Om att ha överlevt ännu ett kompiskalas

Efter förra årets halvkatastrof var vi kanske lite smånervösa idag då stunden närmade sig. Kompiskalaset. Men Tripp själv insåg att inte bjuda de vildaste barnen utan de han lekt mest med på sistone, ett riktigt bra gäng egentligen.
Trapp fick vara med i år igen, som tur. Fast han var nog stackarn så nervös att han tänkte bli ivägskickad med min mamma och Trull efter att ha varit riktigt,riktigt hopplös hela dagen. Men då det ääär så spännande. Det första han frågade på morgonen var ju att hur många minuter är det kvar? Och eftersom kalaset hölls då det redan blivit lite mörkt (för mer spännande halloween/discofiilis) så var det ju en halv evighet dit för en femåring!

Allt var klart då de kom (de sitter ju inte precis och småpratar med varandra tills allt är klart som släkten brukar kunna), men muffinsarna blev utan frosting. Orkade inte få hjärtsnörp för den sakens skull utan struntade helt enkelt i det hela. Ingen åt ju av dem i alla fall..

En stund var det rätt livat i början, vi väntade på den sista en stund innan de satte sig vid bordet. Då revs alla våra vapen fram och det gick vilt till. Men dessa lyssnade faktiskt då man sa nåt till dem. Som att inte skjuta andra i ansiktet. Annat var det då förra året.

Vid bordet blev det ljusblåsning med sång. Än är han inte för gammal för det. Fast i år var ljuset på en muffins. Inte ens glasskaka fick de nu. För den smälter ju alltid bara på fatet till sist.

Det var faktiskt Trapp som dukade! Hade fått låna ett extra bord av mina föräldrar så alla rymdes.

En del var utklädda, andra inte. Tex. döden satt vid bordet  (för en gångs skull kan man bra lägga upp en ansiktsbild på hans vänner) och en annan hade verkligen satsat med zombielook.

Pinjatan jag pysslat med sedan onsdag. Förra året gick den ju sönder på första slaget så nu gjorde jag den hållbar. Så hållbar att de slog och slog och den bara lossnade från snöret och blev lite bucklig. Till sist fick de riva den i bitar. Men det höll ju dem upptagna ett tag. O hur ofta får man hacka på nåt på fullt?!
Nästa gång. Då ska den bli perfekt! 

Till nästa var det skattjakt. Inte för svåra och inte för många ledtrådar. De blev nästan uttråkade förra året då det tog för länge. En av uppgifterna ledde till akvariet där en nyckel till ett skrin (med en till ledtråd) låg begraven i sanden.

Då de drog i snöret kom nyckeln fram.

Och sen det de alla väntat på, spel. Då blev det lugn i huset och alla delade jämt på speltiden och betedde sig allmänt bra. Wii, datorn och ipaden var i bruk och alla var glada (men ville inte fara hem). 

Men vetni, medan de spelade hann jag tom. städa pojkarnas rum! Så i år gick det verkligen mycket bättre och vi var ju inte ens stressade medan de var här! Wow!  Spel är tydligen nyckelordet, helt tydligt!