Ett eget veckoslut

Förra lördagen följde jag de tre små till Esbo och farföräldrarna. Stal två stora sopsäckar löv av svärmor och åkte vidare mot Plantagen. Fyllde svärfars bil med mull och torv. Varför kan de inte ha presenning på högarna med mull så de inte väger ett halvt ton?! Sambon var redan lite orolig för bilen, men den klarade sig som tur fram till palstan. Så kom jag hem, åt lite och klädde mig varmt innan jag gick tillbaka. Hann dock inte vara där länge innan solen gick ner och det såg ut såhär.

              En av de sista gångerna jag ser denna vy i år tror jag. Dessutom regnar det ju mest hela tiden..

Trampade hemåt och tog itu med projektet-sovrum. Vi trängde in en juniorsäng där i all hast då vi fick en begagnad billigt. Vår "vuxenbokhylla" (ok,ett par hyllor fylls av fotoalbum och en hylla har nog barnböcker också) blev då inträngd i ett hörn bakom sängen och sedan dess har inte dörrarna till den gått att öppna. Nu mätte jag och skrev upp, funderade och ritade. Men det gick inte att göra så mycket åt situationen. De gör helt löjligt små rum nuförtiden!! Nå flyttade om lite och och började dammsuga. Bzzzzz-z-z-z.. DÖD. Dammsugaren slocknade. Och gick inte på igen. Frustrationen! Allt huller-om-buller med alla dammrottor härjandes fritt. Men det var bara att ge upp. Den gick inte på. Flyttade åtminstone möblerna omkring och suckade bara över dammet. Nu kom bokhyllan vid dörren och dörrarna går att öppna! Då är det väl inte så farligt om sovrumsdörren inte längre går att öppna på vidgavel?! 

Tur gick dammsugaren också på en stund senare! Den hade tydligen bara dragit in ett lite för stort rosk i röret (märkte jag följande dag) och överhettat. 

Söndagen spenderade jag till största del på palstan. Klippte för första gången under dessa år som palstaägare (vad sku det nu vara, kanske 6 år?) bort de hallonbuskgrenarna som burit bär i år. Varför, o varför har jag inte gjort det på hösten tidigare?! SÅ mycket lättare då man så tydligt ser vilka som är färdiga att tas bort och vilka som är fulla av livskraft. På våren ser de ju alla lika döda ut! Påminn mig nästa höst att jag inte ska fuska på denna punkt, KLIPP NER DEM PÅ HÖSTEN! 

Hela dagen hade jag också världens gulligaste (och kvickaste) sällskap på palstan. Antagligen är det samma typ som hade rivit,slitit och bitit min vattentäta rock jag hade i en påse i verktygslådan sönder. (Blev ju kanske lite ledsen då jag märkte det) 

Det var nära att jag inte alls fick en bild av den snabba kompisen. Trots att den var så himla nyfiken så var den ändå lite på sin vakt. Och varje gång jag sakta tagit fram kameran och fokuserat på den -POFF- så var den ur rutan. Här är nu de bästa bilderna. Titta så SÖT! 

Den kom kvickt fram och kollade vad jag pysslade med, kanske en halv meter ifrån. 

Så blev det kväll och de söta barnen kom hem igen. Mycket högludda och fulla med energi. O fast jag haft det ledigt kände jag nog mig inte så utvilad.