torsdag 11 juli 2013

Deras lov

Ja vi var ju åtskillda i en hel vecka, jag och de mina. Linn  skrev här om dagen om hur hon bara vill att hennes små ska komma hem, jag igen, ja får man ens skriva det?! Ja jag sku alltså gladeligen ha haft dem annanstans i en vecka till! Det blir bara så otroligt intesnsivt i vår trånga trea med dessa livliga barn. Och jag vet ju hur de älskar sina farföräldrar och deras stora, svala hus med tre dörrar som öppnas till friheten, trädgården, med hög granhäck runt och skogen bakom den. Paradiset för små livliga barn och orsaken till varför jag just nu sku behöva de där 7 rätt på lottoraden. Det är ju nu man borde kunna släppa ut dem på morgonen och in på kvällen!

Här ser ni lite av vad de pysslat med. Det fanns en massa härliga bilder till, men en viss liten typ har tydligen varit rätt lättklädd hela veckan.. Som man kan på egen gård.

De verkar ha haft det skönt!
 Jahas, sambons lillebrors gamla karatedräkt har tydligen blivit passlig för Tripp och här fick jag fnissa då jag kollade bildserien! De ser ut att ha haft roligt!

 Här ser ni också deras super bilramp. Stolen har svärfar byggt.
 och här har de visst plaskat alla dagar.
 Svärfar satt upp ett eget handtag till den kortaste typen så han kan komma in då han vill. Ganska gulligt!
 Sambon har tydligen hunnit ta lite ledigt han också och åkt iväg till skogen med sina vänner.
 De brukar ha lampor med sig om de klättrar om natten..
 Ungarnas faster med pojkvän har också varit på besök.
och de verkar inte ha haft det tråkigt precis! 
 och alla har väl njutit av tillsammanstiden. Men svärmor sa att det riktigt ringde i öronen av tysthet då de åkte hemåt, tror det var bra såhär nu för en tid. Men jag drömmer om nästa gång!


2 kommentarer:

  1. Oj vet du, jag är så likadan. Jag skulle villa vara liiite mer ensam... Nu har familjen varit borta i 2 dagar (dvs. två ensamma kvällar för mig, men bara efter jobbet :( och idag skall jag fara till dem. Jag skulle ha behövt liiite mer tid för mig själv!
    Hjärtat snörper sig jo nog, då jag talar på telefonen med dessa gulliga röster (varför verkar de ha så bebisröst i telefonen då 5- och 3-åringen har helt "stora" röster sådär live), men jag hör hur de har roligt hos fammo och faffa och saknar mig inte alls (eller inte akut iallafall)!! Men men, kanske jag skall ta till vara känslan av städiga toma hemmet och tiden och försöka ha det som min "happy place" i huvudet då ungarna bråkar och roddar och...

    SvaraRadera
  2. Mina ville inte ens tala med mig i telefon! :D Att SÅ mycket saknade de. ;) Hoppas du också får njuta av lite mer ensamtid! Det är vi nog alla värda!

    SvaraRadera

Blir så glad för varje kommentar! :)