Om att sitta ensam på en dagissoffa

Han började ju dagisinskolningen förra veckan, min älskade lilla guldklimp. På tisdag sov han dagssömn utan mig, och somnade! Igår hade han ätit lunch och sovit utan pappan och idag måste jag vinka hejdå till min lilla plutt ute på gården. Nu sitter jag ensam inne på dagissoffan och lyssnar på en annan liten stackare på lillasidan som håller på att gråta ut sitt hjärta. Hoppas min lilla inte tog det lika hårt på gården. Han har ju gillat att komma hit då jag varit med som stöd. Han klär ju glatt på sig och hoppar i kärran om morgnarna, dagis är kul. Men får se när han inser att han ska stanna och leka och ta sin plats utan oss.. Oj oron och oviljan.. Tårarna som lurar bakom ögonlocken bara jag ens tänker eller talar om det.