tisdag 30 juli 2013

Sista dagen

Lördag.
Vaknade som tur till sol och drog tom. fram solstolarna medan mamma var till Ingå för att köpa lite mer mat, lite chockad över att vårt gäng äter så mycket. Hih. Vänta bara om några år då de alla är större!

Det var inte precis hett, men väldigt skönt med sol!


 Trull och Sniff delade på mat. Sallad, dill och morot, ja tom. gräs och maskrosblad smakade han lite på han också. Han gillar den så mycket! Ja han gillar alla djur, min sötnos.

Pojkarna gick ner med sambon för att meta. De använde roddbåten som akvarium och var mycket lyckliga över sin fångst. Jag var partypoopern som kom och meddelade att man inte kan ha slemmiga fiskar i andras båtar utan lov.

Så kom pappa hem efter någon månad hos sina föräldrar i Frankrike. Vi fick åka ut en stund med båt i hans sällskap. Det hade pojkarna väntat på!


 och visst var det ju skönt att susa ut en stund i solskenet! Är nog lite ledsen över att det inte blev någon havstur i år. Det är nog så härligt att vara vid vattnet från morgon till kväll! Men detta var redan en stor räddning tror jag för de små! De kan åtminstone säga att de åkt båt i somras, fast det bara var en liten stund.
 Vi såg svanar vid klipporna där vi brukar ha utflykt.
 och håret fladdrade vilt i blåsten. Som det ska vara!
 Då vi kom i land lekte den lilla lyckligt kapten och ville inte alls stiga ur.
 och de tog en sista gungtur vid gäststugan.
 innan de fick öppna pappas souvenirer han köpt på torget på varmare breddgrader. Fina små tåg.
 med allas namn.

Så efter middagen var det dags att stuva in allt i bilen vi fick låna och åkte hemåt igen, rätt så vemodiga. Hade gärna stannat längre om det gått, för visst är det underbart att leva lantliv med detta gäng. Inte är de gjorda för små bostäder inte!

Väl hemma igen väntade mig en mycket otrevlig överraskning. Babyakvariet var fyllt med brunt, tjockt vatten och inga babyn sågs till. Innan jag hittade dem kippandes efter luft vid ytan under ytväxterna. Räkvärlden såg rätt liknande ut och tom. guldfiskarnas hem hade rätt mycket mat på bottnet. Vet inte hur hon lyckats med det. Hade jag verkligen mätt upp så mycket mat i de små kopparna? Hade hon missat någon dag och hällt i alla kopparna förljande? Åtminstone hade babyna fått av de stora guldfiskarnas mat för man såg det på priplornas storlek. De hade riktigt giftigt vatten då jag mätte värdena innan jag fort bytte vatten. Balkongsblommorna hon sku vattna var också rätt ihopskrumpnade och flaskan med rom vi hade köpt hade försvunnit. Så det blir då inte hon som vaktar är flere gånger..

Åtminstone var det fint på palstan då jag cyklade iväg för att kolla i natten.





Den rätt så regniga tredje delen..

Vi var ju medvetna om det då vi åkte iväg. Att de lovat uselt väder efter veckor av värme och sol. Men jag hade fixat vakterna hem och till palstan och mammas lov höll på att ta slut. Så vi tog risken. Och packade vant ner stövlar, regnkläder, paraplyn och ännu rockar för de svala kvällarna. Förutom då sambon som alltid reser mycket lättpackat.. Han som då visste att han inte hade nåt annat val än att hänga ute på terassen, han kan ju inte komma in i stora stugan utan att få andnöd, ja han åkte iväg utan att ens ta med sig en tröja.. Beat that! Som tur fanns det ju att låna. Fast håriga är de ju också då de förvaras inomhus. Förra året var det ju regn nästan alla dagar, i en vecka! Ja eller var än vi var hela sommaren för att vara ärlig.


Vi började morgonen lika sent som alla andra morgnar nu på sistone. De morgontrötta föräldrarna har nog tackat, samtidigt som jag vet att det kommer att bli ett inte så litet projekt att få dygnsrytmen att matcha normen här om någon vecka..

Barn och djur åt morgonmål. Alla gillar väl morot!?
 Åtminstone den yngre av dessa förökte också knycka halvätna, skrumpna morötter av kaninen.. Nu fick han helt egen! Och Trapp vägrade använda andra blusar än "mammutblusen" (elefanter, men det är väl inte så noga).
 Så, medan det var uppehållsväder fick lilla Sniff åka ut i korgen.
 De två yngre fortsatte bygga med stora klossar de fått av mammas arbetskamrat.
 Samma projekt de påbörjat kvällen innan. Ja eller Trapp påbörjat. Trull stackarn stjälpte visst mer än han hjälpte.
 och blev brutalt undanskuffad av sin storebror..
 Som tur brukar en tröstande famn hjälpa rätt fort. <3
Hade köpt stora kritor i Ingå. Denna konstnär njöt av att fylla ytorna på bakgården..
 och det fraktades stenar och bilar runt gården.
 Sambon fick samla lite poäng och skrapade bort mossa från taket. Man kan ju inte precis säga att han lider av höjdskräck, så det gick bra. Trull bara vrålade hela den tiden han var där uppe. För han ville ju självklart dit han också, vår lilla våghals..Till slut fick jag binda fast plankor på stegen för att hindra honom, och också dom klarade han att klättra över. Jag är lite rädd att det kommer att vara denhär som ännu råkar illa ut, högt uppe, för han är inte rädd för höjder han heller!
 Men så var han rätt nöjd då han fick sopa bort den nerskrapade mossan från terassen i regnet.
Senare på eftermiddagen tog vi en promenad med Trapp och mamma till gården en bit bort. Stinas café hade öppet och jag hade aldrig varit där. Efter ett konstigt blyghetsanfall vågade sig också Trapp till bords för att avnjuta en god shokokaksbit med grädde. Inte så illa! 
 Det var så fint framställt. Med gamla linnedukar med broderier och allt. Under ett litet tälttak, som tur!
 och jag bara undrade hur hon fått allt att växa så stort och solrosorna att blomma redan. Mina har ju knappt kommit halvvägs upp ur marken..En stor knippe persilja fick komma med, som vi åt på med Trull som också gillar det. Blommorna hade ju tyvärr inte riktigt klarat sig hem misstänker jag.
Men så idylliskt. Jag ångrar nog kanske lite att det inte är en bonde jag hittat till sambo, måste jag medge! ;)
 I ett litet gammalt hus fick man också titta in. Där kan man också köpa både det ena och det andra. Fast själv stirrade jag nog mest på träet. Hur perfekt det var. Titta nu på dörren!
 och golvplankorna! Breda och underbara!
 Stina säljer bland annat av lerföremålen ni ser på några bilder. Blev lite sugen att prova själv. Det är väl cement man gör det med. Vet åtminstone att mina rabarberblad brukar bli rätt enorma, så det sku säkert bli bra!
 Hade nog kollat längre på alla detaljer om inte vi haft det unga sällskapet med. Han hade utforskat stället rätt kvickt.
 och poserade med "sommarminen 2013" på den fantastiska stentrappan innan ci sku gå tillbaka.
 Men det blev att hålla sig under skydd en stund då det vräkte ner vatten igen. Hitta barnet på bilden.
 Han var ju rätt bra utrustad så det störede inte honom så mycket. Mamma och jag var inte riktigt lika bra klädda så vi väntade tills det värsta var över innan vi fortsatte tillbaka i regnet. Blöta blev vi ju nog..
 Men nog är det nu vackert med regnhimmel och sol! Här lekte de little thief, en lek de själva kom på reglerna till, utgående från nåt spel jag inget vet om. Roligt hade de och rörde på sig med fart, så jag var nöjd.
 och den där lilla med sitt pandaparaply. Älskar.
och han älskade bären. Här var det dags att tömma jordgubbslandet mitt i leken.. 
 och efter middagen, vid läggdags ungefär gick vi ner till stranden för att försöka höra Trio Boston  spela på Sågen. Tyvärr var det så blåsigt att det inte hördes någå bättre än uppe vid stugan, och så råkade de ännu ta paus just då vi kom ner. Men vi dansade lite endå på bryggan och njöt av att bara vara på ett så bra ställe. Jag hade de två finaste kavaljererna med mig. Den stora och den lilla. De som liknar varandra så mycket.




 och så var också den dagen slut. Den natten sov jag med dessa två. De som njuter så mycket av varandras sällskap, för det mesta..

Då den lilla somnat gav jag mig ut på maskletarjakt. Det hittades ingen ficklampa så jag tog sambons telefon som har någon usel liten lampa inbygt. Gick inte så bra. Fast det regnat ordentligt på dagen och det redan var mörkt hittade jag bara sniglar i olika varianter och storlekar. Gick neråt mot stranden på en grässtig som klippts, började se några daggmaskar i det fuktigare gräset. Hörde gälla tjut i skogen, av samma djur vi hörde förra året då vi var här. Skrämmande tjut. Och så kom de närmare. Mycket, mycket närmare. Jag siktade med den dåliga ficklampan, viftade och sa GÅ BORT flera gånger. Men nej. Det dök upp en stor mörk typ på stigen intill, Tjutande. Och jag upprepade GÅ BORT, och stampade hårt, många gånger. Mer tjut i buskarna intill. Och så gick jag med raska steg bortåt vägen.. Med mitt maskämbare kvar vid tjutgänget. Mårdhundar antar jag att de var. Men inte så trevliga att råka på i mörkret på en stig..Sambon hade hört min nöd och följde mig tillbaka till ämbaret då jag gått runt gården och kommit tillbaka till den lilla stugan. Tio maskar senare fick det vara nog. Då hade jag letat igenom hela gräsmattan både på övre och nedre gården. Kröp ner i sängen bredvid de två fina och sov gott.






måndag 29 juli 2013

Del två

Av Ingålovet.
Torsdag. Andra natten jag inte kunde sova. Vet inte varför. Kanske alla nya ljud man hör så bra genom de tunna stugväggarna. Är ju mamma, har fått reagera på småljud om nätterna nu i snart tio år, det har satt sina spår tror jag. Men svalt var det och så mysigt att ligga i de två utdragna sofforna med barnen.
Sambon vakade första natten. Hade grymma astmabesvär och sög på sin inhalator stup i kvarten. Huden var röd och knottrig på morgonen. Undrade över det då han inte fick besvär i gäststugan förra året utan bara i stora där den lilla lurvbollen håller till. Det gick upp ett ljus den första dagen, de hade ju bytt ut våningssängen som var där förra året mot en soffa som var inne i stora stugan. Klart som korvspad! Att han dessutom råkade sova på just den och med mammas gamla täcke som levt genom både hund,katt och kaniner gjorde det sådär passligt horribelt för den allergiska astmatikern. Så fick ta ut mina agressioner på allt mjukt i stugan med en mattpiska så han inte behövde åka hem direkt. Visste inte att det för varje astmaatack bildas ärr i lungorna, låter ju hemskt! Det hjälpte hur som helst så han denhär natten bara behövde sin pipa ett par gånger, huh!


Det såg lovande ut på morgonen, man såg solen.Och den enda ödlan på hela resan fast mamma sa att där bor många vid krukorna. De hade vett nog att hålla sig i gömman för våra barn.

Åkte till "Ingå city" för att gå till butiken. Kom tillbaka med lite pysselmaterial och den sämsta cykelpumpen jag någonsin stött på.. Det blev alltså inget cyklande för Tripp denna resa. 
Vi åkte i två turer, ryms ju inte alla i samma bil längre. De äldre hann äta glass med sambon och jag kände igen små flickor från Bilstolslotsen  och vågade modigt gå fram och säga hej! Lite otypiskt mig kan man säga,men tycker hon lärt mig så mycket om säkert bilåkande för barn och det är jag glad för! 

Trull provade det nya pysselmaterialet då vi kom fram igen.

 Senare blev det bara kallare. Simma hade den stora endå bestämt sig för att göra. Är man vid havet så är man!
 Det var så kallt och så  blåsigt!

Plötsligt hördes ett konstigt ljud genom vinden. Ett litet flygplan som brukar vara parkerat i viken såg ut att planera att åka iväg. Men jag tror det blåste så hårt att det vände tillbaka. Hela flygplanet var helt snett i vinden! Pojkarna var nöjda med showen! Inte alla dagar man ser sådantdär!
 Så samlade han mod till sig.
 och hoppade!
 Kallt, säkert, men han var nöjd! Han fick också ilurat sin far. Själv lät jag bli denna gång.

 Senare gick vi på promenad. Det brukar vara helt sjuuuka mängder myggor här men nu var det bara några modiga i vinden. Skönt!
 Resten av gänget gick tillbaka mot stugan då jag försökte hitta några blåbär som inte skrumpnat ihop i den långa torkan. Gick inte så bra. Men då jag satt där och letade såg jag nåt från ögonvrån. Någon, tung, satt sig på en gren i ett träd intill.

  Vad är detta då för pippi?!
Njöt ännu en stund av skogens tystnad och vackra träd.
 Innan det var dags att lämna tystnaden och gå tillbaka för att äta, igen. Hur härligt var det inte att få så bra matservice!! Mamma hade satsat på mat vi visste att ungarna åt också, så det var inte nåt gnällande utan de åt med verkligt god aptit hela bunten!
 Och efter maten var klockan igen så mycket att det efter några volter var dags att gå och leta ner sig mellan de svala lakanen. Och denna natt sov jag gott!