Då jag träffade sambon minns jag hur konstigt jag tyckte det var att hans lillabror (då ca. 11) ännu sov med sin mamma/hans föräldrar allt som oftast.
Nå. Den senaste tiden har det ofta slutat med att vi haft tre barn i vårt sovrum. Varav den äldsta snart fyller nio. Och jag tycker egentligen att det är ganska härligt att ha dem där. Om de sover. Inte är det ju många fler år de vill det, ha oss där i närheten.
Försökte sova i Trapps säng här en natt för att få sova ostört. Nå. I nåt skede hör jag hur den minsta typen vandrar omkring i den mörka lägenheten och ropar på mig. Inser att jag är i brorsans säng och kravlar upp bredvid mig. Lite störd på att jag ändå hamnade vakna mitt i natten kan jag ändå inte låta bli att smälta. Att han märkt att jag fattades och letade upp mig i mörkret. Gullunge!
Och inatt. Att se på de två små tätt intill varandra, omslingrade, huvuden fast i varandra. Kunde ju knappt sova då jag bara tittade på sötisarna. Tripp brukar välja att sova i juniorsängen, där det inte är trängsel. Ibland sover Trull i hans armhåla. Det gör han sällan med sambon och mig. Bröderna är bättre!
Men visst blir jag trött på det hela ibland. "Slänger ut" de två äldre till sitt egna rum för en tid. Isynnerhet då de vaknar alldeles för tidigt för att då en vaknar vaknar alla. Men då det fungerar låter jag dem hållas. Tror nog det bara gör dem gott att få vara tillsammans också om natten om de så vill. Då brukar det kramas och vara kärleksfulla ord, mot allt eviga bråkande på dagarna.
Mina äldre söner som bara i vår säng då de var sjuka, aldrig annars! Däremot hade jag en madrass på golvet mellan deras sängar och dit hamnade jag så gott som varje natt ändå :)
SvaraRaderaNu somnar de små i sina egna sängar, men kommer så gott som varje natt tillsammans med oss. Och då skall de helst ligga halvt ovanpå mig :)
Tycker att det är helt underbart, vad gör det då att ryggen och axlarna är alldeles stela och att man knappt kan röra sig.
Det är nämligen precis som du säger..tiden går SÅ fort, och snart vill de inte ens se på en..bara smäller i dörrarna :)
Så jag skall iallafall suga i mig allt vad jag kan!
Ja, eftersom dörrsmällandet redan lite börjat på dagarna tycker jag det är desstu finare att man åtminstone duger om kvällen/natten. Vi brukar läsa sagan i vår säng och då bestäms det redan om man får sova i vår säng eller inte den natten. Vanligtvis hålls de i sina sängar om de somnat där (de äldre) förutom någon mycket enstaka gång om det kommer mardrömmar.
SvaraRaderaSå vi suger i oss närhet. Kommer åtminstone aldrig att ångra att man haft dem intill sig så mycket det går. :)
Ja, jag tänker också,närhet kan väl inte skada. Däremellan slåss dom så man håller på att tappa förståndet. Våra alla skulle gärna sova hullerombuller och gör det ibland också. De två äldsta som har en uppochnersäng sover båda alltid i samma.. Ibland upp, ibland nere. Småttorna tycker om att komma och klämma sig till vår säng och det är helt ok om det är en av dom. Men senast inatt hade den andra klät sig i fotändan under natten.
SvaraRaderaAxel har sedan Lusman föddes vaknat till flera gånger och vill till oss. Jag bär troget tillbaka, då jag sover uselt med dem i sängen. Så jag ammar och bär barn på natten känns det som. En fördel är att Axel sluppit spjälsängen och kan komma själv bort.
SvaraRaderaJag brukar oftast själv ligga i fötändan. Lite mer utrymme men man känner värmen och hör de djupa andetagen. O ja, jag minns mig ha sett en del sovbilder på din blogg. Underbart tycker jag! Att de ändå innerst inne gillar varandra fast man ibland lite tvivlar. ;)
SvaraRaderaV- Jag har vant mig med åren. ;) Med äldsta svor jag innan han föddes att han ska minsann sen sova i egen säng..Hahhaha. Tog väl inte många dygn innan jag var hooked på närhet.
Här sov ju Lukas aldrig i spjälsängen. Tror det var två,tre gånger han gick med på att ligga i buren (fast ena sidan sku ha varit nere) efter att han lärde sig visa vad han vill. Men inte är egna juniorsängen någon hit heller. Bara om äldsta ligger där intill honom kan han sova där.
Hoppas ni har allt bra! Hinner du vila på dagarna någon gång? O då ni fått ordning på vardagen och börjar ha det slött (hinner man med sådant då man har tre små? ;)) är ni välkomna att komma och leka av er lite i "vår" park någongång! Än har det ju inte blivit av.
Grattis Veronica! Ser att den lilla hittat ut nu :) Heja, heja er. Det är inte lätt, men det är underbart! I alla fall emellanåt ;)
SvaraRaderaTackar;)
SvaraRaderaNej inga vardagsproblem. Men Melli, har nog tänkt komma över. Eventuellt nästa vecka...skulle behöva lite expertråd angående bärsjalen...för snart bränner jag upp eländet;)
Ojdå. Det är ju nog en tid sedan jag knöt in en liten i sjalen. Men har man lust att bränna upp den kan det ju inte vara bra. :/ Vad är det som är så illa? Har du kollat på nätet efter råd? Annors kan jag ju såklart försöka hjälpa, men expert sku jag nog verkligen inte kalla mig. :D På torsdagar är det femiljecafé där 10-12,då sku det kanske finnas andra också som kan det här med knytningar.
SvaraRaderaNå, nog får jag till det, men något är nog fel då jag får ont i ryggen efter 5-10min. Därtill arbetar han sig uppåt, trvis inte nämnvärt att sitta inkilad i tyget. Men vi får se;)
SvaraRaderatror jag har honom för högt upp för när han jobbar sig uppåt så får han inget stöd för nacken mera.