Tyst

Vaknade imorse helt utan röst. Ja eller jag kan prata men det är ju inte min röst. Antingen kan jag viska eller så måste jag forcera nåt tyst konstigt ljud. Underbart i en familj med tre pojkar som härjar på, strider, ropar från nåt annat rum eller utsätter sig för faror. Så jag tog fram denhär.

Ett litet pling och ta-daa, de tystnade och tittade på mig. Kanske jag fortsätter med det också senare, om detta inte bara är nyhetsbehag eller för att de verkligen fattar att jag inte får ljud ur mig.
Snygg är den ju också!

Så gick jag nästan och skar av fingerspetsen på en metallkant idag.Som tur blev en bit skinn kvar vid kanten av nageln, men ja,hoppas det läker bra. Just nu känns det inge kul.

Först hade jag några plåster men det blödde ju bara rakt igenom. Så fixade jag mitt fina tryckplåster. Fast jag tror det är lite spänt,toppen är helt kall.
Edit.fixat.

Men plåster på fingret i barnfamilj, seriously?! Försökte tejpa fast en diskhanskes ända men det är nog inte att rekommendera. Tips anyone? Kan ju inte gå omring med en diskhandske på handen hela dagarna heller?!

För att krona dagen. Gick ner till bakgården för att hämta en låda grönsaker av min kompis. På vägen upp i trapphuset, lät familjen med en syskonvagn ta hissen, några steg uppåt föll jag! Herre gu´så det tog ont i smalbenet jag träffade stentrappskanten med. Försökte snabbt reta till mig och skratta bort det hela inför familjen som stod där precis bredvid och väntade på hissen. Men aj.

Imorgon tänker jag, sjuk eller inte (har ju varit sjuk två veckor nu), gå på jättikirppis med min kompis. Har en lång lista med saker jag behöver, men mest ska jag sikta in mig på nåt roligt till ettårsdagen vi ska ha äran att fira nästa vecka. Nåt eget ska man nog få fast man är tredje barnet.