Att glädjas av oljud

"Hittade" det gamla elpianot i mitt klädrum då jag städade det. Idag tänkte jag göra barnen glada och tog fram det. O så vi fått njuta av musik! Minstingen var helt till sig av lycka och dansade helt bedårande med rumpvickningar och huvudet nickande. Oljudet är, nå, oljud. Men min mantra är att jag klarar av alla andra ljud i hemmet än tjut och bråk. (Vilket det var rätt mycket av ikväll tyvärr)