söndag 29 september 2013

Min lilla scoottare

Hade med sig egen hovfotograf igår då de var ute med far sin då jag städade. Han har verkligen utvecklats i höst! Här en dag hade han gjort 260 "tailvips" och var mäkta stolt! Älskar glädjen i ögonen. Han har hittat sin gren, äntligen!

Det är sår och blod, söndriga skor och scoottin. Men det gör inget så länge de trivs ute i så många timmar, rör på sig och är nöjda!



Får bara försöka hitta någå bra reor nu, för igår gick hela två scoottin sönder. Trapps och så hjulet på Tripps äldre, det var då sambon som hoppade sönder det.. Han har också börjat gilla detta och än så länge skäms ju inte pojkarna för att han är med, utan tvärtom, de VILL ju ha med sin pappa! Det gäller att njuta av det!

Räkvärlden

Ja det var det ju till en början. Så dog en massa räkor under sommaren, vad det beror på vet jag inte. Var det de flitiga akvariebytena, från mindre till större, till  ännu större. Bakteriobalans eller liknande. Var det tetrona som åt upp de små nykläckta eller mördarsniglarna som åt dem då de stannade upp för att byta skal? Oberoende är det inte många kvar där nu, tyvärr. En hemsk alginvasion har jag också kämpat emot en längre tid nu. Så jobbig att jag tom. bytte tillbaka till normallampor från den stora,starka, jag hängt upp i taket.
Men då Robinson flyttade bort så lade de ju ägg, tetrorna. Nu har två av äggen blivit fina fiskar som redan vågar simma med i stimmet. Inte tog det länge att bli nästan lika stora som de andra. De blir ju bara max två,tre centimeter..

Ännu är de lite blekare. Här ser ni också av algerna, långa, äckliga slimsor som stör mig enormt!
 Då det sku kunna vara så fin! Gillar min bakgrund ihopsatt av två olika. Paketpapper med glansig,levande metallyta och så ett paff med nåtslags hologramliknande. Passar bra med "kristallen" i mitten, tycker jag!
 Men babyna bryr sig inte så länge de får mat. Själv sörjer jag mina växter som förstörs, en efter en..

Skördetider

Det kom ju plötsligt igen. Höst och kyla. från att ha kunnat simma för några veckor sedan gick det till hagel och minusgrader, sådär bara. Hämtade ju som sagt hem en hel del blommor. Tagetes, lite zinnian och så en stor Dahlia. Den som så roligt har delat sig till två "stammar" där det växer lite olikfärgade blommor på de två delarna.
Buketter, innan de bara fryser ihjäl, har jag också plockat. De håller bra på balkongen. Alla de små chilina, pepperonina och paprikorna (som det nog inte kom paprikor på i år) fick flytta hit de med. Ska se om någon ksu övervintra inomhus. De brukar nog inte gilla den torra luften, men det skadar ju inte att ens försök!

Tänder ljus om kvällarna och tycker det är rätt bra med den inglasade balkongen, trots allt!
 Så plockade jag ju tomater. Utöver alla de kopiösa mängderna vi ätit fanns dessa ännu kvar i buskarna. Hoppas de mognar!
Väldigt vackra är de oberoende, såhär på samma fat.





Den nya mattan

En granne sålde en bilmatta på loppiset jag var och sålde på senast. Hon fick inte den stora mattan såld och sa att denna tänker hon då inte släpa hem igen! Frågade vad hon tänker göra med den och hon sade  att hon för den någonstans. Jag tänkte att jag för den till dagis och hon gav den. Men hemma märkte jag att den hade ett hål och lite fläckar som inte lossnade. Ides alltså inte donera den till dagis. Men så gick ju Trapp och förstörde deras matta "just passligt" och vi bytte ut den mot denna. Det är alltså som golvmaterial, inte mjukt som en matta. Men tycker den passar riktigt bra och är ju superenkel att hålla ren. Hålet blev under leksakslådorna under sängen och fläckar kommer det väl bara fler av.. Vi är alla mycket nöjda! Fint gratiskap, tycker jag!

Det blev plötsligt kallare

Och vi blev flunssiga. Hade Trull hemma i början av veckan. Då sover han nästan aldrig på dagen. Men så blir man så trött, så trött senare på dagen.. Här är klockan fem-sex och jag utbrast i ett spontant NEJ! då jag märkte vad som hänt på soffan. Han tvingades upp av en elak mamma tio minuter senare. Vet ju hur nattningen blir annors..

Men visst är han ju så otroligt gullig då han somnar sådär! 
 På onsdag hade vi rådgivningskoll. Tre år. Just passligt lång, lite på 92 cm och vägde typ 13. Såg kurvor jag inte egentligen bryr mig om och var helt förvånad över hur duktigt han gjorde en massa uppgifter och svarade på frågor. Fast hon nog igen var orolig över hans språk. Men jag vet att han pratar bättre än de två andra i hans ålder, och vet ju att han babblar på konstant hemma och med bekanta, på två språk dessutom, plus lite engelska! Hon har dock jobbat i ett år nu redan, så helt hysterisk var hon inte denna gång..
Efteråt lekte vi i väntrummet i över en timme. Han var så nöjd!
 På eftermiddagen gick vi för att rädda det som räddades kunde innan frostnatten de lovat. Pojkarna lekte förnöjt i kojan och hölls under taket då det haglade.Kallt var det ju! kallt som bara vad, trots vantar och mössor!
 Vi fyllde kärran med blommor, pumpan och den sista zuccinen. Det blev en bra skörd i år! de sista månaderna har vi inte behövt köpa många grönsaker från butiken. Fast gurkan och ärterna harmar, de fick båda samma "gulsjuka" och bara blev dåliga. Hoppas på bättre tur nästa år!
Följande dag var barnen på dagis igen. Jag var ännu också med helt dålig röst. Hade sett en just fin rock i tidningen, i den nya Stadium butiken som sku öppnas i Kampen, för 49.90, en lång vattentät. Så jag som aldrig åker in till stan med glädje tänkte att denna måste jag få! Åkte in tidigt, för att vara en av de 50 första som det fanns en rock till.. Butiken öppnade åtta. Jag var där innan tio.. Men redan strömmen med orange påsar i köpcentret bådade illa.. och ja, butiksbiträdet bara fnissade lite till mig då jag frågade om de redan var slut.. Uj så besviken jag blev! Gick igenom alla andra butiker i köpcentret, ingen bra.. Eller jo en, men den var väl trehundra. Så jag gick till Forum och Stadium som var där bredvid. Där råkade jag se en fin The north face rock till halva priset. Först såg jag bara L- storlekar och tänkte att det var nu det..men så råkade det finnas en i M-storlek, längre bort på fel plats, tog den! Den ska hålla vatten och är varm och skön och ser fin och stilig ut! Har ju en annan vinterrock också, men på nåt sätt misstänker jag att det kan vara bra att ha två att variera mellan, har på känn att man kan bli rätt smutsig i år..

Alltså jag försökte ju mitt bästa

Tripps fötter börjar ju vara i min storlek snart. Detta betyder att han lätt tar mina strumpor då han av en eller annan orsak inte hittar sina egna strumpor. Tänkte jag hittade på ett bra sätt att hindra honom. Köpte ett stort paket strumpor i "flickfärger" med "flickrych" upptill. 
 Så såg jag de pinka strumporna med ryck på hans svettiga fötter. Han hade nog undrat vad det var för konstigt med kanten , men de var ju i perfekt storlek så det var inte så stor skillnad! Så ja..får väl bara köpa fler och fler strumpor då. Hih.

små saker som gör en glad

Som då man hittar 4 glas för 8 euro på rea i närbutiken. I färger som passar mer än perfekt i vårt kök, då en hel del glas igen lyckats gå i kras..

Jag känner mig lite lycklig varje gång jag ser dem.


Detta med pojkbarn

Ja, egentligen tycker jag ju inte det ska vara skillnad på dem, flickor och pojkar. Men kanske jag bara kännt fel flickor, eller kanske det bara inte talas om det.. men aldrig har jag då mött på en flickoa som nöter kläder och skor som de i vårt hus, både vuxna och barn..
Vi köpte Tripp nya skor då han började skolan för en månad sedan.. nu ser hans skor ut såhär.
Tyvärr får han ha dessa tills det blir dags för vinterskor nu..

Så då fixade jag en koja då..

Tältet jag hade på palstan på sommaren höll inte många veckor. Solen gjorde så tyget föll i bitar "av sig själv". Inte så snyggt och inte så roligt med ett trasigt tält. Men så hittade jag lite sådanadär träpallar man förflyttar vissa astbilslass på. Och jag fixade fort en liten koja till barnen. Ful, ja. Men de båda yngre var mycket nöjda med det! Det är ju väggar och tak, vind och regnskydd. Ett eget krypin. På våren ska vi måla den också, det väntar Trapp på!

Fick sätta fart på förra söndagen då himlen såg ut såhär..
 Men lite regn hindrade inte mig. kolla nu, visst har jag talang för dethär?!  Ett slumhus sade sambon uppmuntrande. Kanske något djur kan söka skydd där också.
 som tur är det rätt välgömt där bakom solrosorna.
Och så går vi vidare mot saker jag är bättre på. Blommor vid komposten.
 och rosor som lyser i solen som vågade sig fram mellan de hårda regnskurarna.
 och så är jag bra på att njuta av de små sakerna. Som att man ser stjärnor här från våra åkrar. Satt en stund i mörkret och bara tittade uppåt. Borde lära mig namnen på dem jag glömt bort från scouttiderna.

lördag 28 september 2013

En vecka

Inte ens den förra, utan den innan. Så mycket har man nu hunnit blogga igen..

Så vi tar det med fart. För att få det dokumenterat, sparat, med text för mitt svaga minne.

16.9. Två dagiströtta barn varvar ner. Fridfullt och sams, för en gångs skull. Åtminstone så länge att jag hann ta en ovanlig bild.
 Jag plockade hem av det vackra från palstan. Vi har haft åtminstone en bukett stående på borden nu hela sommaren, vilken lyx i blomfantastens ögon!
 Det tog två dagar att äta upp zuccinibiten jag gett dem. Varje smula brukar försvinna med god aptit.
 Den 18 fick man njuta av denna syn vid morgonmålet. Hade glömt det fina med hösten/vintern. Det är inte helt ovanligt att mötas av himlen i brand då man äter morgonmål.
 Blev mör i hjärtat av raden med rufsiga kalufser i Tripps säng.
 Bakade bulla med äppel på. Inte den bästa kombon fast jag trodde barnen sku gilla det.
 Vi har haft det "lite jobbigt" med Trapp igen. Hans humör är tja..väldigt hett. Här blev min blomma som var evakuerad från vardagsrummet då de var här och försökte fixa fönstret (uh, hade jag glömt att berätta om de två sk*tsnygga  rastamännen jag smalt för?!)  nerdragen då han rev sönder min fina metallkruka. Oh the joy.
 Trull var snabbt framme med grävskopan. Tragisk/komiskt. Mattan fick slängas då bottnet var så förstört att den inte gick att tvätta.
 På lördag hämtade vi lite loppissaker i närheten. Blev och hängde på den ljuvliga gården efteråt. Hur många höghus har sådanahär gårdar?! Med härlig koja, berg och grönt. Och leksaker i sandlådan! De lekte en stund med en liten flicka, Silja, som storögt stirrade på dessa "stora" pojkar. Sen fick vi ha gården helt för oss själva då det regnade lite emellanåt.

 Någon hade verkligen satsat!
 Och tänk att den fått vara där ifred i så många år att det växer alltmöjligt på taket!
 På ena kortsidan kunde man öppna fönstret.
och stänga. Och öppna. och stänga.

En sådan vecka.

Om att jobba som vikarie

Jag fick en bra fråga av anonym här förra veckan som jag tänkte ta upp i ett helt eget inlägg då det kan tänkas intressera också andra.

Det här har ingenting med inlägget ovan att göra, men det vore intressant om du berättade lite om hur det går för dig i det nya jobbet. T.ex. att hur det känns att vara vikarie istället för att jobba en längre tid på samma ställe, hur ofta du får nya erbjudanden om vikariat (har du hittils haft jobb alla dagar?) och att är det i alla delar av Helsingfors som du har fått jobba eller bara i närheten av Vik? Om arbetsplatsen kan finnas i vilken del av staden som helst så blir det ju en intressant orienteringsuppgift varje morgon när man måste hitta till jobbet... :)

Hälsningar från en läsare som förra veckan också lyckats komma in på daghemmens vikarielista (i en annan och betydligt mindre stad) men som åtminstone hittills inte ännu fått några arbetserbjudanden.



Tja. Blev ju inskriven på Seures lista och fick börja jobba så fort jag visat mitt brottregister (tänk, var tom. lite orolig medan jag väntade på brevet, hade jag glömt nåt från mina unga, vlida år?! Som tur var det endå i skick!). Fick genast flera erbjudanden, ett längre och ett kortare. inget av dem kändes riktigt bra så tackade nej Men så en morgon fick jag ett samtal om ett dagis i närheten och tackade ja.  Jobbade ju alltså två dagar förra veckan. Kändes riktigt bra, jag visste ju vad dagislivet går ut på. Det enda är ju att alla ställen har sina egna rutiner, alla barn har nya namn man förväntas kunna direkt (hej hallå?!) och man inte vet var de har sina saker. Tycker det gick riktigt bra, fast jag kände mig riktigt krasslig redan andra dagen och gick på Burana för att ensam stå ute med barnen hela morgonen då det var personalbrist.  Efter det var jag då sjuk i en vecka. Då man ju inte har någon rätt till sjukdagspenning för man inte har nåt jobb att gå till.. Kändes lite dumt för jag var rätt ok annors, men hade ingen som hellst röst, vilket ju inte fungerar så bra i dagisvärlden med en grupp nya barn.. Fick nog erbjudanden alla dagar jag inte hade kruxat rött för, alltså att jag var otillgänglig. 

Så ja, situationen här i Helsingfors är "bra". För vikarien då. Inte för barnen eller den överbelastade personalen! För de får ju inte tillräkligt med vikarier helt enkelt! Jag kan ju inte tacka ja till jobb som inte ligger i närmaste omgivningen. Den kollektiva fungerar bra, men inte bra att den sku räkna ut hur just jag sku komma snabbast fram om morgonen och snabbast hämta barnen på eftermiddagen. Som just förra veckan. Satt ju med hjärtat i halsgropen och stressade då det var ösregn och bussen bara sniglade sig fram i rusningen och jag visste att mina egna kära stod där i det kalla regnet på gården och funderade var jag höll hus. Det tog över 50 minuter att komma sådär sex kilometer till dagiset. Helt löjligt!! Följande dag kollade jag in en ny rutt på reittiopas och kom fram en halv timme tidigare då jag gick lite längre! 

Men ja. jag blev stressad. Kände att detta nog inte var riktigt hållbart. Att inte veta vart man hamnar, att inte kunna planera nåt. I synnerhet då sambon ju jobbar kväll varannan vecka, då måste jag hinna fram till dagiset inom rimlig tid! Då de nu skickade meddelanden om jobberbjudanden då jag var på väg att föra barnen till dagis. Då var jag ju utan "jobbutrustning" (vi talar regnkläder, stövlar och sådant) och har ingen smarttelefon med navigator eller liknande. Inte hittar jag då rätt adress i denna stora stad inte!

Kollade igenom de ambullerande (jestas ett så roligt/löjligt ord!) barnsköterskornas dagisutbud (fanns flera alternativ, för alla olika områden) och sökte till det som är lättast och närmast för mig. Någon dag senare fick jag ett samtal, är du ännu intresserad?! Och så blev det så att jag nu ska jobba som inhoppare på fyra dagis i norra distriktet. Alla dagar, heltid. Prövotid till November och annors jobb till slutet på December. Jag är nog mycket nöjdare såhär!! Nu har jag verkligen en chans att lära känna barnen och persolnalen och kan känna mig lugn över månadsinkomsten (tänk, har aldrig förr fått såhär mycket pengar, regelbundet en gång i månaden!) . Att lära sig vilka bussar som åker vart och när och hur, genvägar och sådant. Skönt!

Men så var det den lilla detaljen.. Ett av dagisarna är mina barns. Och föreståndaren började fundera om det endå var en så bra idé detta. Så nu igår och förrgår satt jag som på nålar, hade ju redan jublat lite och stolt pratat om det nya jobbet. Svarade nervöst i telefon igår på eftermiddagen..och fick göra små glädjeskutt efter samtalet! På måndag sätter jag igång. Först i den lilla gruppen på samma dagis där barnen är. Så då ser man ju genast vad den yngsta parveln tycker om idén med att mamma finns under samma tak och på samma gård, men sköter om andras småttingar. Så nu får man gärna hålla både tummar och tår att han tar emot det på bästa möjliga sätt! Trapp har jag ju kunnat fråga, vag han tycker om idén. Blev lite orolig först då han så tveksamt svarade: Aj på lilla sidan?! Måste du? Kan inte du komma till förskolan?! Heh. Ja då tror jag vi klara det, om han tom. sku ha velat ha mig till sin egen grupp! Men tycker att jag nu förstod att vi ska göra så att jag hellst inte jobbar i deras grupper utan då i de andra husen eller just på lilla sidan. Tror nog det är bäst så! 

Hoppas verkligen du får erbjudanden snart! Här är ju svensktalande en bristvara! Förstod på en dagistant att det tex. i Ekenäs är lite tvärtom.. 

fredag 27 september 2013

Hjälp mig välja färg!

Kan inte bestämma mig nu. Röd eller blå? Blå eller röd? Färgerna som skrek mitt namn är redan slut, så nu står valet mellan dessa två. Kan ni snabbt hjälpa en kvinna i i-landsnöd?

Nu tänker jag också en del på att smutset av små smutsiga, leriga, snoriga barn inte ska synas så bra. Eller sanden baktill från då man sitter på sandlådskanten..


Eftesom  mitt stackars kort inte dög i kassan har ni nu tid på er till eftermiddagen. Under tiden hoppas vi att storlekarna inte tar slut..

söndag 22 september 2013

Morr!

Någon hade plockat en vacker bukett. Av mina blommor!

Ibland är det ju bra att man har dem förevigat..
 Här hittade jag blommors rötter, både egna och andras.. Rosen, Zinnior, och alla fina röd-gula (de på bilden ovan och nedan) jag glömt namnet på.

 Och de stora underbara Dahliorna och de gula i bakgrunden..

Saxen plockade de med sig i farten och hällde ut en stor påse sand på gräset. Suck.
Dubbelsuck.
Den usla dagen och feelisen blev inte precis bättre, nej.

fredag 20 september 2013

Sandtransport

Där emellan familjetid och lantbrukardagar. Ja jag smet ju till palstan, såklart. 

Medan de andra blev hemma och såg på film på lördag kväll gick jag för att njuta av blomman för dagen i olika färger. Äntligen insåg den vad som är idén, alltså att klättra uppåt, och har kommit en bra bit upp på porten!
 Den är så fin, så fin, min ros!
 Och Dahlian! Alltså storleken på blommorna! Wow!
 Och ja, det blir ju mörkt, så fort nu.. Här ser ni den "hemliga dammens" kvällsbelysning.
 Hade köpt inneskor till kommande jobb. Färlagde lite så de är lätta att känna igen.
 På söndag efter "en dag på landet" programmet cyklade jag i den hårda motvinden,med släpvagnen efter, till lilla Robinsons nuvarande hem. Där fyllde jag flera ämbaren och kassar med sand från hans förra akvarium och fyllde släpvagnen med den tunga lasten, efter att ha glott på hans fina undervattenvärld en god stund. Så cyklade jag försiktigt mot palstan, lite orolig att tyget i kärran sku braka av tyngden. Hade tur och den höll! (Fast efteråt märkte jag att cykeln fått punktering på bakhjulet,tyvärr..) Visste att sambon väntade mig hem med färska ingredienser till maten, men kunde inte bara skynda förbi dessa skönheter.
 Den felfärgade rosen ser inte alls lika illa ut denna andra gång hon blommar. Tycker blomman dlev större på nåt sätt.
 Hällde ut lite av den dyrbara sanden och drog upp rovor och morötter till maten.
 och oj vad gott de smakade i maten sambon fixade. Hans första gryta!
 Också Elkku och Pepsi fick söndagsmiddag de verkade uppskatta! Zuccini från palstan.