torsdag 19 september 2013

En dag på landet

En tradition här på vårt område är familjeprogrammet "päivä maalla" (alltså en dag på landet) vid den stora ladugården, jordbruksmusét och Gardenia  . Vi har varit där en eller två gånger förut, med kärra. Nu valde jag bort den för att barnen sku få göra det roligaste på dagen, åka traktorsläp!
Hela dagen åkte alltså en traktor med släpvagn, fram och tillbaka från Viks kyrka till Gardenia. Så märkte jag ju att man visst kunde ha haft kärran med, vissa hade tom. cyklar och tvillingkärror, men ja, vår minsta ÄR ju inte så liten att han sku vilja sitta i den längre.. Det är mest den lata mamman som tycker om att transportera stuff i den. 
Innan vi sku stiga på släpvagnen vid kyrkan såg jag att de delade ut ballonger inne i kyrkan. Stället där jag aldrig satt min fot (men mången gång tänkt att jag borde. Är den månne lika fin inuti som utanpå?!) . Satte sambon och Tripp att jobba för oss, springa in och hämta tre ballonger innan traktorn sku iväg. Det blev så tight så tigt att Trapp redan sprang mot dörrarna för att hämta dem, utan ballonger. Men så kom de utspringande med flaxande, lila, ballonger och jag och de tre kära klättrade upp på flaket medan sambon gick hem för att vila av sig sin förkylning. 

Förväntansfulla typer väntar på att folk stiger av. Många åkte bara fram och tillbaka utan att stiga av i andra ändan. Och varför inte!? Måste säga att det var rätt så roligt!! 

 Väl framme gick vi först till ladugården. Mångafina, stora, på rad.
 Det fanns en automatisk mjölkningsmaskin. De ställde sig i kö då de hade lust. Då den i "buren" var klar öppnades en port i båda ändorna av buren. Den färdigtmjölkade gick ut och den i kö gick in i buren. Tänk vad duktigt de lärt sig! En av kossorna hade visst bara lite tråkigt, för hon gick in i buren och öppnade genast porten för att gå ut.
 Så gick vi och se på de mindre djuren. Började med dessa.
 gick över till fåren.
 som nu var så fina som får brukar vara.
Fast dessa var extra kelsjuka och morska! De riktigt kom och lutade sig mot kanterna för att bli krafsade. Oooh så fina!! En vacker dag..ja en vacker, vacker dag!!

 Skrattade åt änderna. Tom. de tycker tydligen att gräset är grönare på andra sidan staketet!
 En tupp och en höna hade skiljts åt efter att ha bråkat.
 och TRAKTORER!!!Hade vi varit morgonmänniskor hade vi fått se hur de plöjer och sår, från nära håll. Men detta var kanske ännu bättre, för i år fick man klättra upp på dem på egen risk! Gissa om tre pojkar var nöjda!?
 Hade man pengar fick man åka hästvagn. Fyra euro per typ var dock över vår budget för denna gång..
 FRANK! (Alla Blixtenfans vet vem jag talar om!) Jösses. Lyckan vid denna gula, stora, maskin!
 en segerdans på bästa, bästa, stället!
 Ganska spännande sist och slutligen då man kommit högt upp..
 kollade in ur-och skurdagisets gård där det var loppis, pinnbrödsgrillning och lekar/pyssel. Mina tyckte de hade världens tråkigaste gård och ville fort bort. Och visst har de fått gården i rätt risigt skick då de är där så mycket..
På vägen mot Grdenias egentliga gård såg vi en helt sjuk snigelinvasion. Överallt, i buskar och på blad klättrade slemmiga sniglar.. de fanns också i roskisar märkte vi. Lustigt, men lite snuskigt med allt slem och bajs överallt.
 Så fick Tripp rida på Kristalli. Han var nöjd! Tycker det är så sorligt att inte vi har råd att erbjuda detta som hobby.. Han är just den som sku ha glädje och nytta av det!

 Så träffade vi de bästa! Två papegojor i sele. Tripp smalt helt!

 Jag fick också hålla den ena på min arm, en lång stund då det börjat lugna sig lite på gården. Den satt och njöt och somnade nästan. Helt ljuvliga!! Tyvärr lär de vara rätt allergiframkallande dessa talande smartisar! I sådanthär hössel lär de dock inte tala utan kräver lugn för att urskilja vad man vill att de säger.
 Den längsta kön jag såg under dagen var förresten till reptrappstegen vid rutchkanan på gården! Tassiga barn!
 Blommorna var fina!
 och vi provade ännu en lite mindre traktor innan vi åkte hem med sista traktorsläpet. Oj lyckan!


På vägen tillbaka var jag smart och satt den lilla i Manducan. Armarna krampade nämnligen på vägen till programmet då jag krampakrigt höll honom med ena armen och i släpets kant med den andra. Det skumpar och har ju sig endå! Nu kunde vi båda njuta och vinka och få ut det mesta av vår färd! Och de smått skeptiska barnen som glömt vad dessa dagar går ut på visade nog att de njöt, av allt! Tänk vad fint vi har det på vårt område, i Helsingfors!! 

Kanske vi ses här nästa höst?!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Blir så glad för varje kommentar! :)