) på namnsdagen. Nå, tror vi tar och firar det med nåt gott på måndag istället. Har morgontur nästa vecka (oh my God, hur ska jag, sömntutan kunna infinna mig på jobb halv åtta?!) så kvällarna kommer åtminstone att kännas längre.
Men ja, då de åkt iväg satt jag mig på vår masserande stol (eller ni vet, en sådandär grej man lägger på stolen) som fick massera ryggen medan jag masserade kinderna med en annan maskin. Ropar inte ännu hej (ja vi har möjligtvis smaskat i oss en liten hög piller också) men kan åtminstone hålla ögonen nästan uppe nu. Till det negativa hör att kinderna/käkarna visst var lite spända de, för nu svall ansiktet upp så jag ser ut som om jag hade påssjukan. Ingen trevlig syn, om inte man gillar att hånskratta.

Vår andra bakgård

Vi har ju hängt på sjukhusområdet där pojkarnas dagis är sedan Tripp började i förskolan för fem år sedan. Bekant plats alltså, och omtyckt. Det är så vackert där, på den lummiga gården och med de gamla byggnaderna. Pojkarna trivs också! De vill ju sällan gå hem då jag slutar, inte ens de kvällar jag slutat sent. Inte brukar jag heller ha bråttom.Tar vi bussen brukar vi sedan gå hem då vi kommer fram, så vi är ute innan vi hoppar på bussen hellre.

Förra veckan blev vi och hoppade lite efter min arbetstur, vid hörnet där fåglarna har sin fina matplats.
 Kollade om det var ok att hoppa (vilket det var för Trapp men inte Trull)
 Lekte vid det fina hörnet. Gillar de stora fönstren.
 och hoppade och hoppade och hoppade! Trull bet sig till sist i läppen just då en av dagistanterna från hans grupp gick förbi. Förklara nu sen då blodet rinner längs ansiktet att det nog gick bra hittills. Men ja, inte brydde han ju sig nämnvärt. Vi stillade det värsta och så fortsatte de.
 Det är så stora fina träd på gården. Jag trivs. Också ljudet från de stora vägarna runtom stillas lite bland det gröna, som tur. Ser du Trapp?
 Höstfärger i gula nyanser.

Tumistid

Vi hade en stund tumistid med Trapp den sjunde. Åkte till ögonläkaren, bara han och jag. Babblade hela vägen i bussarna och i väntrummet. så var det dags för kontrollen. Jag blev tyvärr lite besviken. De brukar vara så härliga, sköterskorna, bra med barn. Nu var det stressigt framåt i programmet och rätt kall stämning i rummet. Höh. Inte berättade hon ens hur synen hade utvecklats, förutom att vi måste fortsätta med täckbehandlingen. Ja och så fick jag veta nåt jag nästan är nöjd att jag inte vetat tidigare. Staden betalar bara ett par glasögon i året. Jag hade levt i tron att man självfallet får ett par nya om de gamla råkar gå sönder, vilket ju ofta är fallet med barn. Men nej sidu, då betalar man själv, fast man sku vara hur fattig. Eller är utan, och alltså halvblind. Fint så, bra tänkt där. Lika bra som att barn över åtta får betala både ögonläkare och glasögon själv. Vilken skolelev sku nu behöva se nåt i skolan?! Misstänker att det finns en hel del störande elever runtom i landet som är jobbiga bara för att de helt enkelt inte ser tillräkligt bra och föräldrarna inte har råd att göra nåt åt saken. Så fel!
Nå han fick alltså sina nya glasögon detta år, för att läkaren glömde bort vår ansökan på förra årets sida. Så det blir ny läkartid först i början av nästa år, han får ju endå inte nya i år. Men detta betydde för Trapps del- inga ögondroppar. Han var nöjd. Men vi hade lovat att han får gå till pappans jobb då inte förskoleläraren tyckte han sku komma till förskolan om han fått dem, man har ju så känsliga ögon då. Men lovat betydde lovat i detta fall, han hade ju väntat så på att få gå och klättra.

Och så hann vi med ett litet cafébesök innan vi åkte iväg. Han har alltid älskat deras ananassaft. Nu blev vi lite ledsna då det bara fanns appelsinsmak. Men gott tyckte han att också det var. Min sötnos!


tisdag 15 oktober 2013

Tungt.

Gillar inte detta nya liv. I synnerhet inte kvällstursveckan för sambon och mig samtidigt..
Somnar med barnen. Vaknar, fortfarande dödstrött. Dukar fram morgonmål nummer ett och sällskapar med Tripp tills han åker iväg till skolan, samtidigt som jag lagar högar färdigt för de två små. Väcker de små. Dukar fram morgonmål nummer två, klär på kläderna i högarna, borstar tänder, lagar mig själv redo och springer till bussen med de två som sällskap. Försöker hålla dem lugna hela vägen. Lämnar den smartare till förskolan och den andra gråtande till dagis. Slänger av mig skor och rock och säger godmorgon på jobbet. Jobbar. Hinner med en kisspaus om jag har tur, häller i mig kaffet medan jag vaktar barn. Det ingår ju liksom en paus, men inte blir det av att hålla den då det inte finns tid..
 Slutar jobbet, går ännu in med barnen på toaletten,tar väskor (kom ihåg väskan med den livsviktiga Bogi, mjukisdjuret!) och sölar till bussen då alla blad ska kollas. Rusar över då det blir grön gubbe och bussen ännu står på hållplatsen. Mutar med kvarglömda kex i bussen. Går till butiken. Betalar. Kortet duger inte, f*n!! (Fick ett brev från banken för en tid sedan, det innehöll då tydligen ett nytt kort..) Springer hem, ger en scootti till Trapp så vi ska hinna snabbare. Springer tillbaka och betalar de färdigtpackade påsarna. Hämtar en son på vägen. Mycket arg (jag alltså), han har inte läst till morgondagens prov och klockan är nu närmare halv sju. Lagar mat med vrålande och slående unge kring benen. Får den klar trots hindret. Dukar fram och tar kritiken. Läxorna blir gjorda efter maten. Borsta tänderna, läsa saga. Antagligen somna och väckas av sambo som kommer hem, hänga byk, städa kök och gå i säng igen..
Ah detta ljuva liv..

Och  VEM har kommit på att ha flera prov samma vecka?! Plus alla dessa läxor jag får kämpa med då inte han klarar dem själv, MED skrikande övertrött och känslig unge fast i bunten samtidigt!

Var det jul snart? För en gångs skull längtar jag ju efter det.

söndag 13 oktober 2013

Crazy people

Ja lite fånig känner man ju sig då man står där i mörkret och vänder jord med pannlampan på sig. Plockar de sista blommorna samt en hel påse sallad, rucola och mangold. Det lär ska bli kallt. Har inte själv hunnit se på väderlägsrapporter. Tar dagen som den kommer för det mesta..
Men det går så långsamt att få palstan i skick inför vintern.. Prioriterade familjetid mot palstajobb igår och nu hann jag ingenvart idag. Måste ju dammsuga också. En gång i veckan MÅSTE jag hinna med, annors blir det katastrof, kan jag säga!


onsdag 9 oktober 2013

Köksutsikt

Ja såhär såg det ut förra veckan då jag sku iväg till jobbet, från köksfönstret. Fast jag hade bråttom till bussen letade jag fram kameran och tog en hastig bild. Gillar morgnar som startar i såhär vackert tecken!

Cirkusdjur

Såg att cirkusen var på väg förra veckan till planet nära oss. Vi har gått på den ett par gånger, kul, men inte sådär WOW på nåt sätt. Det är ju mest för barnen man går..
Nu var de alltså här förra fredagen. Åkte buss till jobbet på morgonen och såg dromedarer beta i gräset. Visste att jag måste få visa dem till ungarna. Så efter jobbet, och uthämtning av hett efterlängtade paket på posten (ni får se vad det var då jag får min hovfotograf, Trapp, att ta aningen skarpare bilder på mig..), släpade jag med mig de två yngre nerför backen mot sportplanet.Vi var rätt sena och cirkusen sku just sätta igång, men vi hann se dem!

Men ja. Inte känns det riktigt bra detta. En rad med hängiga ponnyn, och en dromedar och en kamel i en liten låda..
 En lurvig en, vad tusan heter denna på svenska?! Tyckte den såg så utråkad och malplacerad ut. Stackars djur!
 Liksom denna nyfikna filur och dens kompis. Hur man får dem att passa som cirkusdjur övergår mitt förstånd. Blä. Den har hängt så mycket över repet att den tappat skinnet där nere vid halsen. Där stod den och kollade ut på båda sidorna om lastbilen. En nyfiken mjukis. Såg så sympatisk ut att jag gärna kunde ha traskat iväg med den i ett koppel. Kunde ju bra mata den från balkongen, heh.
Men ja. Man får ju hoppas att de lever ett lyckligt liv största delen av tiden..kan ju inte veta vad de tycker. Men sådär spontant känns det nog inte rätt! Inte fast de är huuur söta och drar till sig publik!

Blommor till hjärtevännen

Han har blivit så förtjust, så förtjust, min fina sexåring. M går i samma förskola, och tänk, hon bor inte långt ifrån oss (inte helt att räkna med då det är sex kilometer dit och barnen bor rätt utspritt). Hennes lillasyster går i Trulls grupp och de kommer också fint överens. Hon har också frågat mig aktivt, enda sedan hon fick veta att vi bor i närheten, när hon får komma på besök. Sötis!
Nå förra veckan ville Trapp ge blommor till den bästa flickan, M. (Tänk, min unge charmör, hoppas det håller i sig då han blir äldre!). Vi gick alltså till palstan och plockade de finaste han hittade där (fanns tyvärr inte så mycket att välja mellan längre) innan det utlovade köldnatten kom. Hela vägen hem från palstan skuttade han också iväg från vägen mot ängen för att snappa åt sig de finaste blommor han såg på vägen, så hon sku bli glad!  Dagen efter hade vi stämt lekdate i parken nära dem nämnligen, så att han kunde ge henne blommor utan att de på förskolan ser det.
OJ så han väntade, och väntade. Skuttade fram längs gatan då vi gick, trots en lååång dag bakom. Och de lekte så fint tillsammans i den kyliga kvällen, tills solen gick ner och vi måste gå hem.

Träffade dem i "A-parken" där vi inte varit på nåt år faktiskt,fast den ligger på området.. Den är nämnligen kanske lämpligare för aningen större än Trull. Men han gillade "bryggan" mycket, och de sparang alla glatt fram och tillbaka på den.
 Nätet var inte riktigt i hans kategori,men de andra klättrade glatt.
 Och så hittade de på en massa tillsammans, trädet var tex. en butik.
 Och de med omtanke och värme utvalda blommorna väntade på att överräckas innan vi skiljdes åt. Jag tror hon verkligen blev glad. Åtminstone verkar hon gilla att vara med honom, där satt de tex. tillsammans på "bryggan" med armarna kring varandra.. Hon som han "aldrig,aldrig ska glömma". Hans bästa vän! Så oskyldigt och hjärtevärmande. Sötnosarna. <3

måndag 7 oktober 2013

Då man får lust att lägga sig i..

Var på uppköp inför minstingens kalas då det var en annan mamma med sina barn vid samma hyllor för att också handla kalastillbehör. Den ungefär fyraåriga flickan ville ha prinsesstallrikar till alla gästerna. Mamman lät upprörd och frågade gång på gång vad dottern sku tycka om hon fick dukat med "pojkmotiv" på kalas hon gick på?! Jag kunde inte tro mina öron! Såg dottern bli ledsnare och ledsnare när mamman försökte få henne övertalad att köpa pojkmotiv till hennes pojkgäster istället för de fina prinsessorna dottern hade velat bjuda godsakerna ifrån, på hennes kalas!
Hur kan man tänka så avigt som mamma?!

Att vara eller inte vara..

Jobba eller inte jobba.. Här då, på det roliga, men utmanande jobbet jag fick.
Det blev pannkaka på fredag. En sorgsen och arg liten son på nyss fyllda tre år, som inte kan förstå vaför mamma är i rummet intill, och han inte får gå in till henne. Gråt då vi skiljs åt på gården, eller inomhus. Mammaaaa! Jag hade ju hoppats på det bästa, att han sku ta det bra, som stora förskolepojken. Men han är ju så liten att han själv också ännu kunde vara i lillagruppen där jag håller till. Och han har annors också dragits till deras rum, då det var det rummet vi bekantade oss med då innan sommaren.. Stackars, stackars parveln min. Ja och stackars hjärtat mitt. Sk*t mamma, är jag det då jag utsätter honom för detta?! Blir det bättre med tiden? Kan vi vänta?
På fredag då jag släppte ut allt de de somnat (ja såhär har man ju inte hållt på att gråta på lääänge..) var jag färdig att säga upp mig direkt, är ju på prövotid än. Men så gillar jag ju detta! Gillar stället, personalen och de små. Gillar att jag kan byta kläder och ta hem de mina egna utan att onödig tid tillsammans hassas på bussresor och stress. Lilla, älskade barn, kan du inte försöka förstå?
Tips på nåt vettigt att ta sig till i situationen? Hur man bemöter sitt eget barn i andra gruppen som inte vill gå ut/in då han ser att jag stannar ute/inne med andra små. Fast tror inte egentligen han är svartsjuk på de små, han älskar ju babyn. Men han sku vilja hänga med oss istället helt enkelt, tror det är för hektiskt på hans egen sida. Han hade redan innan börjat tala om att inte gå till dagis om morgnarna, fast det gick så bra i början. Oj suck vilka svårigheter jag satt mig själv i, hade ju hoppats att detta hade varit den ultimata lösningen.

lördag 5 oktober 2013

Den där jag lever med..

(stulen bild av Alvi Pakarinen på fb)
Sådant sysslar han med medan ungarna äter glass på soffan hos sina farföräldrar. På en ö utanför/i,( hur man nu tar det) Helsingfors dit de åkte liten motorbåt i stormen. Allt för en sten.

Tunikor från Sagolandet

Oh, Var inne på finaste Sonjas blogg och såg detta!Vilken underbar klänning!
Klickade in mig på länken Sonja hade lagt in i sitt inlägg och ännu vidare, hit. Då blev jag lite kär. Och snål. För jag vet att jag kunde göra det där. Bara jag fick mig själv igång, och någongång hade tid. Nu sitter jag och funderar. Om man borde sätta maskinen igång nåt tag, för första gången på länge. Har sådana mängder med tyg här hemma! Sen när man hinner alltså. Just nu ska jag gå igenom loppisstuff för att infinna mig vid mitt bord imorgon på morgonen klockan nio! Ni är välkomna på uppköp där kring tio. Det är nära som tur, "invånarhuset" Kaari där det nu ska ordnas lopptorg en gång i månaden. Jag är så glad över detta, då vi aldrig kommer iväg längre än det, då inte vi äger någon bil. Nu vill jag få mera utrymme här hemma! Det är ju endå inte så att våra kläder krymper med åren precis..Och så drömmer man då tydligen ännu om mer.. Men faktum är att jag är i behov av lite arbetskläder, man har inte kanske sas satsat så mycket här genom mammakarriären, om vi säger så.

Brast ut i skratt

Pojkarna åkte till farmor och farfar för någon timme sedan. Trull hade en jobbig morgon, och vägrade äta nåt då hans favorit var slut. Så meddelade att han behöver äta nåt då han kommer fram (sambon åkte samtidigt iväg för att klättra). För en stund sedan dök detta upp i min mailbox."Framme". Ja sannerligen, här är det helpension av bästa sort. Ser att han fått sitt "morgonmål" också! 

Tre (underbara) år!

Natten till den 30 September är han född, min finaste lilla skatt! Han som kom med fart då han bestämde att det var dags, så jag också fick en naturlig förlossning i mitt bagage.
 Den lilla som genast var vår, som gjorde familjen ännu helare, fast han inte var inplanerad. Som jag var och varannan dag tackar för att han finns till, att han kom just till oss! Som jag älskar mer än med hela hjärtat, och storebröderna likaså. Tänk att vi fick just honom, den perfektaste lilla typen, med stora blå!
Jag hann just ge en snabb kram på morgonen, innan det var dags att springa till bussen och åka på min första jobbdag. Han fick istället fira med hans dagisvänner. Med krona på huvudet, tre blommor i vasen och sång, på svenska och finska. Förutom det lilla kortet då, och kex vid maten till alla vännerna. Min lilla, tänk att han har ett "eget" liv nu, fast det känns så otrevligt i mammahjärtat.
På kvällen firade vi hemma. Sambon var på jobb, tyvärr, men vi filmade våra sånguppträdanden, och tog bilder!

Nåt stort hade jag redan haft gömt i skåpet en längre tid, i väntan på passligt tillfälle. Spännande, vad kan det vara inlindat i täcket!?
 Ett eget lasersvärd!
 Så öppnades det mer, från de fina flygplanspappren.
 Små fordon, traktorer, lastbil,ångvält, allt en liten unge älskar och som bra ryms i billådan. Kortet blev lite snabbt ihoppysslat denna gång. Kan ju inte vaka om nätterna längre.. Och i butiken tyckte jag inte om riktigt nåt, inte åtminstone så mycket att jag var färdigt att betala de summor det begärdes för de bästa.. Så han fick istället klistermärken på sådant han gillar.
 Och så sjöng vi, på alla språk och många sånger. Det bästa med födelsedagar ju, efter ljusblåsning! Det  fick han självklart också göra! Se nu på den lilla lyckliga! <3
 Så fortsatte han att leka med tågbanan, och tåget han fick dagen innan. Banan har gått igenom vårt hus hela veckan, har inte hjärta att ta itu den då han är så nöjd med den!

Grattis än en gång min finaste skatt!