Var riktigt modig tidigare på kvällen. Tog min kära virvelvindsson på två år på buss och butiksresa utan vagn. Hade inte ens sele med, eller manducan. Hoppades att den lilla sku vara så till sig att det sku gå bra. O vet ni, det gick det också! Som tur behövde vi inte vänta på bussen så länge, för där var det lite tråkigt och vattenpölarna på vägen var sååå intressanta. Men i bussen. En liten, pladdrande sol som fick sitta på bänken som en stor pojke. Vägen till Prisma var lite skrämmande (för mig), för ungen vägrar ju blankt att hålla en i handen och han bara sprang framåt av glädje. Hade hängt en liten lampa på hans halare så att han sku synas i mörkret och han såg så himla söt ut i mörkret med ljusskenet runtom och dinopipon som fladdrade där han skyndade sig fram med korta ben och ett stort smil i ansiktet.
Då vi kom fram måste jag tyvärr tvinga honom in i en butikskärra. Det var ju så mycket folk i butiken! Han meddelade nog också fort fäädig medan han försökte klättra bort, men jag skyndade mig framåt och mutade med tuggis. O för en gångs skull klättrade han faktiskt inte bort!
Efter det korta besöket slängde jag väskan upp på ryggen och lyfte ner den lilla nöjda typen till friheten igen. O han småsprang till busshållplatsen och steg nöjt på bussen, som var full med människor. Tur nog fick han en plats att sitta på och han log brett mot kvinnan bredvid. Tur nog var det inte någon surpuppa för han pladdrade lyckligt (och högt) på sitt språk och i nåt skede märkte jag att han höll på och smekte hennes ben.. Försökte ju såklart få honom att sluta men hon verkade inte ta det så hårt. (En gång på sommaren blev ju en ung man i Prisma smått i panik då den lilla kom och kramade om hans ben plötsligt. Han bara stod och glodde ut i tomma intet med en min som skrek HJÄLP!)
Då vi var framme försökte han nog stiga på bussen som kom efter oss också och ville inte alls hem, men det var ett lite kortare proväventyr denna gång. Fast det gick bra är detta nog inget jag vill syssla med alla dagar än. Han är snabb och han är yr! Har jag de andra med mig kan jag ju inte ge honom 110% uppmärksamhet hela tiden, och det är nog vad som krävs ännu.
Annors var hans fadder också hos oss idag. Min kusin Poffer alltså. Han gav en fin Angrybirds blus till födelsedagen men efter första tvätten hade hälften av färgen lossnat och blusen blev bred och vriden. Den var ändå köpt från AB-butiken så man tycker den sku hålla.. Så Poffer kom och hämtade den för att byta ut den till en ny. (Hoppas det bara var ett måndagsexemplar!) Han fick för en gångsskull se ungarna som sig själva. De brukar ju bara ses på kalas och då visar de ju upp sina bästa sidor. Idag var de då sannerligen inte lugna och blyga, alls! Men bra så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Blir så glad för varje kommentar! :)