Det här har ingenting med inlägget ovan att göra, men det vore intressant om du berättade lite om hur det går för dig i det nya jobbet. T.ex. att hur det känns att vara vikarie istället för att jobba en längre tid på samma ställe, hur ofta du får nya erbjudanden om vikariat (har du hittils haft jobb alla dagar?) och att är det i alla delar av Helsingfors som du har fått jobba eller bara i närheten av Vik? Om arbetsplatsen kan finnas i vilken del av staden som helst så blir det ju en intressant orienteringsuppgift varje morgon när man måste hitta till jobbet... :)
Hälsningar från en läsare som förra veckan också lyckats komma in på daghemmens vikarielista (i en annan och betydligt mindre stad) men som åtminstone hittills inte ännu fått några arbetserbjudanden.
Tja. Blev ju inskriven på Seures lista och fick börja jobba så fort jag visat mitt brottregister (tänk, var tom. lite orolig medan jag väntade på brevet, hade jag glömt nåt från mina unga, vlida år?! Som tur var det endå i skick!). Fick genast flera erbjudanden, ett längre och ett kortare. inget av dem kändes riktigt bra så tackade nej Men så en morgon fick jag ett samtal om ett dagis i närheten och tackade ja. Jobbade ju alltså två dagar förra veckan. Kändes riktigt bra, jag visste ju vad dagislivet går ut på. Det enda är ju att alla ställen har sina egna rutiner, alla barn har nya namn man förväntas kunna direkt (hej hallå?!) och man inte vet var de har sina saker. Tycker det gick riktigt bra, fast jag kände mig riktigt krasslig redan andra dagen och gick på Burana för att ensam stå ute med barnen hela morgonen då det var personalbrist. Efter det var jag då sjuk i en vecka. Då man ju inte har någon rätt till sjukdagspenning för man inte har nåt jobb att gå till.. Kändes lite dumt för jag var rätt ok annors, men hade ingen som hellst röst, vilket ju inte fungerar så bra i dagisvärlden med en grupp nya barn.. Fick nog erbjudanden alla dagar jag inte hade kruxat rött för, alltså att jag var otillgänglig.
Så ja, situationen här i Helsingfors är "bra". För vikarien då. Inte för barnen eller den överbelastade personalen! För de får ju inte tillräkligt med vikarier helt enkelt! Jag kan ju inte tacka ja till jobb som inte ligger i närmaste omgivningen. Den kollektiva fungerar bra, men inte så bra att den sku räkna ut hur just jag sku komma snabbast fram om morgonen och snabbast hämta barnen på eftermiddagen. Som just förra veckan. Satt ju med hjärtat i halsgropen och stressade då det var ösregn och bussen bara sniglade sig fram i rusningen och jag visste att mina egna kära stod där i det kalla regnet på gården och funderade var jag höll hus. Det tog över 50 minuter att komma sådär sex kilometer till dagiset. Helt löjligt!! Följande dag kollade jag in en ny rutt på reittiopas och kom fram en halv timme tidigare då jag gick lite längre!
Men ja. jag blev stressad. Kände att detta nog inte var riktigt hållbart. Att inte veta vart man hamnar, att inte kunna planera nåt. I synnerhet då sambon ju jobbar kväll varannan vecka, då måste jag hinna fram till dagiset inom rimlig tid! Då de nu skickade meddelanden om jobberbjudanden då jag var på väg att föra barnen till dagis. Då var jag ju utan "jobbutrustning" (vi talar regnkläder, stövlar och sådant) och har ingen smarttelefon med navigator eller liknande. Inte hittar jag då rätt adress i denna stora stad inte!
Kollade igenom de ambullerande (jestas ett så roligt/löjligt ord!) barnsköterskornas dagisutbud (fanns flera alternativ, för alla olika områden) och sökte till det som är lättast och närmast för mig. Någon dag senare fick jag ett samtal, är du ännu intresserad?! Och så blev det så att jag nu ska jobba som inhoppare på fyra dagis i norra distriktet. Alla dagar, heltid. Prövotid till November och annors jobb till slutet på December. Jag är nog mycket nöjdare såhär!! Nu har jag verkligen en chans att lära känna barnen och persolnalen och kan känna mig lugn över månadsinkomsten (tänk, har aldrig förr fått såhär mycket pengar, regelbundet en gång i månaden!) . Att lära sig vilka bussar som åker vart och när och hur, genvägar och sådant. Skönt!
Men så var det den lilla detaljen.. Ett av dagisarna är mina barns. Och föreståndaren började fundera om det endå var en så bra idé detta. Så nu igår och förrgår satt jag som på nålar, hade ju redan jublat lite och stolt pratat om det nya jobbet. Svarade nervöst i telefon igår på eftermiddagen..och fick göra små glädjeskutt efter samtalet! På måndag sätter jag igång. Först i den lilla gruppen på samma dagis där barnen är. Så då ser man ju genast vad den yngsta parveln tycker om idén med att mamma finns under samma tak och på samma gård, men sköter om andras småttingar. Så nu får man gärna hålla både tummar och tår att han tar emot det på bästa möjliga sätt! Trapp har jag ju kunnat fråga, vag han tycker om idén. Blev lite orolig först då han så tveksamt svarade: Aj på lilla sidan?! Måste du? Kan inte du komma till förskolan?! Heh. Ja då tror jag vi klara det, om han tom. sku ha velat ha mig till sin egen grupp! Men tycker att jag nu förstod att vi ska göra så att jag hellst inte jobbar i deras grupper utan då i de andra husen eller just på lilla sidan. Tror nog det är bäst så!
Hoppas verkligen du får erbjudanden snart! Här är ju svensktalande en bristvara! Förstod på en dagistant att det tex. i Ekenäs är lite tvärtom..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Blir så glad för varje kommentar! :)